SUSTAINABLE PERFORMANCE

Tisdag kväll och jag gläds verkligen åt regeringens nya infrastruktursatsning som presenterades idag. I gårdagens inlägg ondgjorde jag mig över den urusla standarden på våra vägar och jag hoppas därför att en ansenlig del av dessa miljarder kommer att läggas på underhåll och upprustning av vårt befintliga vägnät.

Eftersom jag kör över 10 000 mil varje år så har jag en del erfarenhet av vägnätet, inte bara här i Sverige utan även ute i Europa. Det som skiljer sig åt mest markant är kvaliteten på det tyska vägnätet, det hör verkligen till undantagen att man där ser dessa eviga kanaler, som vårt svenska vägnät lider av. Eftersom jag inte är någon vägingenjör kan jag förstås inte vara helt säker på orsakerna till detta, men jag är ändå övertygad om att man Tyskland begriper att man måste bygga en verkligt stabil grund innan man lägger på själva vägytan. Här hemma känns det som om man slänger på asfalt ovanpå en dålig grund som slitits hårt genom åren av tunga trafiken. Nu när Vägverket får ett rejält tillskott av pengar hoppas jag därför att man går till botten med problemen och inte bara fortsätter att ägna sig åt kosmetiska förbättringar som inte ens håller ett halvår. T ex utanför Växjö norrut mot Oskarshamn har vi en alldeles nylagd och omgjord väg med vägräcken i mitten som öppnades för knappt ett år sedan, nu är denna vägsträcka full av djupa hjulspår efter den tunga trafiken där vatten kan samlas och kan förorsaka allvarliga olyckor. I min värld är detta skandalöst dåligt och kan inte bero på annat än ett bedrövligt underarbete.

Nej, satsa någon miljon av dessa 500 miljarder på att skicka ned dem som ansvarar för vägunderhållet på en riktig utbildning nere i Tyskland, där kan man bygga vägar!

Ha det gott!

Gert Ohlin

Måndag kväll och jag återupptar mitt bloggande igen. I fredags fick jag tyvärr aldrig någon tid att önska dig trevlig helg och avsluta veckans bloggande, men så blir det ibland när man har mycket omkring sig.

I dag har varit hel del ute på vägarna och kört och kunde då konstatera att vintern verkligen har gått hårt åt våra vägar, vägar som redan dessförinnan var i dåligt skick på grund av den ökade trafiken. Nu är det, enligt min bestämda uppfattning, inte bara den ökade trafiken som medfört att vägarna på många platser är i dåligt skick. Enligt min uppfattning underhålls vägarna alldeles för dåligt och när de underhålls lappas och lagas de oftast på ett bristfälligt sätt. Den tunga trafikens slitage på vägarna är förstås också ett jätteproblem för vägverket och för oss trafikanter. Vattenkanalerna som bildas efter den tunga trafikens hjulspår blir ett allt större problem och sorligt nog så görs det väldigt lite för att komma tillrätta med detta allvarliga hot mot trafiksäkerheten. Jag är förstås ingen vägingenjör, men jag kan inte begripa varför man bara lägger ny asfalt utan att stärka underlaget. En nyasfalterad väg blir redan efter någon/några månader lika djup av kanaler som den var före asfalteringen.

Satsningen på vägräcken i mitten är förstås en väldigt viktig trafiksäkerhetsåtgärd, men ännu viktigare anser jag det är att vi har någorlunda säkra vägbanor utan dessa kanaler och håligheter som präglar vägarna just nu.

Undrar om något politiskt parti tänker lyfta fram en upprustning av våra vägar som en valfråga? Det parti som gör detta på ett verkligt seriöst sätt kan åtminstone påräkna min röst.

Trevlig måndagskväll!

Torsdag kväll och jag sitter och längtar efter en bit mat nu, men innan dess tänker jag dela med mig av några tankar kring skolans värd. Tidigare idag har jag ett intressant samtal med en kollega kring skolans värd och dess oerhörda betydelse för barnens och ungdomarnas framtid.

Eftersom min kollega och jag bägge arbetar med arbetsplatsutveckling så är det naturligt att vi också ser på skolans värld utifrån ett arbetsplatsperspektiv, både ur ett personal- och elevperspektiv. Mycket av diskussionen handlade om vilka samband som finns mellan dessa bägge arbetsplatsperspektiv (personal respektive elever). Eftersom ingen av oss var pålästa om vilken forskning som finns inom området så blev naturligt nog ett ganska fritt resonemang. Vårt resonemang landade i att vi bägge var ganska övertygade om att det borde vara exakt samma arbetsmiljöfaktorer som påverkar prestationerna både för skolpersonalen som för eleverna, eller vad tror du? Gå gärna in på BAABs hemsida www.battrearbetsmiljo.se och läs om de mest prestationspåverkande arbetsmiljöfaktorerna.

