SUSTAINABLE PERFORMANCE

Onsdag morgon och jag skall strax ge mig iväg upp till Stockholm för att avsluta veckan i huvudstaden. Innan jag ger mig iväg skall jag bara fortsätta min lilla serie kring mitt uppdrag i Baltikum 1999 – 2000.

 

I gårdagens inlägg berättade jag om de starka motkrafter som fanns i samband med övergången till EU:s redovisningsprinciper för länderna inom EU. Mot denna bakgrund borde jag och min kollega naturligtvis begripit att vi avlyssnades lite då och då, men ikke så. Det tog oss säkert flera veckor innan vi började misstänka något. Jag kommer fortfarande ihåg den händelse som fick oss att börja misstänka att vi var avlyssnade. Det hela utspelade sig på kaféet på vårt hotell där vi tog en kvällsfika innan vi gick upp på våra hotellrum och arbetade vidare fram till middagen lite senare på kvällen (vi hade oerhört långa arbetsdagar när vi var där, minst 12 timmar varje dag). Jag och min kollega talade förstås svenska med varandra och vi vara alltid måna om att samtala så tyst som möjligt så att ingen kunde höra vad vi talade om, t ex någon svensk turist på besök. Under vårt samtal gav jag uttryck för min besvikelse över att vi aldrig dittills hade fått de underlag vi begärt dagen före när vi lämnade Finansministeriets projektgrupp, jag sa typ ”nu accepterar jag inte det här förhalandet längre, får vi inte del av det vi begärt idag när vi kommer imorgon så ringer jag till Sveriges ambassadör här och säger att vi lämnar vårt uppdrag med omedelbar verkan”. Du förstår säkert nu att vi nästa morgon möttes av ett dukat bord, där fanns allt vi begärt och faktiskt lite till. Min första reaktion var förstås väldigt positiv, sedan kom funderingarna – ”hur kan detta komma sig att vi plötsligt idag får allt vi begärt”? När jag berättade för min kollega vad jag misstänkte höll han direkt med mig och vi beslutade att redan samma kväll testa om vi verkligen var avlyssnade. Den kvällen valde vi att testa detta i hotellets restaurang, jag kommer inte nu ihåg vad vi lade ut för bete men ett är säkert de svalde betet igen. Under den resterande tiden av vårt långa uppdrag utnyttjade vi konsekvent det faktum att vi var avlyssnade vilket fick till följd att vi skrev lappar till varandra när vi diskuterade saker som vi ville hålla för oss själva.

 

Jag personligen fick ett annat mycket tydligt bevis på att vi var avlyssnade den helgen när min fru kom över till Baltikum för att fira helgen tillsammans med mig. Redan på flyget över från Arlanda började min fru att misstänka att hon var observerad av någon och så snart hon steg av planet så noterade hon den civilklädda livvakten som gick några steg bakom henne in på flygplatsen och vidare ut till taxin in till hotellet i centrum. Eftersom resan var helt privat och ingen mailkorrespondens hade förekommit så var det förstås så att min telefon var avlyssnad hela tiden.

 

I morgon återkommer jag till vår ständiga bevakning.

 

Ha nu en riktigt trevlig onsdag kväll önskar

 

 

Gert Ohlin

Tisdag morgon och vintern lyser alltjämt med sin frånvaro. Hörde på tal om detta på radion att slädhundarna uppe på Grönland håller på att svälta ihjäl eftersom det inte finns någon is som möjliggör någon jakt på säl och fisk, inte så konstigt då att vi har så varmt här nere.

