SUSTAINABLE PERFORMANCE

Måndag morgon och dimman ligger som en våt trasa över flygplatsen i Kallinge strax norr om Ronneby. Eftersom SAS inte längre trafikerar flygplatsen hemma i Växjö är jag numera förvisad till grannlänet i sydost när jag skall ut och flyga. Lika oväntat och plötsligt som finanskrisen slog till mötes jag av en enorm dimbank ca 3 mil norr om Kallinge. För varje kilometer som jag närmade mig flygplatsen ju tätare blev dimman. Redan när jag steg in i stationsbyggnaden insåg jag att dagens tur till Luleå var i akut fara och mycket riktigt efter drygt en och halv timme kom besked som jag befarat d v s att mitt flyg till Arlanda skulle bli alltför försenat för att jag skulle hinna med nästa flyg till Luleå. I all hast fick jag avboka mina möten uppe i Luleå och samtidigt försöka att med skohorn få in nya tider för dessa i min uppbokade kalender.

På vägen tillbaka hem till Växjö så lättnade dimman lika plötsligt som den hade kommit tidigare på morgonen. Plötsligt sken en härlig vårsol och temperaturen steg snabbt till behagliga 9 grader. Du kan vara säker på att suget efter första MC-turen gjorde sig påmind. Jag är nu ganska säker på att vi börjar närma oss slutet på dimman när det gäller osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen i världen. Förhoppningsvis kan veckans G-20 möte skaka om atmosfären så pass mycket att dimman börjar lösas upp. Att befinna sig i dimman d v s osäkerheten så länge som vi nu gjort gör att vi tvingas ställa in, inte bare några möten som i mitt eget fall utan, investeringar och satsningar för framtiden. Enligt min och mångas mening är den nuvarande krisen i stora stycken psykologiskt betingad. Osäkerhet föder osäkerhet som i sin tur leder till mer eller mindre panikartade åtgärder. Nej, nu vill jag att vi får klar sikt inte bara i luften utan framförallt över konjunkturen.

I morgon bär det av till Oslo såvida inte dimman kommer åter, men det utgår jag ifrån att den inte gör.

Vi hörs från Oslo.

Gert

Så är det åter fredag kväll efter ännu en intensiv vecka. I dag har jag varit i Köpenhamn på möte och passade samtidigt på att inhandla lite Påskebryg inför den kommande påskhelgen. För er som längtar efter våren kan jag meddela att denna nu är starkt på G. I Köpenhamn tidigare idag var det 9 grader varmt och jag kunde till och med se att Forsythia buskarna började skimra i lite svagt i gult. Vilken härlig tid vi har framför oss!

Veckan som gick präglades till stora delar av AMF och LO-ordföranden. Det blir spännande och se vad AMF:s internutredning innebär för slutet av den här historien.

För egen del var veckan full av spännande möten och diskussioner och nu ser jag redan framemot nästa veckas aktiviteter.

Inför veckan som kommer har jag stora förhoppningar på att G-20 mötet kommer att resultera i världsomspännande och kraftfulla insatser för att få fart på världsekonomin igen plus viktigast av allt att man enas om åtgärder för att förhindra en liknande kollaps igen.

Trevlig helg önskar

Gert

Torsdag morgon, minusgrader men en strålande sol över Stockholmsområdet, sitter här på en snabbmatsrestaurang och intar en snabb frukost innan dagens möte drar igång om en stund. Mina tankar är just nu helt upptagna med att bearbeta den vittnesbörd jag fick höra av en chef under middagen igår kväll.

Under gårdagskvällens arbetsmiddag med några chefer från näringslivet frågade jag, som jag nästan alltid för nu för tiden, hur det är att vara chef i dessa tuffa tider. Svaren jag fick gick i princip alla ut på en enda sak, nämligen att de alla kände sig oerhört pressade. Men eftersom detta tyvärr har blivit lite av vardagsmat för mig att höra, så noterade jag bara detta som ett ytterligare bevis på hur allvarligt läget är för många chefer idag. Men så var till sist en utav cheferna som sa – ”Gert, vet du vad som är det värsta?, jo det är att jag inte längre har tid och ork att tala MED mina medarbetare, nu talar jag bara TILL dessa”. Jag bad honom förstås utveckla detta vidare och fick då veta tiden till att t ex resonera sig fram till en lösning genom att lyssna på hur medarbetarna ser på saken, inte längre finns. Jag förstod att han numera mot sin vilja var tvingad att mer eller mindre peka med hela handen. Jag förstod också att han led väldigt mycket över att inte kunna utöva det ledarskap han själv tror på.

Nu kan jag inte påstå att den bild jag fick under gårdagskvällens samtal är helt representativ, oavsett detta hör jag motsvarande beskrivningar väldigt ofta idag. Vart är vi på väg?