Trevlig kväll önskar

Gert Ohlin

Onsdag kväll och jag har precis kommit hem till Växjö en dryg timme efter tidtabellen. Tidigare ikväll bestämde jag mig för aldrig mer åka tåg från Stockholm till Växjö. Dels blev jag oerhört yr i huvudet av X2000 resan och mitt planerade arbete framför min laptopskärm fick jag avbryta redan i Södertälje eftersom det snurrare i hela huvudet och dels dessa ständiga förseningar. Ikväll var en av lokomotivets ena motor som fick ett elfel varför tåget bara kunde köras på reducerad fart. På Stockholms Central var det ren kaos efter ett flertal X2000 tåg hade ställts in varför mitt tåg var alldeles fullproppat av resenärer.

Under hela resan fick personalen ständigt be om ursäkt för än det ena och än det andra, t ex märkliga stopp, motorproblem, fel på signalsystemet mm. Jag kan tänka mig hur oerhört jobbigt detta måste kännas, särskilt när stämningen bland oss passagerare blev sämre och sämre. Irritationen var så påtaglig att man nästan kunde ta på den.

Nej, nu måste jag sluta eftersom min yrsel fortfarande sitter i. Vi hörs i morgon.

Bilden ovan är tagen vid en annan resa, dock ej med SJ utan med Öresundståg som jag upplever har en helt annan tillförligtlighet.

Gert Ohlin

Tisdag kväll och jag sitter här på mitt hotell i Umeå och reflekterar över dagen som varit. Samtidigt funderar jag på vad jag skall skriva ikväll här på bloggen kring det här med den, enligt min mening, helt absurda förmånsbeskattningen av fri/subventionerad lunch på jobbet.

Nu kom jag precis på vad jag vill skriva av mig i detta ämne nu ikväll – nämligen vilka de två mest raffinerade sätten att undgå förmånsbeskattningen är. Du skulle bara veta hur mycket jag sett i denna väg under de senaste åren, uppfinningsrikedomen verka vara nästintill gränslös både inom den privata och offentliga sektorn – även inom statens egna förvaltningar och myndigheter.

1. Sätt upp lunchen som representation så blir den skattebefriad. Som konsult kan jag leva hela mitt liv utan att behöva betala för lunchen, det gör mina uppdragsgivare mer än gärna. Även olika typer av intern representation förekommer och tyvärr förekommer det säkert rent fusk d v s man fingerar representationstillfällen (OBS! detta har jag inte själv observerat hos någon av mina egna kunder, men däremot hört att så inte sällan sker från mina kontakter från restaurangnäringen).
2. Att bjuda på frukost är ok så länge som det inte förekommer någon varm mat, gröten undantagen. Inte sällan gör då personalen sina egna lunchpaket av det bröd, pålägg och grönt som serveras därtill. Hur vanligt detta är kan jag inte uttala mig om, men ovanligt är det säkert inte.

Jag hoppas du håller med mig hur oerhört befängda de nuvarande förmånsbeskattningsreglerna är – nej, nu måste vi jobba för att dessa slopas en gång för alla. Enligt min uppfattning har samhället dessutom ett moraliskt ansvar för att inte konstruera lagar som driver fram en helt onödig laglöshet, detta riskerar annars i förlängningen tilltron till rättssäkerheten och våra lagstiftare.

Trevlig kväll önskas från Umeå

Gert Ohlin

Måndag kväll och jag har mellanlandat på Arlanda på väg mot dagens slutdestination Umeå. Eftersom jag påbörjade min resa strax före 06.00 idag på morgonen skall villigt erkännas att det börjar rycka i ögonbrynen så smått.

Behöver jag ens kommentera rubriken på detta inlägg mån tro? Det är väl självklart för var och en att en näringsriktig och hälsosam bit mat i mitten på arbetspasset måste vara en lönsam affär för arbetsgivaren, eller hur? Utan en att tillföra energi blir vi ju både trötta och mindre koncentrerade. Är man dessutom skapt som jag själv så blir humöret dessutom allt annat än stabilt när blodsockret går ned efter en så där tre till fyra timmar. Men vad då kanske du tänker, kan inte personalen själva stå för sin lunch? Jo, det är klart så är det ju idag, men vad har resultatet blivit? Våra lunchvanor har blivit sämre och sämre, inte minst nu i dessa kristider. Snabbmat, några mackor eller rester från gårdagens middag är inte alltid så hälsosamt och nyttigt som det borde, dessutom är det allt fler som hoppar över lunchen helt och hållet på grund av kostnaderna. En näringsriktig och ordentligt tillagad måltid som äts i lugn och ro i en trivsam miljö vinner alla på. Arbetsgivaren får en friskare personal som orkar mera och kan vara på alerten under hela arbetspasset samtidigt som medarbetarnas hälsa och välbefinnande ökar.

Hade vi inte de nuvarande förmånsbeskattningsreglerna skulle detta inte bara vara en dröm utan en verklighet. Hjälp mig att påverka för att slopa dessa absurda skatteregler som alla förlorar på!