 

I går utlovade jag att jag skulle berätta om mina ”äventyr” i samband med mitt uppdrag i Baltikum 1999 – 2000. Upprinnelsen till mitt uppdrag var ett önskemål från Riksrevisionsverket (nuvarande Riksrevisionen) att den svenska biståndsinsatsen, i samband med det aktuella landets övergång till EU redovisningsföreskrifter, skulle utvärderas eftersom de kommit signaler på att arbetet inte genomfördes på det sätt som det skulle. Eftersom jag vid den tiden hade ett annat uppdrag för Riksrevisionsverket fick jag en förfrågan om jag och någon av mina dåvarande kollegor kunde ta på oss detta utvärderingsuppdrag. Uppdraget lät både spännande och angeläget så efter moget övervägande tackade vi ja till detta.

 

Redan under den första dagen på plats i Baltikum började jag och min kollega att ana att allt inte stod riktigt rätt till. Det var nog, kommer inte riktigt ihåg exakt just nu, först vid det tredje eller fjärde besöket som vi riktigt kunde sätta fingret på något konkret bevis på man försökt dölja för oss hur det egentligen stod till. Vi upptäckte allt eftersom tiden gick fler och fler bevis på att övergången till västeuropeiska redovisningsstandarden inte alls hade implementerats så långt som den skulle ha gjort vid den aktuella tidpunkten. Vi förstod allteftersom tiden gick att det fanns väldigt starka motkrafter mot en sådan förändring av redovisningen av statens inkomster och utgifter. Den sovjetiska redovisningsmodellen, vilken jag kommer att bespara dig information kring, var av en sådan karaktär att möjligheterna till att dölja transaktioner och händelser var nästintill obegränsade. Under min skolgång skrev jag faktiskt en uppsats kring just denna modell vilken inte alls bygger på den ”dubbla bokföringens principer”. För dessa s k motkrafter (min vänliga omskrivning av en mer elak beteckning) innebar en övergång till de standarder som råder för staterna inom EU när det gäller en stats redovisning (bokföring) sannolikt mycket stora ekonomiska och maktpolitiska nackdelar. Av dessa skäl gjorde man allt man kunde för att sabotera arbetet med att transformera över statens redovisning till det öppna och transparanta redovisningssystemet som gäller inom EU. Dessa motkrafter gjorde vad man kunde för att föra mig och min kollega bakom ljuset. Nu med facit i hand inser jag att vi sannolikt vid tillfället hade en verklig hotbild mot oss, tur då att vi hade livvaktsskydd – mer om detta i kommande inlägg.

 

Vår utvärdering blev av ovanstående skäl mycket kritisk, vilket medförde en hel massa turbulens både i Sverige och i det aktuella baltilska landet. I landet ifråga fick flera höga tjänstemän inom finansministeriet sparken och konsultfirman som haft uppdraget blev utslängda ur landet. För egen del fick jag och min kollega efter några månader en förfrågan från landets regering om vi kunde ta på oss uppdraget att slutföra arbetet med att anpassa landets riksredovisning till kraven från EU. Efter stor tvekan både från officiellt svenskt håll och från vår egen sida blev det ändå så till slut att vi åkte tillbaka och tog tag i sakerna.

 

 

 

 

Gert Ohlin

Måndag kväll och jag sitter på Flytoget ut till Gardemoen efter en strulig morgon med inställt tåg och nedblåsta träd och grenar över vägen. Trots allt strul kom jag ändå till sist iväg med mitt flyg till Oslo från Kastrup med några minuters marginal. Jag hoppas resan hem i senare ikväll blir något mindre stressig och oviss.

 

Den här veckan kommer jag att skriva om något jag med om 1999 och 2000. Eftersom det nu gått över 10 år sedan detta inträffade känner jag att det är riskfritt att dela med mig av mina erfarenheter. Under 1999 och 2000 hade jag ett uppdrag i ett av de Baltiska länderna som var finansierat via det svenska biståndet men där uppdragsgivaren på slutet var det aktuella landets regering. Under ett drygt år hade jag förmånen att få arbeta med att utveckla landets (statens) ekonomiska och offentliga redovisning (Riksredovisning på fikonspråk) i syfte att anpassa detsamma till regelverket inom EU. Under denna tid fick jag uppleva väldigt mycket spännande, inte minst transformeringen från Sovjetstat till västeuropeiskt land, som jag nu tänker dela med mig lite av.

