SUSTAINABLE PERFORMANCE

F r o m 2012-01-01 uppdateras denna blogg inte längre  - besök istället min nya blogg på sperab.blogg.se

Med vänlig hälsning

Gert Ohlin
+46768931246

Torsdag eftermiddag och jag håller på att avsluta årets arbete innan jag går på min Jul- och Nyårsledighet i morgon fredag. Eftersom jag tar ledigt från och med imorgon fredag har jag bestämt mig för att detta inlägg blir det sista för i år. Mitt första inlägg 2012 kommer jag att skriva den 9 januari.

 

Årets sista inlägg går förstås under temat Sustainable Performance och kommer den här gången att handla om på vilket sätt som du som individ och medarbetare (om du har en anställning förstås) kan åstadkomma ett Sustainable Performance i ditt arbete.

 

Precis som i gårdagens inlägg kring Sustainable Performance ur ett arbetsgivareperspektiv kommer jag även nu att sammanfatta mina råd till dig som medarbetare genom punkterna nedan:

 

• Precis som varje idrottare känner till är det avgörande med en bra grundkondition för att orka prestera uthålligt på en hög nivå, därför bör du se till att röra på dig och motionera på regelbunden basis – absolut inte färre gånger än 4 gånger per vecka och under minst 40 – 60 minuter vid varje tillfälle.
• Om vi fortsätter på temat idrott så vet du att idrottare lägger ned oerhört mycket tid på träna och förbereda sig inför sina uppgifter. Även som medarbetare är det väsentligt att du träna dig på olika sätt, t ex genom att ta del av all den kompetensutveckling du har tillgång till och/eller att du själv aktivt söker andra vägar att utveckla din arbetsförmåga på.
• Vidare är det väsentligt att du ställer krav på din arbetsgivare att ge dig så bra arbetsförutsättningar som möjligt. Känner du dig begränsad av dåliga förutsättningar i ditt arbete bör du alltid tala med din chef om detta.
• Slutligen är det avgörande för ett Sustainable Performance att du tar ditt ansvar för samarbetsklimatet och kamratskapet på din arbetsplats. Tänk på att behandla dina kollegor på samma sätt som du själv vill bli behandlad.

 

Med dessa råd ber jag nu att få tacka dig som läser och läst min blogg under året och samtidigt med detta vill jag nu tillönska dig en RIKTIGT GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!

 

 

 

 

 

 

Gert Ohlin

 

Onsdag kväll och jag är precis hemkommen efter en resa ned till Skåne och Danmark. Innan jag tar tag i middagsbestyren skriver jag några rader här på min blogg.

 

Jag har sedan vårt namnbyte tidigare i år fått många frågar kring namnet Sustainable Performance och vad detta står för. Du som läser min blogg regelbundet vet ju att jag flera gånger under året skrivit inlägg i just detta tema. Men så här i slutet på året när jag närmar mig mitt sista inlägg för 2011 tänker jag passa på att sammanfatta det jag skrivit kring innebörden av Sustainable Performance. Förresten, mitt sista inlägg för i år blir på fredag, sedan tar jag en ordentlig paus från både arbete och bloggande ända fram till den 9:e januari.

 

En kort sammanfattning av hur man som arbetsgivare kan verka för Sustainable Performance skulle kunna se ut som följer:

 

Ø      Skapa, utveckla eller förändra företagskulturen så att denna varje dag stimulerar och belönar goda prestationer som är hållbara över tiden.

Ø      Styra verksamheten genom en tydlig och tilltalade vision, begripliga och verklighetsförankrade strategier samt genom eftersträvansvärda, tydliga och rimliga målsättningar.

Ø      Kontinuerligt arbeta med att utveckla och förbättra medarbetarnas arbetsförutsättningar i syfte att skapa så optimala förutsättningar som möjligt för dessa att nå och helst även överträffa de uppsatta målen.

Ø      Kontinuerlig uppföljning av mål och för regelbunden feedback till medarbetarna.