Trevlig kväll önskas från Arlanda

Gert Ohlin

Måndag morgon och jag har för en stund sedan satt på mig på tåget ner till Kastrup för att därifrån flyga upp till Oslo på ett uppdrag. Senare i dag blir möte både på Arlanda och i Umeå dit jag kommer sent i kväll. I fredags blev det väldigt hektiskt så jag fick aldrig någon möjlighet att blogga innan det blev fredagskväll.

Förra veckans inlägg kring den, enligt min mening, helt absurda och kontraproduktiva förmånsbeskattningen av fri/subventionerad lunch på jobbet kanske är en väldigt het potatis. Jag har tillskrivit ett antal politiker med önskemål och en dialog kring denna fråga. Men till min stora besvikelse har inte enda av dessa hört av sig ännu trots att det är valår. Men av någon anledning anser de väl inte frågan som särskilt viktig eller är det en het potatis som ingen vill ta i. Men misströsta inte, du som delar min uppfattning, jag kommer att fortsätta på mitt sätt att skapa opinion för en slopad förmånsbeskattning av mat på jobbet.

Får jag tid återkommer jag ikväll från Umeå med fler tankar i ämnet.

Ha en riktigt bra vecka!

Gert Ohlin

Torsdag kväll och jag har precis kommit hem till Växjö efter en spännande och givande dag som började med möte i Luleå och avslutades med dito i Stockholm. Gårdagens inlägg kring ”skattefri mat på jobbet” har tyvärr inte riktigt väckt den uppmärksamhet som jag hade hoppats. Förhoppningsvis är förklaringen att mitt förslag om slopad förmånsbeskattning på fri eller subventionerad lunch på jobbet är fullständigt självklar och okontroversiell.

Om det förhåller sig så kan man verkligen undra varför den nuvarande regeringen med sin jobblinje ännu inte gjort något åt denna absurda och kontraproduktiva beskattning. Nu hoppas jag att den signal jag fick från ett av regeringspartierna igår innehåller lite substans på så vis att jag bjuds in till en dialog med dem som sitter på beslutet. Förutom att en förändring av skattereglerna i linje med mitt förslag skulle bidra till en massa nya jobb inom restaurangnäringen skulle effekterna på folkhälsan blir betydande. Något skattebortfall som skulle motverka dessa positiva effekter finns inte att tala om, då i princip inga arbetsgivare idag tillhandahåller fri eller subventionerad lunch åt sina anställda.

Häromdagen besökte jag ett företag som haft en fantastisk positiv utveckling sedan starten i slutet på 1970-talet. När jag var där och blev bjuden på lunch i deras jättefina lunchmatsal var det naturligt för mig att nämna mitt engagemang för bättre lunchvanor på jobbet. Företagets VD hade förstås ingen annan uppfattning i frågan än den jag företräder och sa direkt att det vore självklart att tillhanda gratis lunch till personalen om denna skattebefriades. En förutsättning är dock att förmånsbeskattningen slopas både för arbetsgivare och för arbetstagare. Skulle skatten bara slopas för arbetsgivarna så skulle ändå inte fler medarbetare äta lunch än de som betalar för densamma idag. Jag fick även veta att den fjärde (!) medarbetaren som anställdes i bolaget på 1970-talet var en kokerska – ”skall vi orka arbeta måste vi ju mat” hade företagets grundare självklart konstaterat. På den tiden hade vi inte heller de nuvarande helt absurda förmånsbeskattningsreglerna.

Hjälp mig att få denna fråga på dagordningen inför valet!

Trevlig kväll önskar

Gert Ohlin

Onsdag kväll och jag befinner igen på mitt favorithotell (Arctic Hotell) här i Luleå efter en spännande dag ute på Aurorum. Trots att jag personligen åt en alldeles perfekt lunch tidigare idag tillsammans med en kund tänker jag ägna dagens inlägg åt våra allt sämre lunchvanor. I nyhetsbrevet från Arbetsmiljöupplysningen idag fanns det en mycket intressant artikel om att snabbmaten tar över allt mer och mer i våra lunchvanor.

Direkt när jag läst artikeln gick jag igång ordentligt på alla cylindrar. Du som följt mina ”skriverier” under de senaste åren vet hur engagerad jag varit i denna fråga för några år sedan. Förutom de argument som finns i Arbetsmiljöupplysningens nyhetsbrev kan jag räkna upp många fler. Betydelsen av en ordentligt tillagad och näringsriktig lunch kan inte överskattas enligt min uppfattning. De allt sämre lunchvanorna har jag noterat nu i många år och enligt min analys så är den stora boven i dramat den helt absurda och totalt kontraproduktiva förmånsbeskattningen av fri eller subventionerad lunch. Jag har debatterat detta i media ett flertal gånger och jag även träffat medlemmar i Skatteutskottet, dock med uselt resultat.