 

Ha en trevlig arbetsvecka önskar

 

 

 

 

Gert Ohlin

Fredag kväll och jag har avslutat veckans arbete för att nu helt fokusera på den stundande 1:a Adventshelgen. Att det är 1:a Advent på söndag har jag svårt att riktigt ta till mig, säkert är de det milda vintervädret och de gröna gräsmattorna som förvillar.

 

I helgen varnas det för riktigt stormväder med stora störningar på trafiken. Jag hoppas verkligen att mitt tåg till Köpenhamn på måndag morgon kl 05.20 kommer i väg.

 

Ha en nu en skön och stämningsfull 1:a Advent önskar

 

 

Gert Ohlin

Torsdag kväll och jag har hela dagen idag arbetat på hemmakontoret i ett novembermörkt Växjö. Även morgondagen kommer jag att sitta framför datorn och slita på tangentbordet.

 

Jag hoppas du läst min bok ”Rätt förutsättningar på jobbet?”, om inte kan du beställa densamma på [email protected]. Varför jag tar upp denna bok igen här på bloggen beror på min egen vardag som arbetsplatsutvecklingskonsult och där jag hela tiden brottas med att få våra uppdragsgivare att inse vikten av att ge medarbetarna så bra arbetsförutsättningar som möjligt. Konkurrensen om arbetskraften kommer, oavsett konjunkturdippen vi har framför oss nu, att öka dramatiskt under de kommande åren. De arbetsgivare som misslyckas i att ge sina medarbetare ”rätt förutsättningar” för att de skall kunna känna sig framgångsrika i sina arbeten kommer att få jätteproblem att rekrytera. Den allra viktigaste konkurrensfaktorn, åtminstone om man lita på de studier som gjorts, är just ”bra/rätt arbetsförutsättningar”. Så om du arbetar med rekrytering och inte har läst min bok ännu, gör det!

 

Ha en trevlig torsdagskväll!

 

 

Gert Ohlin

Onsdag eftermiddag och jag sitter åter här på flygplatsen i Helsingfors och väntar på flyget tillbaka till Stockholm. Hittills under veckan här i Finland har jag försökt att lyssna in hur man ser på konjunkturläget. Lägger jag samman detta med alla mina kontakter hemma i Sverige så ser 2012 ut att bli ett ganska tufft år. För industrin verkar det som man räknar med en nedgång av volymerna på ca 10 % jämfört med 2011 d v s vi är nere i ungefär samma volymer som rådde under 2010. Med utgångspunkt i detta gör jag då den bedömningen att den nuvarande krisen kommer stanna vid en jämförelsevis (mot 2008/2009) hanterbar situation för de allra flesta verksamheter.

 

En nedgång med om kring 10 % borde de allra flesta verksamheter kunna hantera utan alltför stora omställningar, vilket i sin tur kommer att innebära att nedgången i konjunkturen förhoppningsvis blir kortvarig även den här gången.

 

Innan jag stänger ned datorn och rusar till gaten vill jag önska dig en trevlig onsdagkväll.

 

 

Gert Ohlin

Tisdag kväll och jag precis satt på tåget tillbaka till Helsingfors efter en spännande dag här Imatra i östra Finland någon kilometer från ryska gränsen. Här borta finns vintern, utifall att du undrade var den var finns någonstans i denna milda november. Jag har haft ett seminarium här borta kring det prestationsdrivande ledarskapet för ett drygt trettiotal finska chefer. Vi har hållit till på ett gammalt fint hotell från 1903 som mer såg ut som slott än ett hotell, kanske därför att byggdes åt de förmögna ryssarna i området.