Gert

Turerna går vidare i AMF-skandalen precis om jag förutspådde i måndags. Det jag inte visste då var hur många styrelseuppdrag som Wanja Lundby-Wedin hade, det vet jag nu – 25 stycken! I min värld är denna volym totalt vansinnig, vem kan hålla isär 25 olika styrelseuppdrag och tillika sitta på ett utav Sveriges mest utsatta positioner. Visserligen anser jag, fortfarande, att Wanja är en mycket kompetent och duktig person, men hålla isär 25 olika styrelseuppdrag är väl ändå att ta i?

I min värld kräver ett styrelseuppdrag både tid och engagemang. Förutom detta är uppdraget förknippat med ett stort ansvar både gentemot uppdragsgivarna (ägarna), företaget och dess medarbetare och samhället. För att kunna ikläda sig ett sådant ansvar krävs både kunskap och tid. Ägarna som tillsätter styrelsen har naturligtvis rätt att kräva att varje beslut är noga övervägt. Innan alla kort kommit upp på bordet i den aktuella AMF-affären kan jag inte uttala mig om i vilken grad som LO-ordföranden gjort fel eller inte. En gissning från sida blir emellertid att hon kommer att tvingas göra en s k ”pudel” inom de närmaste tiden. Jag skulle i detta fall naturligtvis förstå varför, för i praktiken är det ju omöjligt att sätta sig in i alla frågor 25 olika styrelser måste fatta beslut om plus dessutom leda hela LO.

En förhoppning jag har inför framtiden är att uppdraget att ingå i styrelse kommer att uppgraderas till den betydelse det faktiskt har. Inga företag eller organisationer har råd med att ha styrelser som inte ta sitt ansvar fullt ut.

Gert

Tisdag och det är hög tid att gå och lägga sig, men innan jag gör det vill jag kommentera en intressant nyhet jag fångade upp tidigare idag. Innan jag gör det kan jag meddela att jag haft en fantastiskt trevlig dag. Det som framförallt gjort den här dagen extra trevlig var ett möte med några forskare som jag lovat att hjälpa lite grand i samband med en forskning inom mitt arbetsområde. För mig som dagligen brottas med den hårda verkligen är det alltid lika stimulerande att få möta den akademiska världen. Ibland blir jag väldigt sugen på att själva ägna mig åt forskning, kanske blir det så när jag kommit upp i pensionsåldern. Alternativet att inte göra något alls är förstås helt otänkbart för mig.

Nu till den intressanta nyheten jag skulle kommentera. På radion hörde jag att några forskare kommit fram till att pengar är lika beroendeskapande som narkotika. De menade att deras resultat visade att det just är pengarna i sig som är så beroendeskapande, inte den köpkraft som pengarna ger. Detta tycker jag förklarar en del av bakgrunden till alla höga bonusar som är så på tapeten idag. Tänk själv, vem kan göra av med så mycket pengar som det handlat om i de nu aktuella fallen både i Sverige och USA. T ex räcker inte en lön på 7 miljoner måste till det en bonus ovanpå det? Självklart räcker t ex 7 miljoner, det går ju inte att konsumera så mycket, alltså måste det handla om något annat.

Akta dig därför för att bli beroende av pengar, man kan ju inte mer än äta sig mätt.

Måndag kväll och det verkar som om vintern gör ett återtåg här nere i södra Sverige. Å andra sidan så var ju detta återtåg givet eftersom jag bytte till sommardäck på hustruns bil i helgen. Tro mig eller inte men så här blir det alltid när jag skiftat hjul oavsett när jag gör det. På senhösten när jag byter till vinterdäck så kommer om inte sommaren så i alla fall varmluften tillbaka och vinterdäcken känns oerhört malplacerade. På vårarna är det samma visa varje år, d.v.s. något eller maximalt några dygn efter däckbytet så kommer vintern med iskalla vindar och snö i släptåg vilket omöjliggör frugans bilåkande. Nu för tiden skrattar vi bara åt eländet, förr om åren fick jag uthärda en viss kritik vilken i mina ögon var ganska välberättigad.

Nu till dagens fråga som engagerat mina tankar, nämligen de senaste turerna kring AMF Pension. I dag har media mer eller mindre dominerats av den förre VDn:s pensionsförmåner på lite drygt 60 mkr som tydligen nu styrelsen med LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin i spetsen vill utreda. LO-ordföranden pressades hårt av journalisterna idag trots att hon gjorde tappra försök att komma undan. Påståendet att hon och styrelsen nu inte kunde förstå att pensionsavsättningar blev så stora är i mina ögon endast ett sätt att skyla över det beslut man tidigare tagit. Att Wanja Lundby-Wedin skulle vara så obegåvad att hon inte förstod vad hon beslutade om tror jag inte ett ögonblick på. Wanja är en mycket begåvad och skärpt person, hur skulle hon annars hamna i toppen på det nästintill helt ”gubbstyrda” LO? När beslutet togs i AMF:s styrelse pekade alla siffror uppåt och AMF som varumärke blev starkare och starkare för varje år – ”klart att VD måste få en bra ersättning för detta arbete”, så är jag övertygad om att det gick till.