Ur ett företagsekonomiskt perspektiv kan jag enkelt leda i bevis att fri lunch till personalen är en fantastisk lönsam affär. Även ur ett samhällsekonomsikt perspektiv är jag övertygad att en slopad förmånsbeskattning skulle bli väldigt lönsam. Det finns egentligen inte ett enda hållbart argument för att förmånsbeskatta en fri eller subventionerad lunch/måltid på jobbet mer än ur ett uråldrigt och bakåtsträvande ”rättviseperspektiv” (detta skulle leda till orättvisor om inte alla fick fri lunch på jobbet – hör du inte oerhört inskränkt och dumt detta låter?) Den skatt som idag staten får in på detta skatteobjekt måste vara totalt försumbar eftersom det i praktiken inte finns en enda arbetsgivare som tillhandahåller detta idag. Den enda effekt detta har fått är att våra lunchvanor blir sämre och sämre vilket i sin tur drabbar produktiviteten hos arbetsgivarna och försämrar folkhälsan.

Delar du min uppfattning hoppas jag att du kommer att hjälpa mig att slåss för en slopad förmånsbeskattning på fri eller subventionerad lunch på jobbet.

Plötsligt känner jag hur magen börja skrika, man blir hungrig av att tänka på mat, eller hur? Tur att en av mina absoluta favoritrestauranger bara ligger en våning ned här på hotellet!

Gert Ohlin

Tisdag kväll och jag har precis kommit tillbaka till Luleå där jag började dagen med att stiga på tåget till Kiruna 05.41. Jag borde kanske vara lite trött, men dagen uppe i Kiruna har varit full av spännande samtal och möten + att jag ägnade tiden på tåget till att skriva ett avsnitt till serien om AB Olivkvisten vilket alltid ger mig en kick. Att få skriva av sig är faktiskt en riktig njutning, särskilt om flytet vill infinna sig.

Även i kväll skriver jag på temat om en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur”. Gårdagens inlägg handlade om glädjen av att få ”spela” i ett vinnande lag vilket jag nu följer upp med ett närliggande ämne, nämligen att glädjen att vända en förlust till vinst. Att spela i ett förlorande lag eller arbeta i ett förlustfyllt företag är naturligtvis ingen höjdare. Att däremot få vara med och vända ett resultat från förlust till vinst det är och andra sidan desto roligare oavsett om det handlar om idrott eller företagande. Det svåra i sammanhanget, eller kanske bättre uttryckt utmaningen i sammanhanget är att i en svår situation frigöra tillräckligt med energi och entusiasm för att åstadkomma vändningen. Särskilt om man hamnar i förlustsituation är det väsentligt att kulturen i föreningen/laget/företaget präglas av en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur”. Gör den det är det självklart att fokus ligger på att se möjligheterna och ta tillvara dessa till varje uns plus naturligtvis att lyfta fram varje litet framsteg. Tyvärr ser jag ofta motsatsen, särskilt ute i arbetslivet. Ju större förlusterna blir ju mer defensivt och problemorienterat blir agerandet. Inte sällan kryddas detta ofta dessutom med att jaga syndabockar. Både inom arbetslivet liksom inom idrotten offras det ofta i dessa lägen många ”pjäser” precis som om detta skulle vända det hela. I min värld vore det betydligt mer konstruktivt att låta dem som hållit i trådarna när det gått dåligt få ett krav på sig att rätta till det hela – det är att utkräva ansvar. Att bara sparka tränaren/coachen/VDn/platschefen etc är sällan det mest konstruktiva, låt dem istället först få rätta till de eventuella misstag som ligger bakom förlusterna.

Plötsligt slår det mig nu att jag nog ändå är lite trött, bäst därför att sluta medan jag har bägge ögonen öppna.

Vi hörs imorgon!

Gert Ohlin

Måndag kväll och veckans första arbetsdag har redan nått sitt slut och nu återstår det bara fyra dagar av den här veckan att göra något bra utav. Även den här veckan kommer jag att dela med mig av mina funderingar kring det här med en ”Långsiktigt hållbar prestationskultur”.

Den här tiden på året översvämmas vi av idrottsnyheter eftersom både ishockey och fotboll pågår samtidigt + plus avslutningen av all vinteridrott. T ex kvällstidningarna idag är fullproppade med reportage kring helgens alla tävlingar och matcher. Det är av dessa jag inspirerats till att dra en del paralleller med min egen mission kring en ”Långsiktigt hållbar prestationskultur”. Alla som har varit med och vunnit med ett lag vet hur oerhört stimulerande detta är. Under vinter-OS i Vancouver kunde vi alla se den enorma glädje som vårt guldlag i skidstafetten visade oss i direktsändning. Just i en stafett är tydligt hur vi låter oss inspireras av varandras framgångar – att få vara en del av ett vinnande lag ger alltid en härlig inspiration och energi. Kopplat till min vardag som arbetsplatsutvecklare ser jag hur många paralleller som helst mellan idrottens värld och arbetslivet. Att arbeta i en framgångsrik organisation är förstås betydligt mera motiverande än att slita i en olönsam och ineffektiv verksamhet. Detta är förstås självklart, eller hur? Trots detta möter jag ständigt exempel på där företagsledningarna gör vad de kan för att tala om för medarbetarna hur dåligt det går – ”vi ligger sist, kämpa på, kom igen nu!”, tänk dig själv hur motiverande detta är?