 

Bland mycket annat har vi idag diskuterat mycket kring betydelsen av ett starkt varumärke som arbetsgivare. För en verksamhet som ligger så här pass avsides som ändå Imatra gör är det förstås helt avgörande att man kan attrahera den kompetens man behöver. En viktig del i varumärket som arbetsgivare är förstås den livskvalitet som erbjuds utanför själva arbetet. För Imatras del har man mycket att erbjuda genom de vackra omgivningarna och de många och stora sjöarna plus närheten till den stora världsmetropolen Sankt Petersburg som bara ligger på två timmars avstånd. Priserna för hus och lägenheter ligger på mindre än hälften jämfört med priser borta i Helsingfors vilket naturligtvis påverkar boendekostnaderna väldigt positivt. Allt detta i kombination med en insiktsfull företagsledning bidrar förstås till attraktionskraften som arbetsgivare.

 

Ha en trevlig tisdagskväll önskar

 

 

Gert Ohlin

Måndag morgon och jag sitter redan på flyget över till Helsingfors efter en tidig start hemifrån Växjö. Det som slår mig är att alla flighter den senaste tiden varit så fullsatta. Av passagerarantalet att döma har vi ingen lågkonjunktur, tvärtom verkar ju alla vara på resande fot i dessa dagar. Jämför jag med 2008/2009 då det var väldigt glest besatta flyg är det jag noterar i dag under mina flygresor något helt annat. Att flygen fortsatt har hög beläggning tolkar jag som ett mycket gott tecken på att lågkonjunkturen den här gången inte blir särskilt lång, låt oss hoppas att jag har rätt i denna tolkning.

 

Nu ropar man ut från flightdeck att man måste stänga av all elektronik så nu måste jag stänga ned min dator.

 

Ha en bra vecka önskar

 

Gert Ohlin

Fredag eftermiddag och jag skall strax sätta mig i ett telefonmöte, innan dess tänker jag skriva veckans sista inlägg. Veckans inlägg har alla på något sätt berört det viktiga ämnet företagskultur och så blir det även i dag fredag.

De som förvärvar företag antingen för att fusionera eller investera i borde beakta företagskulturen i objektet betydligt mer än vad som normalt sker idag. Alla som arbetat med att fusionera in en ny verksamhet i en existerande vet hur vanskligt detta kan vara, inte minst när det gäller kulturkrockarna. Även vid företagsvärv i investeringssyfte borde företagskulturen vägas in betydligt mer. En sund och prestationsinriktad företagskultur är den bästa garantin för en lönsam investering. Utan att känna till vilken kultur som råder blir det som att köpa grisen i säcken. Vid fusioner när ett företag går upp i ett annat är det också oerhört väsentligt att väga in företagskulturen. För stora kulturskillnader fördröjer de samordningsvinster som fusionen sannolikt bygger på, därför borde företagskulturen beaktas i betydligt större omfattning än vad som sker idag. De due diligence som görs idag före ett företagsförvärv tar nästan alltid för lätt på det här med företagskulturen, här är verkligen ett område att utveckla.

Innan jag går in i mitt telefonmöte vill jag nu önska dig en riktigt trevlig helg!

Gert Ohlin

Torsdag eftermiddag och jag är åter på Kastrup för att vänta in mitt tåg hem till Växjö. Innan jag går ned till spåren så tänker jag fortsätta på veckans tema kring företagskulturens betydelse för verksamheten.

 

I eftermiddag utgår jag ifrån en situation som jag hamnade i för några minuter sedan när jag skulle gå och in sätta mig i SAS Eurolounge här på Kastrup. Till min stora förvåning avvisades jag bryskt från att gå in med hänvisning till att loungen enbart var en avgångsfacililitet, d v s jag som skulle vidare med tåg hade inget där att göra trots mitt ”guldkort” sedan 20 år tillbaka och mina många flygturer med SAS (hittills i år > 50 st). Det som retade mig mest av allt var att loungen i princip var helt tom på passagerare. När jag försiktigt påpekade detta för loungevärdinnan upprepade hon bara ilsket att jag inget hade där att göra – TOPPEN SAS! Ni tjänar ju så enormt med pengar och lider av överfulla flighter och lounger så jag förstår att ni har råd att behandla era trogna kunder på det här sättet – BRA JOBBAT SAS!