Att media nu uppmärksammade detta i sviterna efter finanskrisen som urholkat pensionskapitalet är en helt annan sak. I belysningen av dagens situation framstår förstås beslutet som helt vansinnigt, särskilt för Wanja Lundby-Wedin som inte varit sen att kritisera alla bonusutbetalningar inom finanssektorn och näringslivet. Förstår man något om hur journalister arbetar så är det föga överraskande att de snokat reda på detta. Den som sticker ut hakan i media måste vara helt säker på att det inte finns några lik i garderoben. Nu är jag ganska säker på att det s k ”drevet” kommer att pågår en tid mot LO-ordföranden. Utan att ta politisk ställning tycker jag att det vore tråkigt om Wanja tvingades att sluta på grund av detta, i mina ögon är hon en mycket professionell och bra person. Beslutet hon och styrelsen i AMF har tagit kan jag inte sympatisera med på något sätt, men det är samtidigt viktigt att beakta vilka strömningar som gällde vid beslutstillfället. Hade krisen aldrig kommit och vi fortsatt hade haft en stor tillväxt är jag övertygad om att ingen höjt på ögonbrynen åt beslutet.

Gert

Eftersom jag kom hem först sent i fredags kväll blev det aldrig något fredagsinlägg. Helgen har inte heller medgivit något skrivande så nu känns det skönt att få skriva av sig igen, det börjar liksom bli till ett beroende nu, mitt bloggande.

Hörde på radion nu på måndagsmorgonen att President Obama hade sagt att det började synas vissa tecken på återhämtning i den amerikanska ekonomin samt att han inte uteslöt att en vändning kunde komma snabbare än vad man tidigare trott. Är måhända detta ett första tecken på att vi ser bottnen på krisen? Krisen började i USA och det är säkert där som vändningen också kommer först. Den nya demokratiska regeringen med Obama i spetsen har ju agerat oerhört kraftfullt med både stöd till det finansiella systemet och till investeringar i infrastruktur och miljö. Låt oss verkligen hoppas att alla dessa åtgärder får avsedd effekt och kanske har vi redan fått se ett första tecken på det.

Förra veckan dominerades ju nästan helt av bonuspaketen till cheferna inom bank och försäkringsbranschen. Min egen uppfattning i frågan skiljer sig inte från vad nästan alla andra tycker, d v s mer eller mindre rent vansinne. Det finns inte något som helst samband mellan bonussystem och prestation enligt den forskning som finns inom området. Snarare har det ju visat sig att bonussystemen är rent kontraproduktiva, inte minst inom en sektor där ett för högt risktagande kan få ödesdigra konsekvenser.

Den här veckan hoppas jag kommer att domineras av lite positiva tongångar, det var länge sedan nu, eller hur? För egen del kommer den här veckan att innehålla ett antal spännande möten, det vet jag redan nu. Mer om dessa i kommande inlägg.

Ha en bra och positiv vecka!

Gert

Torsdag kväll och jag har precis lämnat Luleå och sitter just nu på ca 10 000 meters höjd över Bottenviken på väg ner mot Arlanda. Efter trevliga besök i Boden och Luleå tidigare idag kan jag nu summera fyra intensiva och framgångsrika dagar uppe i Norrbotten.

Nyheterna idag har dominerats av underhandsbeskedet från Allianspartierna att det inte blir några extra pengar till kommunsektorn. Några av skälen för detta beslut klingar en aning falska i mina öron. Personligen tror jag det ligger något annat bakom detta, nämligen en strävan att tvinga fram en renodling av verksamheterna i kommunerna och landstingen till enbart den absolut nödvändiga kärnverksamheten. Detta kan jag både förstå och till vissa delar sympatisera med. Det tråkiga i sammanhanget är dock att den politiska viljan ute i kommunerna och landstingen inte är särskilt stor för detta, särskilt inte i slutet på en mandatperiod. Istället blir det med all säkerhet så att man bara skär rakt över i kärnverksamheten d v s ta bort lärare och vårdpersonal vilket i sin tur leder till en sämre kvalitet och/eller lägre ambitionsnivå. Risken är också uppenbar att besparingarna slår hårdast mot de svagaste personerna i samhället, såsom t ex elever med särskilda behov, funktionshindrade och de riktigt gamla. Nu behöver det naturligtvis inte alltid vara så att minskade resurser med nödvändighet leder till en sämre kvalitet, särskilt inte om man hade förmåga att samtidigt modernisera och utveckla organisationsformerna och ledarskapet.

Ett argument som jag däremot menar är både begripligt och ansvarsfullt är den enorma osäkert som fortfarande råder kring krisens djup och varaktighet. Staten gör klokt i att inte redan nu satsa alla tillgängliga resurser eller som i Storbritannien sätta fart på sedelpressarna. Fortfarande är vi långt ifrån botten åtminstone när det gäller läget inom finanssektorn. Hur mycket pengar som staten tvingas skjuta till tror jag ingen idag kan bedöma, men risken finns att det kommer att handla om ofattbart stora summor. Ur denna aspekt skall vi vara tacksamma att vi har en försiktig regering.

Men som jag skrev häromdagen – ”vi skall klara av det…”. Nu hör jag att det är hög tid för mig att stänga av min dator då vi strax går ned för landning på Arlanda.