I en ”Långsiktigt hållbar prestationskultur” uppmärksammas alla framgångar samtidigt som allt arbete är inriktat på att lyckas. Detta ger medarbetarna en stark känsla av att vara en del av ett ”vinnande lag”. Även om verksamheten har en svacka är det inte problemen som lyfts fram utan de förbättringar, hur små de än  kan synas vara, av läget som har gjorts eller förväntas. En vinst ger ofta ytterligare en vinst och särskilt framförallt tvärtom. Se på t ex mitt favoritlag i ishockey, Mora IK, som i helgen åkte ur Playoffserien mot Almtuna. Efter ett mottigt slut på Ishockeyallsvenskan med en hel del snöpliga förluster var det säkert oerhört svårt för Harald Lückner & co att ingjuta känslan av att spela i ett vinnande lag trots föreningens devis ”med seger i blicken”.

Nej, nu är det hög till att jag skaffa mig lite nattvila inför morgondagens äventyr uppe i Kiruna.

Sov gott!

Gert Ohlin

Fredag eftermiddag och strax är det återigen dags att fira helg – härligt, eller hur? Jag hoppas att du liksom jag kan se tillbaka på en intressant och givande arbetsvecka och därför nu kan gå till helgvilan med en skön känsla i kroppen.

Innan jag stänger ned min laptop så att den också får vila sig, tänker jag propagera ännu en gång för en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur”. I gårdagens inlägg var jag inne på att man får verkligt goda möjligheter att lyckas i sitt arbete om man arbeta på en arbetsplats vars företagskultur präglas av en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur”. En annan mycket väsentlig fördel med att få arbeta på en sådan arbetsplats är de stora möjligheterna till utveckling som blir en naturlig följd av den ”Långsiktigt hållbara Prestationskulturen”. Att få möjligheten att utvecklas och växa som människa och som yrkeskvinna/man är naturligtvis en fantastisk förmån, fast det borde väl vara helt naturligt, eller hur? Verkligheten idag är tyvärr sådan att alltför många saknar denna möjlighet. Ser jag till BAABs arbetsplatsdata är det faktiskt så att det med ”utvecklingsmöjligheter” tillhör ett utav de mest eftersatta områdena i dagens arbetsliv. Det är naturligtvis bedrövligt är det förhåller sig så, men förhoppningsvis blir det bättre framöver.

Nu vill jag till sist tillönska dig en riktigt trevlig och vilsam helg och betänk – snart är det vår!

Ha det gott!

Gert Ohlin

Torsdag kväll och jag har bakom mig en hel dag av helt stillasittande arbete framför datorn, därför blir det nu att försöka hitta på något som får pulsen att öka. Efter en sådan här dag känner jag verkligen för alla dem som har ett stillasittande arbete framför en datorskärm eller bakom ett skrivbord.

Nu till nästa avsnitt i min lilla serie kring en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur” och vad detta står för. En grundfilosofi som jag har är att ALLA vi vill lyckas med det vi håller på med, särskilt vill vi lyckas och framgångsrika i vårt yrkesliv, eller hur? På en arbetsplats vars företagskultur präglas av en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur” ges du verkligen möjligheter att lyckas och bli framgångsrik. De främsta skälen till detta är följande:

• Du får kontinuerlig kompetensutveckling
• Du får alltid stöd och hjälp med att lyckas i ditt arbete
• Du får kontinuerlig återkoppling från din närmaste chef på hur hon/han upplever det du presterar
• Alla dina framsteg och framgångar lyfts fram och ofta belönas du på något sätt
• När det går galet får du alltid stöd och hjälp med att både rätta till och undvika detta i framtiden
• Du har tillgång till bra och ofta de senaste hjälpmedlen och verktygen du behöver för att lyckas i ditt arbete

Om du kan bocka av samtliga ovanstående punkter så kan du vara säker på att du arbetar i en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur”, gör du det vill jag verkligen gratulera dig. Tyvärr är dessa arbetsplatser sällsynta, de finns men de är inte många.

Ha nu en trevlig torsdag kväll så återkommer jag i morgon igen med ännu ett inlägg på det här temat.

Bilden ovan tog en kollega på mig när jag hade en allt annat än stillasittande arbetsdag (en bild när jag föreläser).