 

Nog med klagomål på SAS nu, och istället över till min reflektion över detta beteende. Jag är nämligen övertygad att den rådande företagskulturen inom SAS har oerhört mycket att önska när det gäller attityder till passagerare och servicekänsla. Ett flygbolag som präglas av en servicekultur som uppmuntrar den enskilda medarbetaren att vara flexibel så länge som detta gynnar kunden är ett flygbolag som självfallet inte kan tillåta sig det som SAS nu gör här på Kastrup.

 

Trevlig torsdagskväll önskar

 

 

Gert Ohlin

Onsdag kväll och jag precis avslutat min dag här i Helsingfors. Imorgon bär av det hemåt igen via Kastrup innan jag ställer kosan mot Värmland där jag kommer att tillbringa fredagen.

 

Den här veckans tema är företagskulturens betydelse för det som händer och inte händer på arbetsplatsen. Ikväll tänker jag kort resonera om det med att ställa frågor på sådant man behöver känna till i sitt arbete. Vissa företagskulturer uppmuntrar verkligen till ett sådant beteende därför att den som frågar upplevs som engagerad och kvalitetsmedveten. I andra företagskulturer kan det vara precis tvärtom d v s den som frågar visa på okunskap och lättja. Detta betyder att ”frågan” beroende på i vilken kultur den ställs både kan vara ett uttryck för styrka och för svaghet. Den verksamhet som är mån om sin kvalitet och sina medarbetares arbetsmiljö ser naturligtvis till att företagskulturen är ”frågevänlig” d v s uppmuntrar medarbetarna att ställa frågor och att detta är ett sätt att visa engagemang och kvalitetskänsla.

 

Trevlig onsdag kväll önskar

 

 

Gert Ohlin

Tisdag eftermiddag och jag har en stund över här på lufthavnen i Kastrup att vårda min blogg. Dagens inlägg knyter an till den mediastorm som rått kring bristerna inom äldreomsorgen den senaste tiden.

 

Den senaste tiden har bristerna inom den svenska äldreomsorgen blottats i media, ingen har väl kunnat undgå den helt absurt låga kvaliteten inom vissa äldreboende. Huvudorsaken till dessa brister är enligt min uppfattning den upphandling som kommunerna gjort och som enbart fokuserat på ett lågt pris som möjligt. Men det finns förstås även en annan orsak nämligen bristen på en acceptabel företagskultur. Det som framkommit om vården på t ex Koppargården är så genomruttet är detta aldrig hade kunnat få pågå i en företagskultur som präglats av humanism och omsorg om medmänniskan. Nu verkar företagskulturen mer eller mindre helt ha präglats av att tjäna som mycket pengar som möjligt oavsett konsekvenserna för vårdtagarna. Beslutet att säga upp avtalet med leverantören var enligt min mening det enda riktiga. Jag hoppas även att detta medför att flertalet medarbetare lämnar verksamheten. De medarbetare som funnits sig i och accepterat denna företagskultur har enligt min uppfattning ingen rätt till en fortsatt plats inom vården.

 

För Carerma Cares del väntar sannolikt ett långt och hårt arbete med att förändra företagskulturen i verksamheten, åtminstone om man i framtiden vill undvika att kölhalas i media. Det Carema behöver mer än något annat för bibehålla sin starka position på marknaden är en ”långsiktigt hållbar prestationskultur”, läs gärna tidigare inlägg kring innebörden av detta.