Ø      Fokus på kontinuerlig feedback till medarbetarna där goda prestationer alltid ”belönas” och lyfts fram samtidigt som bristfälliga prestationer korrigeras genom i första hand stöd och support – alla vill lyckas och vara framgångsrika i sitt arbete därför är det ledningens ansvar att skapa förutsättningar för detta.

Ø      Sustainable Performance bygger till stor del på att optimera arbetsbelastningen för varje individ. Varken överbelastning eller understimulans rimmar med Sustainable Performance.

Ø      En arbetsplats som är präglad av Sustainable Performance dit går medarbetarna med ett stort leende på läpparna. Leendet håller i sig under hela arbetspasset och när dagen är slut går medarbetarna hem med den härliga och energigivande känslan av att under dagen gjort något riktigt bra d v s precis samma känsla som alla idrottare känner efter en vinst eller topplacering.

 

Jag hoppas du som läser detta kan bocka av flertalet av ovanstående kännetecken på Sustainable Performance när det gäller ditt eget arbete och arbetsplats. Kan du inte det föreslår jag att du tipsar dem som bestämmer på din arbetsplats att börja läsa min blogg och gå in vår hemsida för mer information kring Sustainable Performance www.sperab.se .

 

 

 

Ha nu en riktigt trevlig onsdagskväll önskar

 

 

Gert Ohlin

 

Stockholm tisdag kväll och jag skall strax fara vidare söderut för att så småningom börja inleda Julledigheten. Innan jag packar ned min dator tänker jag skriva av mig några tankar här på bloggen.

 

I mitt arbete som arbetsplatsutvecklare och prestationskonsult kommer jag näst intill dagligen i kontakt med chefer på olika nivåer. En sak som ofta ställer mig mycket frågande till är de chefer, ofta i direkt ledande ställning, som väljer att omge sig med sina tidigare medarbetare och vapendragare oavsett vad de hamnar i för roller. Jag kan i och för sig förstå att det känns tryggt och invant att ha sitt ”gamla gäng” runt omkring sig, men var finns dynamiken och vart tar den personliga utvecklingen vägen om inte medarbetarna närmast blir några andra än tidigare?

 

I min värld är detta väldigt ofta ett tecken på svaghet och osäkerhet. Den som rekryterat en ny toppchef vill kanske inte få ett helt nytt ledningsteam på köpet? En sak som dessa chefer ofta bortser ifrån är signalerna som detta skickar till organisationen – ”jasså vi duger inte längre” eller ”vad är det här för illa dold ”kompisrekrytering”. Under mina dryga 28 år i branschen har jag sett otaliga sådana här situationer gå helt över styr. Det ledningsteam som fungerade i en miljö behöver definitivt inte göra detta i en annan. Av denna anledning avråder jag i princip alltid ifrån att rekrytera tidigare medarbetare.

 

Jag önskar dig nu en trevlig kväll och glöm inte bort att det idag är dan före dan före dan före dan före dopparedagen.

 

Gert Ohlin

 

Luleå måndag kväll och utanför mitt hotellfönster har julsnön precis lagt sig. Innan jag går ned i restaurangen och avslutar arbetsdagen med en bit mat tänker jag skriva några rader om dagens tragiska händelse.

 

Den 19 december 2011 blev SAABs sista dag och vi kan avsluta de senaste årens alla turer. Som jag sagt flera gånger här på bloggen tycker jag inte om att behöva säga ”vad var det ja sa?”, men ingen är säkert förvånad över det som hänt idag. Låt oss nu hoppas att all kompetens som finns i Trollhättan kan komma till en mycket snar användning i några andra verksamheter. Varför kan inte t ex Volvo eller någon annan biltillverkare flytta produktion till Trollhättan?

 

SAAB vila nu i frid och aldrig skall glömma alla dina illaluktande tvåtaktare och att det var du som var tidigt ute med en turbomotor.

 

Ha en trevlig vecka inför jul och lova inte att stressa ihjäl dig med allt julstök!