Gert Ohlin

Onsdag eftermiddag och jag har precis klivit på tåget tillbaka till Växjö härifrån Köbenhavn där jag varit på möte idag. Den härliga vårsolen som jag kunde njuta av igår uppe i Stockholm har idag tyvärr lyst med sin frånvaro. En kall grådisig dimma har legat som lock över hela Köpenhavn, tur att jag suttit inomhus och sluppit att gå omkring ute och frysa. Däremot blev lunchen (frokosten) en njuitning för gommen i absoluta toppklass. Nästa gång du besöker Köbenhavn kan jag verkligen rekommendera ett lunchbesök på Vester Voldgade 91 (5 minuters promenad söderut från Rådhuspladsen), om du uppskattar de danska Smörrebröden förstås.

Fortsätter förstås på mitt nuvarande tema kring en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur” även idag. För att utveckla och förverkliga en företagskultur som gör rätt för benämningen en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur” måste sättet att arbeta i företaget bygga på en reell delaktighet för medarbetarna. Delaktighet som värdeord i en värdegrund (värdegrunden är en stor del av företagskulturen) är enligt min uppfattning långt ifrån ovanligt, tvärtom. Tyvärr är steget från värdeordet ”delaktighet” till den reella delaktigheten för medarbetarna ofta väldigt långt. Delaktighet i vad, tänker du säkert nu? Ur ett prestationsperspektiv är det delaktigheten kring ”upplägget” och planeringen av det egna arbetet allra mest väsentligt men även delaktigheten kring formulering av mål och strategier är väsentligt i sammanhanget. I en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur” är det självklart med delaktighet för medarbetarna utifrån dessa perspektiv, det är inget som ifrågasätts, tvärtom tas det för givet av alla (styrelse, ledning och medarbetare och fackliga ombud).

Nej, nu måste jag försöka att publicera detta innan jag tappar kontakten med mitt mobila Internet här på tåget. Ha en trevlig Lillördag så hörs vi vidare imorgon.

Gert Ohlin

Tisdag eftermiddag och jag sitter här på Skycity ute på Arlanda och väntar på att bli intervjuad av en journalist som vill veta hur jag resonerar kring ledarskapet inom den offentliga sektorn. Innan jag sätter mig i intervjun behöver jag först kolla igenom förmiddagens e-post och lägga sista handen vid den presentation jag skall göra nere i Stockholm senare i eftermiddag.

Dagens inlägg fortsätter på spåret ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur” som jag hållit mig till under de senaste inläggen. I dagens inlägg kommer jag att lyfta fram ännu en fördel med att bygga upp kulturen på arbetsplatsen kring grundpelarna i en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur”. Det som präglar en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur” är i stort sett samma faktorer som är viktiga för vår hälsa och vårt välbefinnande. Det jag särskilt tänker på är följande faktorer:

1. Grundfilosofi – ALLA vill lyckas i sitt arbete
2. Att topprestera är både en glädje och en rättighet
3. Bra arbetsförutsättningar anpassade efter våra behov
4. Tydliga, rimliga och förankrade mål och resultatkrav
5. Kontinuerlig och tät återkoppling/feedback
6. När vi lyckas väl lyfts detta fram och belönas
7. När vi underpresterar får vi stöd och hjälp att utvecklas
8. Vi vet att topprestera efter sin förmåga är gott nog
9. Större fokus på effektivitet än på produktivitet

Jag vågar med emfas påstå att vi mår betydligt bättre på en arbetsplats som präglas av faktorerna ovan än på en arbetsplats där någon eller några av dessa faktorer lyser med sin frånvaro. Detta påstående bygger jag på min mer än 25-åriga erfarenhet av arbetsplatsutveckling och på BAABs databas där vi tydligt ser detta samband.

Ha en fortsatt trevlig tisdag så hörs vi imorgon från Köpenhavn.

Gert Ohlin

Måndag kväll och jag befinner mig här uppe i Luleå igen. Just nu har jag återkommit till mitt favorithotell Artic Hotell där jag senare ikväll skall unna mig en god bit mat i restaurangen som jag verkligen kan rekommendera.

Veckans inlägg kommer att fortsätta i samma spår som jag följde i förra veckan, nämligen att resonera om den ”Långsiktigt hållbara Prestationskulturen”. I fredags påstod jag att ingen är rädd för att göra fel i en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur”. En av anledningarna bakom detta är det utvecklingsfokus som präglar en företagskultur som gör rätt för beteckningen en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur”. Med utvecklingsfokus i detta sammanhang menar jag att medarbetare som inte lyckas prestera på topp erbjuds stöd och utvecklingsinsatser istället för bara negativ kritik. I en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur” satsas det kontinuerligt mycket resurser på personalutveckling och utveckling av olika typer av stöd- och supportsystem, allt i syfte att förbättra verksamhetens prestationsförmåga. Utveckling ses som det naturliga sättet attåstadkomma en långsiktigt hållbar effektivitet och lönsamhet.