 

Ha en fortsatt trevlig tisdag önskar

 

 

Gert Ohlin

Måndag eftermiddag och jag har snart lagt bakom mig en av dessa sällsynta arbetsdagar här på hemmakontoret. När jag är klar kommer jag att packa min resväska så att den står klar inför veckans alla resor som påbörjas i morgon.

 

Du som följt min blogg sedan starten vet att jag redan i början på 2009 förutspådde SAABs undergång, åtminstone som svensktillverkad bil. Den här veckan blir, vad jag förstått av media, åter en ödesvecka för SAAB och många förutser den slutgiltiga konkursen för företaget. Det är aldrig kul i sådana här sammanhang att kunna säga ”vad var det jag sa”, men nu gör jag det i alla fall. Skulle SAAB överleva ännu en tid så kan man verkligen tala om att undrens tid ännu inte är förbi.

 

I fredags var jag inne på företagskulturens stora betydelse för effektiviteten i verksamheten, kring detta tema avser jag att återkomma den här veckan. Du som inte tidigare läst mina inlägg kring ”en långsiktigt hållbar prestationskultur” föreslår jag att göra så.

 

Jag önskar dig nu en riktigt trevlig vecka!

 

 

Gert Ohlin

Fredag morgon och jag tvingas medge att tiden igår inte räckte till för att blogga vilket jag försöker kompensera genom ett tidigt inlägg nu. Efter veckans många och långa resor får jag idag en arbetsdag här hemma på kontoret, eftersom det är fredag känns detta inte alls fel om jag uttrycka mig i milda ordalag.

 

På senare tid har jag ägnat mig åt lite amatörmässig ”forskning” i bemärkelsen av att jag frågat alla de grupper av chefer som jag träffat, i samband med min föreläsning om det ”Prestationsdrivande ledarskapet”, vilken av faktorerna teknik, styrning och ledning, kompetens, arbetsförutsättningar eller företagskultur som de menar har den största förbättringspotentialen i deras företag när det gäller att öka effektiviteten. Min lilla enkla research gav ett mycket tydligt resultat, nämligen att den största förbättringspotentialen ligger i en förändrad och utvecklad företagskultur. Trots att min undersökning på inget vis har någon forskningsstatus har jag dragit slutsatsen det säkert förhåller sig så på väldigt många arbetsplatser här i landet. Behovet av att utveckla kulturen på de svenska arbetsplatserna i riktning mot en mer prestationspräglad kultur har jag sedan länge insett är mycket stort. De senaste veckornas research har stärkt mig i denna tro.

 

Det är mot denna bakgrund som jag och mina kollegor inom Sustainable Performance gör allt vi kan för att ”predika” behovet och nyttan av en långsiktigt hållbar prestationskultur. Du som vill veta mer om innebörden av en långsiktigt hållbar prestationskultur kan läsa om detta i några mina tidigare inlägg eller kontakta oss på [email protected] för mer information.

 

Oavsett i vilken kultur du själv verkar önskar jag dig nu en riktigt vilsam och skön novemberhelg!

 

 

Gert Ohlin

Onsdag kväll och jag sitter på flyget ned till Ronneby efter en givande dag uppe i Luleå. Genom min kollega där uppe och SAS goda vilja lyckades jag komma iväg med ett tidigare flyg än det jag bokat mig på, vilket är en välkommen present så här på onsdagen.

 

Tidigare idag blev jag påmind om det här med att chefer ibland har lite problem med sin styrning, vissa har en tendens till att överstyra medan andra tenderar att understyra. Oavsett vilket leder detta till problem med färdriktningen mot de uppsatta målen. Överstyrning, d v s detaljstyra verksamheten och medarbetarna, leder nästan alltid energiläckage på grund av att medarbetarna inte känner den nödvändiga tilliten från chefen för att kunna prestera på topp. Understyrning, d v s att styra för lite, leder ofta till ineffektivitet på så vis att medarbetarna saknar den nödvändiga vägledningen mot målen och de resultat som skall uppnås. För att vara helt uppriktig är det få chefer som har hittat helt rätt i konsten att styra. För att lyckas med detta krävs det en god portion fingertoppskänsla och lyhördhet, främst därför att visa medarbetare behöver mer styrning än andra. Ett situations- och individanpassat ledarskap har bättre förutsättningar att undvika över- respektive understyrning.