 

 

Gert Ohlin

 

Bromma flygplats fredag eftermiddag, jag sitter här och väntar på min fru eftersom vi skall fira 4:e Advent här i vår huvudstad. Tur att hon inte flyger via Arlanda för där är strömlöst just nu hörde jag man ropade ut här på Bromma.

 

Tänk nu är det redan 4:e Advent, jag tycker bara är det några dagar sedan vi tände det första Adventsljuset – vart tar tiden vägen i december? I förhållande till januari känns december som en oerhört kort månad, även det här året då vi har en s k arbetsgivare Jul. Precis som vanligt i min bransch skall allt göras och bli klart för årsskiftet, därför är tiden min absolut största bristvara i dessa Juletider.

 

Jag vill nu till sist önska dig en fin 4:e Advent!

 

 

Gert Ohlin

 

Helsingfors torsdag kväll och jag har precis kommit tillbaka till mitt hotell efter en intensiv dag här Finlands huvudstad. Tidigt i morgon bitti bär det av hem till Sverige igen för ett antal intressanta möten i Stockholm.

 

Presidentvalskampanjen pågår för fullt här i Finland och när jag läser i HBL (Hufvudstadsbladet) kring vilka parametrar som väljarna prioriterar högst i valet mellan kandidaterna kommer föga överraskande ”ärlighet” högt upp listan. Motsvarande har jag noterat när det gäller synen på ledarskap här i landet, ärlighet kommer alltid upp som en topprioriterad egenskap för det goda ledarskapet. Jag är alldeles för dåligt påläst om detta kan ha sin grund i den finska kulturen och historien, men varför inte?

 

Eftersom vi inte har motsvarande i Sverige, presidentval avser jag då, kan jag bara jämföra med våra val till Riksdagen och kommunerna. Mig veterligen har inte egenskapen ärlighet hos t ex partiledarna varit på tapeten så väldigt mycket, men kanske utgår vi, ofta lite godtrogna, svenskar ifrån att alla är lika ärliga (eller kanske oärliga). När det gäller synen på det goda ledarskapet kommer sällan ärlighet som egenskap upp särskilt högt på listan över avgörande egenskaper. Kanske utgår vi även här ifrån att ärlighet är en självklarhet.

 

Det är alltid lika spännande att notera skillnaderna mellan de nordiska länderna som jag ofta har förmånen att få besöka i mitt arbete.

 

Från Helsinki önskar jag dig nu en trevlig torsdagskväll.

 

 

Gert Ohlin

Onsdag lunch och jag har precis landat här på Arlanda för att invänta mitt flyg över till Helsingfors senare i eftermiddag. När jag lämnade Kiruna tidigare idag snöade och blåste det ganska duktigt men samtidigt hade temperaturen gått upp till minus 3 d v s rena värmeböljan för att vara Kiruna i mitten på december.

 

På vägen ner hit till Arlanda kom jag plötsligt på att det bara är 10 dagar kvar till Julafton och insåg plötsligt att jag ligger riktigt torsk till när det gäller att vara ute i tid med att inhandla Julklappar – det blir säkert precis som vanligt att jag tvingas stå i milslånga köer dagen före Julafton. Men ok, varför bryta en fin gammal Jultradition? J

 

Beträffande Julhandeln mera i stort så har jag fått lite olika signaler från våra kunder inom detaljhandeln, vissa säger att den hittills går oerhört trögt medan andra påstår att försäljningen så här långt i december går bättre än förra årets rekordhandel. Vi får väl se när Julhandeln summeras så småningom men jag skulle nog inte bli jätteförvånad om det inte blir något nytt försäljningsrekord i år.

 

Ha nu en riktigt trevlig onsdag eftermiddag följd av en ännu trevligare onsdagskväll!

 

Gert Ohlin

 

Tisdag kväll och jag har precis kommit till mitt hotell här i Kiruna, som den här kvällen blev en hel liten stuga i stugbyn Camp Ripa (kan verkligen rekommenderas) eftersom alla andra hotell redan var fullbelagda. Här uppe i Kiruna är det verkligen riktigt vinter minus 12 grader och ca 50 cm snö. Så här i Juletider är det verkligen trevligt med allt det här vita på marken och träden.