Gert

I går kväll var jag tyvärr på lite gnällhumör, idag är detta humör liksom bortblåst. Kanske var det under den fantastiska lunchpromenaden jag gjorde i solen på isen i hamnen här i Luleå tidigare idag som gnället blåste i väg. Tänk dig själv, klarblå himmel, bländande vit snötäckt is, en varm vårsol rakt i ansiktet och en massa trevliga människor – vad mer kan man begära. Den här årstiden är nog den allra bästa här uppe i Norrbotten. En fantastisk kombination av vinter och vår som vi nästintill aldrig får uppleva i södra Sverige.

Efter den vederkvickande promenaden har jag i eftermiddag har två fantastiskt trevliga möten med våra samarbetspartners här uppe i norr. Framtids- och resultatinriktade möten med likasinnade människor är nog ett bland det allra bästa jag vet. Den energi som vi delat med varandra i eftermiddag kommer jag att kunna leva på ganska länge.

Så här mitt i veckan börjar redan mina tankar gå till den stundande helgen. I morgon är det torsdag och sen är det ”äntligen fredag”. Men stopp nu Gert, innan dess har du faktiskt ett antal viktiga möten att koncentrera dig på. Bäst därför att sluta nu och istället ägna tid åt att förbereda mina möten i morgon.

Ha en trevlig kväll!

Gert

Så var det då tisdag kväll här på mitt hotell i Luleå efter en lång och intensiv dag tillsammans med en grupp chefer. En av fördelarna med hotellivet är att jag slipper dåligt samvete för all tid jag lägger på att arbeta, samtidigt blir det förstås lite enahanda att bara gå från ett arbete till annat här vid skrivbordet på hotellet. Så strax innan läggdags kom jag just på att jag inte ens satt på TVn ännu, trots att jag kom hit redan i går em. Med andra ord så är det nog tveksamt om de obegränsade arbetsmöjligheterna tillhör fördelarna med hotellivet?

Utifrån mina egna utgångspunkter och vanor ser nog en rättvisare bedömning av hotellivets för och nackdelar ut så här:

Fördelarna

·        Slipper tänka på praktiska saker som bäddning, städning diskning mm (vad då bädda?, säger nog min familj om de mot förmodan skulle läsa det här)

·        Frukosten står alltid på bordet, bara att plocka till sig det man vill ha

·        Tillgången på såväl riks- som lokaltidningar, de senare tycker jag alltid är särskilt trevliga att läsa

Nackdelarna

• Ensamheten och frånvaron av frugan
• Aktivitetsbristen om jag bortser ifrån de obegränsade möjligheterna till att arbeta
• Trängseln och stöket vid och runt frukostbordet
• Sängarnas, förutom att de är tomma, och sänglinnens kvalitet är ofta ganska medelmåttiga och ibland även riktigt dåliga
• Ljudnivån och annan störning från korridorer, rumsgrannar och trafiken utanför är ofta minst sagt irriterande
• Kostnaden är förstås också en klar nackdel. Trots att jag inser att det är tillång och efterfrågan som styr priserna är jag ofta mycket undrande över de otroligt höga priserna.

Vilket gnäll kanske du tänker nu – ”stackas dig som tvingas bo på hotell”. Ja, jag vet att det i mångas öron kan låta som ett riktigt ”välfärdsproblem”, men betänk då att jag ofta bo på hotell flera gånger varje vecka och inte så sällan hela veckor som t ex den här veckan.

Nej, nu skall jag se om jag kan sätta på TVn och hitta någon ny kanal som jag inte har hemma, förresten hoppas de har min favoritkanal RAI Uno!

God natt

Gert

Tidig tisdag morgon på hotellet här uppe i Luleå och jag konstaterar att det blir ljusare här på morgonen betydligt tidigare än i södra Sverige. Eftersom jag kom sent i säng igår kväll måste jag kompensera detta med att gå upp tidigt idag, skämt å sidor jag missade ju gårdagens inlägg som jag nu måste få till innan frukost.

På flyget upp till Luleå igår kunde jag inte undvika att ta del av en bekymrad diskussion mellan två kollegor i raden framför mig. Jag förstod att deras oro var kopplad till oron på marknaden och bägge två funderade på sin egen framtid. Tyvärr hör jag alltför ofta den här typen av dialoger och farhågor. När jag hör och ser detta bekymras jag över vad detta får för konsekvenser för våra möjligheter att vända utvecklingen. Jag frestas verkligen till att ta folk i handen och börja sjunga den gamla Martin Ljung visan ”Vi skall klara av det… Den pessimism och krisatmosfär som präglar samhället just nu börjar faktiskt stå mig upp i halsen.

Har du samma åsikt som jag när det gäller vårt behov av en ljusare och positivare syn på framtiden, stäm då in i min sång (du får härda ut min förfärliga sångröst) och bilda den ”Positiva kören” tillsammans med mig och alla andra som delar vår uppfattning: ”Vi skall klara av det…..