 

Precis som när det gäller vikten av att lära känna sin bil och dess styregenskaper är det viktigt att lära känna sin chefs sätt att styra. En klok medarbetare kan ofta parera både en överstyrande och understyrande chef genom en tydlig återkoppling till vederbörande. Varje förnuftig chef kommer att uppskatta en sådan återkoppling, för vem vill överstyra eller för den delen understyra sina medarbetare?

 

Trevlig lillördag önskar

 

Gert Ohlin

Onsdag kväll och jag sitter på flyget ned till Ronneby efter en givande dag uppe i Luleå. Genom min kollega där uppe och SAS goda vilja lyckades jag komma iväg med ett tidigare flyg än det jag bokat mig på, vilket är en välkommen present så här på onsdagen.

 

Tidigare idag blev jag påmind om det här med att chefer ibland har lite problem med sin styrning, vissa har en tendens till att överstyra medan andra tenderar att understyra. Oavsett vilket leder detta till problem med färdriktningen mot de uppsatta målen. Överstyrning, d v s detaljstyra verksamheten och medarbetarna, leder nästan alltid energiläckage på grund av att medarbetarna inte känner den nödvändiga tilliten från chefen för att kunna prestera på topp. Understyrning, d v s att styra för lite, leder ofta till ineffektivitet på så vis att medarbetarna saknar den nödvändiga vägledningen mot målen och de resultat som skall uppnås. För att vara helt uppriktig är det få chefer som har hittat helt rätt i konsten att styra. För att lyckas med detta krävs det en god portion fingertoppskänsla och lyhördhet, främst därför att visa medarbetare behöver mer styrning än andra. Ett situations- och individanpassat ledarskap har bättre förutsättningar att undvika över- respektive understyrning.

 

Precis som när det gäller vikten av att lära känna sin bil och dess styregenskaper är det viktigt att lära känna sin chefs sätt att styra. En klok medarbetare kan ofta parera både en överstyrande och understyrande chef genom en tydlig återkoppling till vederbörande. Varje förnuftig chef kommer att uppskatta en sådan återkoppling, för vem vill överstyra eller för den delen understyra sina medarbetare?

 

Trevlig lillördag önskar

 

Gert Ohlin

Tisdag morgon och jag sitter på tåget till Kiruna som nu precis lämnat Gällivare. Så här långt lyser snön med sin frånvaro, får se om det finns lite vitt på backen borta i Kiruna eller om jag ser någon på bergstopparna borta i horisonten.

 

Tidigare idag på morgonen satt jag och funderade på vikten av att genomföra en s k avskedsintervju med alla som lämnar verksamheten. Förutom att försöka få klarhet i orsakerna till att någon väljer att lämna verksamheten, oavsett om detta är på grund av ett annat arbete eller pension, så kan avskedsintervjun ge ovärderligt input till utvecklingen av arbetsplatsen och därmed också till att stärka varumärket som arbetsgivare. Tyvärr noterar jag att ”verktyget” avskedsintervju används alltför sällan utan på arbetsplatserna och där det används genomförs detsamma ofta alldeles för ostrukturerat. Du som vill genomföra en riktig avskedsintervju med fokus på utveckling och förbättringar av arbetsplatsen är välkommen att kontakta oss på Sustainable Performance AB. Vi har en bra mall för hur en bra avskedsintervju skall genomföras, den kan vi naturligtvis dela med oss av. Kontakta därför gärna [email protected] med dina önskemål och frågor.