I en Prestationskultur som inte är långsiktigt hållbar kritiseras däremot alla som inte toppresterar och/eller så avvecklar man helt sonika dessa så snart tillfälle ges. I detta senare fall är det inte så konstigt att alla är rädda för att göra fel och/eller visa på att inte resultat som faller ledningen i smaken. Tyvärr är detta förhållande alltför vanligt, trots att vi lever på 2010-talet och borde veta som mycket bättre.

Jag önskar dig en trevlig kväll och riktigt trevlig och en framgångsrik arbetsvecka!

Gert Ohlin

Fredag eftermiddag och jag har precis avslutat mina möten här i Oslo och skall strax bege mig ut till Gardemoen för flyget tillbaka till Stockholm. Trots att det blåser lite snålt och är några minusgrader känns det tydligt att våren snart kommer att inta Oslo genom sina milda sydvästvindar som kommer farande uppefter den vackra Oslofjorden.

Innan jag packar ihop med persedlar och tar Flytoget upp till Gardemoen tänkte jag formulera några meningar kring hur det är att arbeta på en arbetsplats som är präglad av en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur”. Ett verkligt kännetecken på om din arbetsplats är präglad av en ” Långsiktigt hållbar Prestationskultur” är den täta och uppmuntrande feedback och återkoppling som du får. I en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur” saknar ingen återkoppling och feedback istället utgör detta en kontinuerligt pågående stimulans. Ingen arbetsinsats utöver den vanliga glöms bort att lyftas fram och ”belönas” (beröm och/eller annan uppskattning) samtidigt som ”den vanliga” (förutsatt att denna ligger på en hög och jämn nivå) också alltid blir föremål för en kontinuerlig uppmuntrande feedback och återkoppling. När saker och ting går snett, vilket det alltid gör för oss alla då och då, får du stöd och uppmuntran att undvika detta i framtiden. I en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur” är ingen rädd för att göra fel, istället ligger initiativförmågan, förändringsbenägenheten, nyfikenheten och kreativiteten på en hög nivå. Den positiva atmosfär som skapas genom en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur” på arbetsplatsen är en verkligt underskattad kraft och energikälla. Du förstår säkert att detta är oerhört stimulerande att få arbeta med som jag har den enorma förmånen att få göra.

Nu blir det att rusa iväg till Flytoget så att jag missar mitt flyg uppe på Gardemoen, men innan jag slutar vill jag tillönska dig en riktigt trevlig helg!

Gert Ohlin

Torsdag kväll och jag har precis checkat in här på Scandic Hotel Byporten i centrala Oslo efter en hektisk dag med besök både i Stockholm och i Umeå.

Även ikväll kommer jag att fortsätta mitt resonemang kring begreppet ”Prestationskultur”. Mina två tidigare inlägg har väckt en del uppmärksamhet både inom och utom min närmaste krets av kollegor och samarbetspartners. I kväll tänkte jag svara på en fråga jag fått – finns det någon ohållbar ”Prestationskultur”? Denna fråga är förstås naturlig eftersom jag själv propagerat för en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur”.

För mig är en ohållbar ”Prestationskultur” en företagskultur som präglas av ett prestationsfokus som inte tar hänsyn till de begränsningar som vi alla som individer har på vissa områden – ingen är bra på allt och ingen klarar naturligtvis inte allt. En ohållbara ”Prestationskultur” präglas också av en människosyn som inte bygger på humanism utan mera tar utgångspunkt i ett elittänkande. Vidare präglas en ohållbar ”Prestationskultur” av en överfokusering på resultat d v s resultat skall skapas till varje pris oavsett konsekvenserna på kort och/eller lång sikt. Från allt detta tar jag naturligtvis starkt avstånd! Istället vill jag verka för att hjälpa våra kunder att skapa en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur” – läs gärna gårdagens inlägg om du undrar var jag lägger i detta och följ gärna mina kommande inlägg kring detta viktiga tema.

Igår kommenterade jag den pågående Rut-avdragsdebatten vilken även fortsatt i media idag. Igår påstod jag att Mona Sahlin inte själv var övertygad om sitt starka motstånd mot Rut-avdraget. Idag läste jag i Aftonbladet att hon dessutom tidigare uttalat sig positivt om någon form av Rut-avdrag i sin bok – blev jag förvånad eller blev jag förvånad?

En koselig afton önskes fra Oslo

Gert Ohlin

Onsdag kväll och jag är full av entusiasm att fortsätta mitt resonemang från igår kring det här med Prestationskultur. Gårdagens inlägg har medfört att jag under hela dagen i dag fått förklara mig några gånger för mina kollegor. De var oroliga för att min lilla nackskada hade satt sig på hjärnan (J). Men när jag återigen försäkrade dem om att jag på intet vis propagerade för den, enligt deras och min egen uppfattning, föråldrade och i längden ohållbara ursprungliga formen av ”Prestationskultur” blev de lugnade igen.