Gert

Fredag kväll och åter har en vecka passerat. Hoppas snön som kom i veckan, åtminstone här i södra Sverige, blir den sista för den här vintern. Nu vill jag ha vår, så det så!

Alltid är det något som upprör mina känslor, den här veckan är det framförallt Statsministerns uttalande om att även pensionärer måste känna av att det är dåliga tider. Varför skall de arma pensionärerna som avstått lön, slitet och slavat under hela sitt liv och byggt upp det välstånd vi har idag drabbas av de dåliga tider vi har just nu. Jag menar att det allmänna har ett moraliskt ansvara att säkra de äldres pensioner eftersom vi har ett gemensamt pensionssystem. Jag ser liksom inte vitsen med ett gemensamt pensionssystem om detta skall vara så osäkert som det nu verkar vara. Modellen för beräkning av pensionerna som bygger på tillväxten i landet kan ju slå helt snett som det gör just nu. Kan inte staten garantera en värdesäker pension så faller grunden för ett offentligt pensionssystem enligt min mening. Kanske vi av utspelet i veckan kring pensionerna kan ana oss till hur regeringen tänker, är vi måhända på väg till ett premiepensionssystem över hela linjen d v s det är upp till var och en att spara sina pensionsavsättningar. Man mår tycka vad man vill kring detta, men för egen del menar jag att varje samhälle har ett ansvar för sina äldre. Ett samhälle som inte kan ta hand om sin äldre generation är inget samhälle som jag föredrar.

Förutom mina principiella invändningar emot regeringens förväntade hantering av pensionerna är jag även kritiskt utifrån ett efterfrågeperspektiv. Lägre pensioner slår direkt mot efterfrågan vilket ytterligare förvärrar krisen. Enda sättet för Sverige och världen i övrigt att vända konjunkturen är att sätta fart på efterfrågan. Regeringen och deras kollegor runt om i världen har nu ett jätteansvar på sina axlar. Den globala marknadsekonomin har gått totalt i baklås och skriker nu efter starthjälp, en starthjälp som inte kan komma någon annanstans ifrån än från det offentliga. För varje dag som går utan stimulansåtgärder ju djupare blir krisen och ju längre ifrån en ljusning kommer vi. Att i en sådan situation ens komma på tanken att minska efterfrågan från den stora gruppen pensionärer tyder på en dumhet som jag inte tror finns i regeringen. I stället måste det ligga något annat bakom utspelet om sänkta pensioner med upptill 550:- i månaden.

Nej, nu lägger jag detta bakom mig och satsar istället på att fira helg med familj och vänner.

Trevlig önskar

Gert

Torsdag kväll och har precis stannat för tankning utmed E4;an på väg söderut till hemmet i Småland. Dagen började i Värmland och sedan bar det av till huvudstaden. Så här under min lilla paus reflekterar jag över en av dagens stora nyheter, nämligen avtalet som Volvo tecknat med facken idag. Sänkta chefslöner och frysta löner för medarbetarna i utbyte mot inga fler varsel tycker jag är smått genialt. De anställda slipper arbetslöshet och Volvo kan behålla kompetensen i bolaget. Den här lösningen manar till efterföljd tycker jag, trots att jag i grunden är emot att lönen skall användas som dragspel för att klara ekonomin.

Läget för SAAB är tyvärr så illa som jag tidigare resonerat om här på bloggen. Tyvärr ser det ut att bli en långdragen dödskamp. Min tidigare uppmaning att dra ut sladden till respiratorn ser inte ut att förverkligas. Dagens varsel av 750 personer tror jag endast utgör en symbolhandling eftersom ledningen och rekonstruktören måste visa att man gör något.

Nej, nu får det räcka med reflektioner idag, nu väntar de återstående 35 milen på att bli tillryggalagda.

Gert

Tidigare i veckan har det stormat en del kring kommunalrådet i Älmhult som föreslog ett lönestopp inom den kommunala sektorn som ett verktyg för att hantera den ekonomiska krisen. Den kris vi alla upplever nu kräver förstås både okonventionella och fantasifulla lösningar, men det finns förstås gränser för allt. Med mina halvbra nationalekonomiska kunskaper kan jag enkelt konstatera att den samhällsekonomiska (statens och kommunernas ekonomi) vinsten endast skulle bli marginell om lönekostnaderna minskar inom den offentliga sektorn. Minskar lönerna leder detta till lägre skatteintäkter direkt och indirekt för både kommunerna och staten. Förenklat kan man räkna på det så här:

Ett hundra kronor i sänkt lön innebär ca 30:- i lägre kommunalskatt, ca 10:- i lägre moms till staten (räknar med 50:- kronor av utrymmet (100 – 30 = 70) används för konsumtion av momspliktiga varor och tjänster) och ca 40:- i lägre sociala avgifter. Denna förenklade beräkning ger endast en effekt för samhället på 20:- d v s 20 % av den sänkta lönen. I praktiken är denna beräkning alldeles för försiktig eftersom jag inte räknat in risken för en högre arbetslöshet genom en minskad konsumtion (50:- i detta exempel) samt att jag inte heller räknat med någon statlig inkomstskatt (vilket för en normal kommunalanställd sällan dock utgår). Totalt sett menar jag att förslaget om lönestopp, vilket i praktiken är detsamma som sänkt lön, inom den kommunala sektorn starkt påminner om folklustspelet Ebberöds bank *)

*) Ebberöds fattige skräddare får besök av sin amerikanske kusin. I sin resväska säger han sig ha tagit med aktier för 20 miljoner och mjölnaren, slaktaren och en rik änka bestämmer sig för att öppna en bank med skräddaren som bankdirektör och hans assistent blir kamrer. De lånar ut för 4% och in för 8%, vilket sätter fart på affärerna. De som frågar om affärsmässigheten i detta får endast svammel till svar. De goda affärerna gör dock att en större bank hotas av konkurs.