 

I dessa oroliga tider är det många företag som sitter och tveka på när man skall offentliggöra de neddragningar som lågkonjunkturen kommer att förorsakar. För många handlar det om man skall göra detta före eller efter Jul. Enligt min uppfattning vinner ingen på att skjuta negativa nyheter framför sig, bättre att ta dem direkt än att vänta. Dessutom blir det ofta så att väntetiden i sig medför att neddragningarna behöver bli större än annars, så därför menar jag att man inte skall vänta tills efter helgerna.

 

När det gäller SAAB som jag skrev om igår kväll så visade det sig att företaget faktiskt hade flera liv än nio. Än en gång så klarade sig Viktor Müller och SAAB från en konkurs.

 

Ha en trevlig tisdags kväll önskar

 

Gert Ohlin

 

Måndag kväll och jag har precis kommit hem efter en tur till Borås och Nässjö. På vägen hem hörde jag på radion att konkursen för SAAB närmar sig med stormsteg, men hur många gånger tidigare har det inte varit så tidigare i år? Men samtidigt skulle det inte förvåna mig om SAAB överlever även den här gången, samtidigt är jag fortfarande övertygad att SAAB inte har ett obegränsat antal liv. En konkurs eller likvidation menar jag är helt oundviklig precis som jag gett uttryck för här på bloggen i flera år nu. Återstår nu och se om Viktor Müller lyckas få fram pengar ännu en gång imorgon eller om en ansökan om konkurs kommer in.

 

Ha en riktigt trevlig arbetsvecka önskar

 

Gert Ohlin

 

Fredag förmiddag och jag skall strax ta bussen ned till tåget för vidare färd ner till Köpenhamn där jag har ett möte i eftermiddag och där jag sedan tänker bli kvar över helgen. Jag ser framemot att få besöka ett Jul pyntat Tivoli och gå Ströget och titta på all julkommers. Innan bussen hinner jag skriva några sista rader här på bloggen för den här veckan.

 

Nattens överläggningar i Bryssel med anledning av Eurokrisen slutade tyvärr i oenighet och nu pekar det mesta på att Sverige ställer sig utanför de länder som accepterat det Tysk-/Franskaförslaget om fördragsändring. Risken är uppenbar att vi hamnar utanför den inre kärnan tillsammans med ön Storbritannien då det mesta tyder på att Danmark tillsammans med ett antal andra länder går med den 17 länderna som har Euron som valuta (t ex Finland). Sverige uppfattas redan idag av Euroländerna som ett riktigt svikarland då vi faktiskt förbundit oss att gå med i Eurosamarbetet utan att sedan leva upp till detta. Nu verkar Reinfeldt vara inne på att vi ställer oss utanför igen och han får garanterat stöd av vår svaga och splittrade opposition i denna fråga. Jag upplever mig som en europé vilket gör att jag nu inte är särskilt stolt över mitt svenska medborgarskap. Europa är i sin djupaste ekonomiska kris i modern tid och Sverige ställer inte upp. Vi fortsätter på vår linje att fega ur i krissituationer (vår neutralitet under andra världskriget) och vår tidigare historia av stora devalveringar av kronan. Mina förhoppningar om ett ansvarstagande och starkt ledarskap från svenskt håll har nu fallit på skam tyvärr.

 

Trots krisen och min kritik önskar jag dig en riktigt trevlig 3:e Advent!

 

 

Gert Ohlin

Torsdag eftermiddag och jag har precis avslutat mitt uppdrag här nere i Markaryd. Innan jag far hemåt tänker jag skriva några rader här på bloggen.

 

Jag har ofta tänkt på hur svårt vi vuxna har för att visa vår tacksamhet, särskilt i jobbrelaterade situationer. Ju ”högre” man kommer i hierarkierna dess svårare märker jag att det är. Särskilt svår menar jag att vi män har för detta. Jag vet inte vad som ligger bakom detta besynnerliga beteende, men säkert handlar det en del om att inte blotta sig för mycket. För egen del tycker jag faktiskt det är precis tvärtom, d v s den som visar sin tacksamhet visar även prov på personlig styrka och personlig integritet. Men, tro nu inte att jag är en fena på det här med visa min tacksamhet. Tyvärr har jag också en del att göra när det gäller att utveckla mitt sätt att visa tacksamhet.