 

Snö och is i sikte! När jag nu tittar ut från mitt tågfönster ser jag vita fläckar på en höjd några kilometer bort, då fanns här lite snö trots den osedvanligt milda hösten. Jag ser även att de små vattendragen utmed järnvägen har fått en tunn skorpa av is, men den ser oerhört skör ut så det är nog inget att våga sig ut på ännu.

 

Ha en bra fortsättning på dagen önskar

 

 

 

Gert Ohlin

Måndag kväll och jag sitter på flyget upp till Arlanda där jag mellanlandar på min väg upp till Luleå. I morgon blir det Kiruna för min del hela dagen och jag är nyfiken på om jag då första gången i höst får se lite vitt på marken.

 

I fredagens inlägg utlovade jag lite tankar kring ämnet ledarskap med tanke på förra veckans många möten med chefer i och med mina föreläsningar kring det ”Prestationsdrivande ledarskapet”. Rubriken på dagens inlägg var det första som slog mig när jag i fredags reflekterade över veckan som gick.

 

För många chefer är tiden den allra mest knappa resursen. I en sådan situation är det inte så konstigt att tiden att ägna åt medarbetarna ofta upplevs som alldeles för knapp. De ständiga kraven på resultat och alla deadlines när det gäller allt som skall levereras externt såväl som internt gör att tiden ofta inte räcker till för medarbetarna. Tyvärr är det få företagskulturer som tillåter att en chef prioritera stödet till medarbetarna före alla andra uppgifter och så länge som det är så blir det sannolikt heller ingen förändring.

 

Enligt min uppfattning handlar ledarskap främst om att stödja medarbetarna att lyckas i arbetet. Därför måste ledarskapet få ta tid i anspråk och då är det inte samtidigt rimligt att tiden för detta prioriteras så lågt som den ofta görs idag. Den chef/ledare som inte har tillräckligt med tid för sina medarbetare kan inte heller utöva något egentligt ledarskap.

 

På tal om tid för medarbetarna så fick jag tidigare idag ett besked från en presumtiv kund att man inte har tid med något annat just nu än att analysera resultatet av den nyligen genomförda medarbetarundersökningen. Vad denna analys skall leda till vet jag inte eftersom jag samtidigt vet att man inte har en aning om undersökningens validitet och reliabilitet. Det förvånar mig varje gång när ett företag lägger ned stor möda på att analysera en undersökning utan att känna till dess mätsäkerhet. I min värld är detta detsamma som om man gjorde sina ekonomiska kalkyler på en kalkylator som man inte vet om den räknar rätt eller inte. Jag får bara inte in i mitt huvud att man kan ta så lätt på det här med att undersöka medarbetarnas arbetssituation? Är det verkligen att visa medarbetarna tillräcklig respekt?

 

Nog om detta nu för strax landar mitt flyg på Arlanda och då skall jag försöka att hinna publicera veckans första inlägg d v s det här.

 

Ha nu en jättefin så hörs vi från Kiruna i morgon!

 

Gert Ohlin

Fredag morgon och jag känner just nu sviterna efter en osedvanligt hektiskt vecka fylld av föreläsningar och spännande möten. Min ambition att blogga under veckan blev bara en ambition, tiden för detta har bara funnits eftersom kvällarna ägnats åt bilkörning från A till B.

 

Under veckan har jag haft förmånen att möta ett drygt hundratal chefer i olika positioner vilka naturligtvis både inspirerat mig och gett mig nya insikter om chefens vardag i dessa oroliga finanskrisdagar 2011. Du kan lita på att kommande veckors inlägg till inte så liten del kommer att ha sin grund i dessa möten.

 

Men nu gäller det för mig att varva ned och ladda batterier inför nästa veckas äventyr i vårt avlånga land. Innan jag avslutar vill jag tillönska dig en skön och vilsam Alla helgonshelg!

 

På återseende i nästa vecka önskar

 

Gert Ohlin