Nej, nu får det vara nog med vansinniga bankaffärer! Kasta förslaget om lönestopp i papperskorgen och rikta istället in arbetet på en effektivisering av den offentliga servicen. Enligt min bestämda uppfattning finns det en avsevärd rationaliseringspotential som ännu inte utnyttjad. Min infallsvinkel i detta är de bristfälliga arbetsförutsättningar som vi inom BAAB ofta ser inom den offentliga sektorn. De bristfälliga arbetsförutsättningarna gör verksamheten ineffektiv och kostsam. Inom detta område finns oerhört mycket att göra. Åtgärder inom detta område ger förstås dubbla vinster, dels en bättre ekonomi och dels en bättre arbetsmiljö för de offentligt anställda.

Gert

Tisdag eftermiddag och här sitter jag helt oplanerat vid mitt engelska skrivbord och arbetar. När jag steg upp strax före sex idag morgonen var målet att så snabbt som möjligt ta mig upp till Stockholm för tre olika möten. Efter sedvanlig morgontvagning och frukost sprang jag så ut till bilen och for iväg som en skållad råtta mot E4:an och Jönköping och sedan vidare upp till huvudstaden. När jag precis påbörjat klättringen uppför backen mot Hotell Vätterleden strax norr om Jönköping ringer kunden jag skulle träffa och meddelar att han ligger hemma i feber och måste ställa in dagens möte. Snabb koll i backspegeln och jag bedömer att jag kan tvärbromsa mig in på avfarten mot hotellet, vilket jag gör med visst skrik ifrån däcken. Vad lastbilschauffören som jag precis kört om tänkte om mig vågar jag inte ens tänka på, några vackra ord var det nog inte i alla fall.

Väl framme på hotellets parkeringsplats tog jag ett snabbt beslut att skjuta fram dagens övriga möten tills på torsdag när jag åter är i Stockholm efter en tidig morgon i Karlstad. Ja, där satt jag nu utan bokade möten och nästan en hel dag till förfogande. Det var i detta ögonblick jag reflekterade över hur lite man egentligen vet. På morgonen var jag inställd på att en lång dag i bilen plus tre intensiva möten i Stockholm och vad blev det nu utav detta?

Lika viktigt som det är att planera är det att alltid vara förbered på det oväntade. Nu är jag ju ingen duvunge precis när det gäller den här typen av situationer, de händer tyvärr lite då och då. Trots detta är det alltid lite frustrerande när planerna går i kras. Men så här på eftermiddagen kan jag ändå konstatera att jag fått ut en hel del av dagen trots att detta inte var planerat.

Hälsningar från en som nästan alltid är förbered på det oväntade!

Gert

Måndag morgon och en helt oskårad veckan ligger framför oss. Det som hände under förra veckan är historia nu. Det vi gör av veckan framför oss blir historia nästa måndag. Tyvärr händer det mig allt för ofta att jag glömmer bort att tiden är en begränsad resurs – tiden den här veckan får jag aldrig tillbaka, men andra ord gäller det att få ut mesta möjliga av varje timme under veckan. Hänger du med? Nu kör vi!

Gert

Så var det då fredag kväll igen, tänk vad tiden bara rusar iväg. Ibland känns det som om det bara måndagar och fredagar i veckan, eller vad säger du? Att tiden upplevs rusa iväg beror säkert dels på åldern och dels på vilken aktivitetsnivå man har. För egen del går det ju inte att komma ifrån att åldern sätter sina spår och när det gäller aktivitetsnivån så ligger den för närvarande på en extremt hög nivå, kanske inte undra på att tiden rusar.

Veckan som gick innehöll som vanligt både sina toppar och sina dalgångar, precis om som livet i sig. När veckan avslutas i moll gäller det att höja blicken och titta upp på nästa veckas toppar istället för att låta helgen grusas av den tråkiga avslutningen på veckan. Av denna anledning har jag för en stund sedan tagit ett avgörande beslut som kommer att ljusa upp min inte bara den kommande helgen utan förhoppningsvis också min tillvaro för lång tid framöver. Låter kanske mer dramatiskt än vad det är, så drar inga förhastade slutsatser. I kommande inlägg avser jag att berätta mer kring detta.

Nu tänker jag gå till helgvila och ladda upp batterierna inför nästa vecka. Jag hoppas att du också utnyttjar helgerna till batteriladdning. På tal av batterier kom jag just på att jag måste sätta på laddaren på mitt MC-batteri.