 

Med tacksamma torsdagshälsningar önskar jag dig en trevlig kväll

 

 

Gert Ohlin

Onsdag kväll och jag har precis kommit hem efter dagens utflykt ned till gränsen mellan Småland och Skåne. Innan jag går igenom eftermiddagens e-post tänker jag skriva av mig några tankar här på bloggen.

 

Tidigare idag hade jag förmånen att få medverka på ett företagsinternt chefsmöte. Redan under VD:s inledning förstod jag att han tillhörde gruppen ”generösa chefer”. För att platsa i denna exklusiva grupp behöver man uppfylla ett antal kriterier varav jag nedan kommer att redovisa de viktigaste:

 

Ø      Öppen och inbjudande attityd

Ø      Varm och humanistisk inställning till medmänniskorna

Ø      Glad och positiv attityd

Ø      Prestigelös och enkel som människa

Ø      Tydlig och rakryggad

Ø      Ser och bekräfta sin omgivning, omfattande inte exkluderande

 

Finns det verkligen sådana chefer, frågar du dig kanske? Jo, det gör faktiskt det och tidigare idag fick jag uppleva ett verkligt levande bevis på detta.

 

Ha nu en trevlig onsdagskväll önskar

 

 

 

Gert Ohlin

Tisdag kväll och jag sitter som så ofta här på Arlanda och inväntar ett flyg. Nu när jag gått igenom och besvarat eftermiddagens e-post tänker jag använda några minuter åt lite bloggande.

 

Igår när jag satt på tåget hamnade jag bredvid en mycket trevlig ung man i 25-års åldern som var oerhört social och kommunikativ. När vi efter stund kom in på det här med våra respektive sysselsättningar fick jag veta att min medresenär var i byggbranschen och jobbade i en av de många gruvorna uppe i Malmfälten. Jag fick veta att han arbetade efter 7-dagars schema på sätt att han arbetade 7 dagar i streck och sedan var ledig i 7 dagar. Under de 7 dagarna arbetade han dryga 11 timmar om dagen. Så här års innebär detta dessutom att han aldrig kunde se något dagsljus under sitt 7 dagarspass. Lite tufft tyckte jag, men han sa att man vänjer sig. Eftersom jag vet att lönerna uppe i malmfälten är ganska hyggliga frågade jag vad han tjänade och fick då veta att han fick omkring 30 000:- i månaden efter skatt. Inte så illa för en ung man utan studieskulder eller bakomliggande långa studier. Samtidigt inser jag att han arbetade i en riskfylld och smutsig miljö, men jämfört med många andra anser jag ändå att hans lön är i högsta laget. Inte så konstigt att allt som har med byggande att göra alltid blir så dyrt.

 

Jag önskar dig nu, oavsett vad du tjänar, en riktigt trevlig tisdagskväll

 

 

Gert Ohlin

Måndag kväll och jag har precis satt mig på tåget till Luleå härifrån Kiruna där jag varit idag. För första gången den här säsongen fick jag möta vintern, för här uppe var det snö och kallt nu. När jag landade i går kväll var det nästan full snöstorm. Väderleksrapporterna aviserar även att vintern är på G söderut i slutet på veckan, så vem vet det kanske bli en vit Jul även i år nere i södra Sverige?

 

Eftersom jag inte har någon täckning på tåget, avslutar jag här och ber att få återkomma i morgon.

 

Gert Ohlin

Fredag lunch och jag skall strax äta lunch med en kollega och tillsammans med henne förbereda eftermiddagens viktiga kundmöte. Innan jag gör mig förtjänt av lite lunch skall skriva veckans avslutande blogginlägg.