Den ”Prestationskultur” som jag beskrev i gårdagens inlägg är långsiktigt hållbar och bygger på en fast humanistisk värdegrund. För att åstadkomma en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur” är det nödvändigt att denna bygger på:

1. Grundfilosofi – ALLA vill lyckas i sitt arbete
2. Att topprestera är både en glädje och en rättighet
3. Kultur byggs av konsekventa handlingar inte av vackra ord
4. Rätt arbetsförutsättningar ett MÅSTE
5. Tydliga, rimliga och förankrade mål och resultatkrav
6. Ett starkt fokus på kontinuerlig återkoppling
7. Topprestationer lyfts fram och belönas
8. Svaga prestationer rättas till genom stöd och utvecklingsinsatser
9. Undvik förenklade jämförelser – att topprestera efter sin förmåga är gott nog
10. Större fokus på effektivitet än på produktivitet

I morgon kommer jag tillbaka med mer kring det här med att bygga en ”Långsiktigt hållbar Prestationskultur”. Innan jag avslutar dagens inlägg måste jag kommentera den pågående debatten kring Rut-avdragets vara eller inte vara. Grundläggande för att kunna sälja ett budskap är att den som sänder budskapet tror på detta själv. För mig framstår det som helt uppenbart att Mona Sahlin inte tror på det hon säger, hennes budskap och argument faller totalt platt till marken. Den rödgröna alliansens fortlevnad har sannolikt vägt tyngre än att ta strid för Rut-avdraget. Vänsterkrafternas stenhårda och ideologiskt grundande motstånd har inte gått att ändra på, därför har Mona Sahlin tvingats vika sig.

Bilden ovan är en modell jag använder när jag beskriver vad det är som framförallt bidrar till en verksamhets prestationer.

God natt önskar

Gert Ohlin

Tisdag förmiddag och jag har nu återhämtat mig så pass mycket att jag känner mig mogen för att återuppta mitt bloggande igen. Förra veckans lilla nackskada i samband med trafikolyckan har nu gått över i mer stabilt läge, d v s den akuta värken har ersatts med en molande stelhet. Trots detta börjar jag så smått känna mig i form igen, så från och med idag kommer jag att återkomma med dagliga inlägg under arbetsveckorna, helgerna tar jag som tidigare ledigt från mitt bloggande.

Min serie kring orsakerna bakom vantrivsel på jobbet tänker jag inte fortsätta med längre, istället kommer jag framöver att fokusera på min nya mission om en ”Levande Prestationskultur”. I säg är detta inget nytt för mig eftersom jag på olika sätt arbetat med denna fråga under de senaste 25 åren, men från och med nu kommer jag främst att arbeta med tjänster kopplade till att utveckla och stödja en verkligt ”Levande Prestationskultur” hos våra kunder.

Vad menas då med ”Prestationskultur” (Performance Culture)? Jag definierar detta som en beteckning på en företagskultur som starkt präglad av prestationsfokus. En företagskultur är som du vet en benämning på de värderingar, normer, idéer och anda som kännetecknar ett företag. När en företagskultur kan sägas göra rätt för beteckningen ”Prestationskultur” bygger företagets värderingar, normer, idéer och anda på att i varje läge och på alla nivåer prestera bästa tänkbara resultat, både för företaget självt och för företagets kunder och övriga intressenter.

För att åstadkomma en verkligt levande prestationskultur krävs det ett antal aktiviteter och förhållningssätt, se min bild ovan.

Det finns en hel del som anför kritik mot den ”Prestationskultur” som alltmer präglar vårt samhälle och arbetsliv idag. Den utslagning som vi sett och som vi ser har i många fall sin grund i just en ”Prestationskultur”, men i dessa fall ofta en alltför överdriven eller Amerikaniserad version (Performance Culture). När jag arbetar med att utveckla och stärka ”Prestationskulturer” så tar jag alltid utgångspunkt i min starka humanistiska värdegrund. Att prestera efter sin förmåga är med andra ord, gott nog. Min grundfilosofi är att vi alla vill lyckas och prestera så väl vi kan i vårt arbete, jag menar till och med att detta är en rättighet vi har

d v s vi har en rättighet till sådana arbetsförutsättningar som vi behöver för att kunna prestera efter vår förmåga.

En varaktig arbetsglädje och ett hälsosamt arbetsliv bygger på att vi känner oss både värdefulla och framgångsrika på våra arbetsplatser. Det är detta som är min drivkraft, d v s att få bidra till detta, bakom att jag från och med nu kommer att lägga mina kvarvarande år som konsult och arbetsplatsstrateg på att stödja mina kunder i deras arbete med att skapa och stärka en verkligt ”Levande Prestationskultur” byggd på humanistiskt värdegrund.

Jag återkommer imorgon med fler tankar kring detta.

Gert Ohlin