Trevlig helg önskar

Gert

Torsdag kväll och här sitter jag på ett helt tomt hotell i den nordtyska semesterorten Timmendorfer strand och summerar dagen. Kan meddela att våren kommit hit, har sett både snödroppar och krokus i rabatterna. Timmendorfer strand verkar ha haft sina bästa dagar, hotellen verkar rätt så slitna. Så här års är förstås inga turister här förutom några pensionärer som jag såg på strandpromenaden. Sommartid är här förstås betydligt mera folk, det såg i somras när jag passerade här på MC:n. Storhetstiden här i Timmendorfer var enligt uppgift under 1970-talet. Många tror nu att den här orten liksom många andra semesterorter utmed nordtyska östersjökusten sakta men säkert kommer att dö med sina gäster som idag redan är i pensionsåldern. Det finns emellertid många som hoppas på att semesterfirare från Syd Europa kommer att dra sig norrut med tanke på det allt varmare klimatet nere vid Medelhavet.

Under kvällen tidigare idag samtalade jag med en politiskt mycket initierad person, som bl a ofta kommenterar tysk politik i Sveriges Radio. Krisen i Tyskland har ännu inte fått några riktigt allvarliga konsekvenser. Med undantag för de stora rikstäckande bankerna fungerar kreditgivningen fortfarande som före krisen. Arbetslösheten har endast ökat marginellt och han var säker på att tyska regeringen skulle vidta mycket kraftfulla åtgärder för att mildra effekterna av krisen, åtminstone fram till Förbundstatsvalet senare i höst.

Till sist vill jag än en gång beklaga mig över den svaga kronkursen. Tur att jag bara är här nere ett dygn med tanke på priserna. Trots att det är lågsäsong är priserna på restaurangerna mät i svenska kronor minst sagt höga. Priset på dieseln jag tankade igår är mer än 1 krona dyrare här nere per liter än hemma i Sverige. Fortsätter kronraset tror jag antalet svenska turister utanför Sverige går räkna på ena handens fingrar, tro mig!

Gert

Onsdag kväll och jag är på väg med SAS från Luleå via Arlanda till Ronneby efter en spännande dag fylld av nya intryck. En fördel med flyget är all tid man får till att läsa dags- och kvällstidningarna utan att få dåligt samvete för att man försummar viktigare saker här i livet. Det jag framförallt fäst mig ikväll är alla artiklar och ledare kring kronans fria fall och IF Metalls avtal med arbetsgivarna kring permitteringslöner. Bägge dessa ämnen har jag varit inne på i de senaste dagarnas inlägg. Efter att ha läst dagens tidningar känner jag mig än mer övertygad i min uppfattning i dessa frågor.

En tredje sak som jag dels hörde under ett samtal tidigare idag och som jag precis nyss läst om, är alla förhoppningar som nu ställs på den kommande Folkkongressen i Kina. Världen tycks nu ställa alla sina förhoppningar till det stora landet borta i öster. Förhoppningarna på att Kina skall dra igång världsekonomin hoppas jag inte är enbart är fromma för behovet av en vändning av världskonjunkturen börjar ju bli smått akut nu.

Skulle förhoppningarna infrias kommer ju samtidigt Kina på allvar att konkurrera med USA om vem som är världens mäktigaste nation. Lite oroande är det i så fall, eller hur kul är det om världens mäktigaste nation skulle vara den odemokratiska Folkrepubliken Kina. Det beror väl på, kanske du tycker? För egen del, inbiten humanist som jag är, tycker jag detta skulle vara ett nederlag för mänskligheten. Vilka konsekvenserna blir för vår värld om den mäktigaste nationen är en odemokratisk stat med liten eller ingen respekt för mänskliga rättigheter är förstås svårt att säga, men bra har jag svårt att se att det kommer att bli.

Imorgon ställer jag min kosa söderut mot den tyska Östersjökusten för ett avgörande möte med en av mina och BAABs samarbetspartners. Jag återkommer i morgon kväll med lite reflektioner och tankar från den tyska horisonten. Måste sluta, för nu går vi ned för landning i Kallinge och då måste all elektronisk utrustning stängas av som du vet.

God natt önskar

Gert

Tisdag kväll och hög tid att tycka till igen, det går ju inte att frångå den vanliga rutinen, eller hur? Under ett utav gårdagens möte fick jag en synpunkt på mitt bloggande, nämligen att det var för lite kring BAAB i mina inlägg. Egentligen håller jag ju inte riktigt med om detta, men dum vore jag om jag inte lyssnade på mina läsare. Därför blir det lite om BAAB i kvällens inlägg.