 

Mitt uppdrag i Baltikum blev efter många krokiga vägar ändå till sist mycket framgångsrikt på sätt att grunden lades för en Riksredovisning helt i linje med t ex den svenska. Jag har tyvärr ingen aktuell information huruvida man alltjämt idag arbetar utifrån den grund vi byggde tillsammans med de berörda, men jag tror sannolikheten är väldigt stor för att så är fallet.

 

Man säger att ödmjukhet är en dygd, detta fick jag snabbt lära mig under tiden i Baltikum. De personer vi möte var väldigt negativt inställda till oss utlänningar från västvärlden som kom och trodde att vi hade lösningen på allt. Redan efter någon vecka förstod vi att framgången låg i att hantera våra samarbetspartners med mycket stor ödmjukhet och respekt. Jag vågar nog påstå att våra framgångar till största delen berodde på vår ödmjuka inställning och den respekt vi visade dem vi hade till uppgift att hjälpa.

 

Jag önskar dig nu en riktigt trevlig helg!

 

Gert Ohlin

Torsdag kväll och jag skall strax gå till sängs efter en minst sagt spännande och känslofylld dag, känner mig urvattnad som en lutfisk som legat några dygn i kylskåpet och väntat på sin tillredning i ugnen. Nu slipper jag för egen del det här med ugnen vilket jag är oerhört tacksam för.

 

Nog om dagen i dag och åter tillbaka till åren 1999 – 2000 då jag pendlade till Baltikum mer eller mindre varje eller varannan vecka. Tidigare i veckan har jag berättat om bakgrunden till mitt uppdrag på andra sidan Östersjön så därför räknar jag med att du är med på noterna direkt. Vi förstod ganska snart att vårt uppdrag var väldigt kontroversiellt i vissa kretsar inom statsförvaltningen. Vi insåg också efter hand att det sannolikt också fanns kopplingar mellan vissa krafter inom statsförvaltningen och den organiserade brottsligheten. Av denna anledning är jag fortfarande oerhört tacksam för det skydd vi fick av landets säkerhetspolis.

 

Något livvaktsskydd i bemärkelsen att vi hade några biffiga personer hack i häl på oss hela tiden var det aldrig frågan om. Däremot blev det med tiden alltmer uppenbart att vi hela tiden var under ständig bevakning. Jag t ex berätta om en händelse som inträffade en sen eftermiddag när jag tog en joggingtur genom en park i utkanten av huvudstadens centrala delar. Inte ont anande kom jag joggande genom parken när jag på avstånd såg att det halvlåg en man på en parkbänk. Säkert ett gammalt fyllo tänkte jag och fortsatte rakt fram. När jag var på ungefär 50 meters avstånd reser sig mannen upp från bänken och vinglar ut mot min färdriktning varför jag direkt drog ned på farten. Jag var inte upplagd för en diskussion om t ex pengar för mer sprit så jag bestämde mig för att vika kraftigt åt vänster för att på så vis undvika mannen. När jag precis gjort detta såg i ögonvrån att två svartklädda män kom framrusande från ingenstans och innan jag hunnit förstå vad som höll på att hända låg de bägge svartklädda männen tvärsöver den berusade mannen som då låg platt på magen i gruset. En av de svartklädda männen vikande lätt med ena handen att jag bara skulle fortsätta min joggingtur, vilket jag gjorde med en otäckt känsla i magen. Den turen blev betydligt kortare än planerat då min lust för motion var som bortblåst då jag insett vilka faror jag kanske utsatt mig för. Nu tror jag i och för sig att det bara handlade om ett ”gammalt fyllo” och inte någon som skulle göra mig illa, men säker kan jag förstås inte vara.

 

Igår berättade jag om ett tillfälle när min fru var över och hälsade på mig. På lördagen bestämde vi oss för att hyra en bil och köra runt och titta på en del vackra platser i landet. Under denna lördagstripp genom landet hade vi en bil hela tiden bakom oss och utmed vägen så noterade vi flera andra bilar som uppenbarligen enbart hade till uppgift att säkra vår bil. Jag utgår även ifrån att vi hela tiden var avlyssnade där vi satt i bilen, för annars hade man inte kunnat förutse hela tiden vart vi ställde vår kosa.

 

God natt hälsningar från

 

 

Gert Ohlin

Onsdag morgon och jag skall strax ge mig iväg upp till Stockholm för att avsluta veckan i huvudstaden. Innan jag ger mig iväg skall jag bara fortsätta min lilla serie kring mitt uppdrag i Baltikum 1999 – 2000.

 

I gårdagens inlägg berättade jag om de starka motkrafter som fanns i samband med övergången till EU:s redovisningsprinciper för länderna inom EU. Mot denna bakgrund borde jag och min kollega naturligtvis begripit att vi avlyssnades lite då och då, men ikke så. Det tog oss säkert flera veckor innan vi började misstänka något. Jag kommer fortfarande ihåg den händelse som fick oss att börja misstänka att vi var avlyssnade. Det hela utspelade sig på kaféet på vårt hotell där vi tog en kvällsfika innan vi gick upp på våra hotellrum och arbetade vidare fram till middagen lite senare på kvällen (vi hade oerhört långa arbetsdagar när vi var där, minst 12 timmar varje dag). Jag och min kollega talade förstås svenska med varandra och vi vara alltid måna om att samtala så tyst som möjligt så att ingen kunde höra vad vi talade om, t ex någon svensk turist på besök. Under vårt samtal gav jag uttryck för min besvikelse över att vi aldrig dittills hade fått de underlag vi begärt dagen före när vi lämnade Finansministeriets projektgrupp, jag sa typ ”nu accepterar jag inte det här förhalandet längre, får vi inte del av det vi begärt idag när vi kommer imorgon så ringer jag till Sveriges ambassadör här och säger att vi lämnar vårt uppdrag med omedelbar verkan”. Du förstår säkert nu att vi nästa morgon möttes av ett dukat bord, där fanns allt vi begärt och faktiskt lite till. Min första reaktion var förstås väldigt positiv, sedan kom funderingarna – ”hur kan detta komma sig att vi plötsligt idag får allt vi begärt”? När jag berättade för min kollega vad jag misstänkte höll han direkt med mig och vi beslutade att redan samma kväll testa om vi verkligen var avlyssnade. Den kvällen valde vi att testa detta i hotellets restaurang, jag kommer inte nu ihåg vad vi lade ut för bete men ett är säkert de svalde betet igen. Under den resterande tiden av vårt långa uppdrag utnyttjade vi konsekvent det faktum att vi var avlyssnade vilket fick till följd att vi skrev lappar till varandra när vi diskuterade saker som vi ville hålla för oss själva.

 

Jag personligen fick ett annat mycket tydligt bevis på att vi var avlyssnade den helgen när min fru kom över till Baltikum för att fira helgen tillsammans med mig. Redan på flyget över från Arlanda började min fru att misstänka att hon var observerad av någon och så snart hon steg av planet så noterade hon den civilklädda livvakten som gick några steg bakom henne in på flygplatsen och vidare ut till taxin in till hotellet i centrum. Eftersom resan var helt privat och ingen mailkorrespondens hade förekommit så var det förstås så att min telefon var avlyssnad hela tiden.

 

I morgon återkommer jag till vår ständiga bevakning.

 

Ha nu en riktigt trevlig onsdag kväll önskar

 

 

Gert Ohlin

Tisdag morgon och vintern lyser alltjämt med sin frånvaro. Hörde på tal om detta på radion att slädhundarna uppe på Grönland håller på att svälta ihjäl eftersom det inte finns någon is som möjliggör någon jakt på säl och fisk, inte så konstigt då att vi har så varmt här nere.

 

I går utlovade jag att jag skulle berätta om mina ”äventyr” i samband med mitt uppdrag i Baltikum 1999 – 2000. Upprinnelsen till mitt uppdrag var ett önskemål från Riksrevisionsverket (nuvarande Riksrevisionen) att den svenska biståndsinsatsen, i samband med det aktuella landets övergång till EU redovisningsföreskrifter, skulle utvärderas eftersom de kommit signaler på att arbetet inte genomfördes på det sätt som det skulle. Eftersom jag vid den tiden hade ett annat uppdrag för Riksrevisionsverket fick jag en förfrågan om jag och någon av mina dåvarande kollegor kunde ta på oss detta utvärderingsuppdrag. Uppdraget lät både spännande och angeläget så efter moget övervägande tackade vi ja till detta.

 

Redan under den första dagen på plats i Baltikum började jag och min kollega att ana att allt inte stod riktigt rätt till. Det var nog, kommer inte riktigt ihåg exakt just nu, först vid det tredje eller fjärde besöket som vi riktigt kunde sätta fingret på något konkret bevis på man försökt dölja för oss hur det egentligen stod till. Vi upptäckte allt eftersom tiden gick fler och fler bevis på att övergången till västeuropeiska redovisningsstandarden inte alls hade implementerats så långt som den skulle ha gjort vid den aktuella tidpunkten. Vi förstod allteftersom tiden gick att det fanns väldigt starka motkrafter mot en sådan förändring av redovisningen av statens inkomster och utgifter. Den sovjetiska redovisningsmodellen, vilken jag kommer att bespara dig information kring, var av en sådan karaktär att möjligheterna till att dölja transaktioner och händelser var nästintill obegränsade. Under min skolgång skrev jag faktiskt en uppsats kring just denna modell vilken inte alls bygger på den ”dubbla bokföringens principer”. För dessa s k motkrafter (min vänliga omskrivning av en mer elak beteckning) innebar en övergång till de standarder som råder för staterna inom EU när det gäller en stats redovisning (bokföring) sannolikt mycket stora ekonomiska och maktpolitiska nackdelar. Av dessa skäl gjorde man allt man kunde för att sabotera arbetet med att transformera över statens redovisning till det öppna och transparanta redovisningssystemet som gäller inom EU. Dessa motkrafter gjorde vad man kunde för att föra mig och min kollega bakom ljuset. Nu med facit i hand inser jag att vi sannolikt vid tillfället hade en verklig hotbild mot oss, tur då att vi hade livvaktsskydd – mer om detta i kommande inlägg.

 

Vår utvärdering blev av ovanstående skäl mycket kritisk, vilket medförde en hel massa turbulens både i Sverige och i det aktuella baltilska landet. I landet ifråga fick flera höga tjänstemän inom finansministeriet sparken och konsultfirman som haft uppdraget blev utslängda ur landet. För egen del fick jag och min kollega efter några månader en förfrågan från landets regering om vi kunde ta på oss uppdraget att slutföra arbetet med att anpassa landets riksredovisning till kraven från EU. Efter stor tvekan både från officiellt svenskt håll och från vår egen sida blev det ändå så till slut att vi åkte tillbaka och tog tag i sakerna.

 

 

 

 

Gert Ohlin

Måndag kväll och jag sitter på Flytoget ut till Gardemoen efter en strulig morgon med inställt tåg och nedblåsta träd och grenar över vägen. Trots allt strul kom jag ändå till sist iväg med mitt flyg till Oslo från Kastrup med några minuters marginal. Jag hoppas resan hem i senare ikväll blir något mindre stressig och oviss.

 

Den här veckan kommer jag att skriva om något jag med om 1999 och 2000. Eftersom det nu gått över 10 år sedan detta inträffade känner jag att det är riskfritt att dela med mig av mina erfarenheter. Under 1999 och 2000 hade jag ett uppdrag i ett av de Baltiska länderna som var finansierat via det svenska biståndet men där uppdragsgivaren på slutet var det aktuella landets regering. Under ett drygt år hade jag förmånen att få arbeta med att utveckla landets (statens) ekonomiska och offentliga redovisning (Riksredovisning på fikonspråk) i syfte att anpassa detsamma till regelverket inom EU. Under denna tid fick jag uppleva väldigt mycket spännande, inte minst transformeringen från Sovjetstat till västeuropeiskt land, som jag nu tänker dela med mig lite av.

 

Ha en trevlig arbetsvecka önskar

 

 

 

 

Gert Ohlin