Du som följt med mig sedan starten och du som klickat på länken som finns här på sidan vet ju att jag arbetar inom företaget BAAB. BAAB har som affärsidé att tillhandahålla utvecklingsverktyg grundade på vetenskap och forskning för förbättring och effektivisering av stora och medelstora arbetsplatser.  BAAB skall med hjälp av sina prestationspåverkande verktyg och sina samarbetspartners spetskompetens inom arbetsmiljöområdet, förbättra och effektivisera i första hand stora och medelstora arbetsplatser i de nordiska länderna. Visst är jag oerhört privilegierad som har förmånen att få arbeta inom ett sådant otroligt spännande arbetsfält. Ja, jag förstår om du blir avundsjuk, det får jag bjuda på.

Vet du vad jag tycker är allra mest intressant i mitt arbete inom BAAB? Jo, det som ger mig mest energi är att jag kan bidra till att öka lönsamheten och/eller effektiviteten i en verksamhet samtidigt som medarbetarna där får en bättre vardag. Som gammal bankman och ekonom i botten gläds jag förstås alltid särskilt mycket när BAABs och mina egna tjänster leder ett bättre ekonomiskt utfall för kunden. Det är samtidigt förstås alltid en sann glädje och tillfredsställelse när jag kan konstatera att BAAB och jag lyckats förbättra livet på jobbet för våra kunders medarbetare.

Just i dessa kristider är jag personligen ganska hårt engagerad i arbetet med att bidra till att minska riskerna för ohälsa och andra problem i samband med neddragningar och varsel. Detta är tyvärr det allra mest försummade området inom arbetsmiljösfären. Enligt AFS 2001:1 § 8 är arbetsgivaren alltid skyldig att göra en riskbedömning och åtgärdsplan för att minimera riskerna för ohälsa och olyckor i samband med förändringar i verksamheten. Denna föreskrift efterlevs tyvärr endast av ett litet fåtal arbetsgivare och enligt mening är detta minst sagt anmärkningsvärt dåligt och ansvarslöst.  Alla som varit med om ett varsel och/eller neddragning av personal känner ju väl till vilka påfrestningar detta innebär för en organisationen. Genom att tänka till i förväg och sätta in motåtgärder kan oerhört mycket lidande och problem undvikas. Att få arbeta med den här typen av arbetsuppgifter kan ju inte vara annat än en förmån, eller hur? Eftersom jag har ett sådant fantastiskt arbete får du gärna bidra till att både jag själv och BAAB får ännu mer att göra i framtiden – med andra ord, tipsa gärna ditt nätverk om BAAB.

Till sist vill jag också dra en lans för AB Olivkvisten som är ett fiktivt företag som du kan följa på BAABs hemsida. Varje vecka kommer det ett nytt avsnitt om vad som händer i detta företag. Allt som händer där har faktiskt hänt i verkligheten, men för att skydda den verkliga arbetsplatsen förläggs situationerna och händelserna till det fiktiva företaget AB Olivkvisten. Anmäl dig gärna till en gratisprenumeration på

http://www.battrearbetsmiljo.se/tips/anmalan.php

Gert Ohlin

Måndag kväll efter en tur och retur resa till ett regnigt och grått Skåne, var finns våren någonstans i år? På vägen hem i bilen hörde jag den stora nyheten att IF Metall gått med på ett avtal om permitteringslön 80 % av den ursprungliga lönen. Så här kvällen tar jag samtidigt del av att de flesta andra fackförbund rasar mot IF Metall. Enligt IF Metalls förbundsordförande råder ett undantagstillstånd just nu inom svensk industri. Till stora håller jag faktiskt med om denna beskrivning och vilka alternativ hade IF Metall att välja på egentligen? Jag anser att det var modigt gjort och jag är övertygad om att flera andra förbund så småningom tvingas gå samma väg som IF Metall. På kort sikt är sannolikt detta ett bättre alternativ till uppsägningar, men det förutsätter att ekonomin vänder upp relativt snart igen. De mest optimistiska bedömarna tror ju att detta kan ske redan i under första halvåret 2010, blir det så är jag övertygad om att IF Metall gjorde alldeles rätt som gick med på detta.

Enligt mening är dock två saker som fattas i uppgörelsen. Dels anser jag att det är alldeles fel om medlemmarnas A-kassa skulle påverkas om det till slut ändå blev uppsägningar. För som reglerna är idag beräknas A-kassan på lönen för den senaste 12-månadersperioden, vilket för den enskilda IF Metallmedlemmen skulle innebära  A-kassan beräknas på 80 % av den ursprungliga lönen. Detta menar jag är att utsätta den enskilde för alldeles för stora risker, därför hoppas jag verkligen att IF Metall tillsammans med regeringen kan utarbeta ett undantag från denna regel.

En annan sak som jag anser borde kompletteras i uppgörelsen, är en omfattande satsning på arbetsmiljön i inom industrin. Varför inte utnyttja ”ledigheten” till kombinerade utbildnings- och utvecklingsgrupper inom arbetsmiljöområdet. Det finns enligt mening nästan hur mycket som helst att utveckla och förbättra inom industrin, både inom den fysiska och psykosociala arbetsmiljön. Industrin har nu en unik möjlighet till satsning på ordentlig utbildning av samtliga chefer och medarbetare i kombination med arbete i utvecklingsgrupper för att utveckla och förbättra arbetsförutsättningarna. När det sedan vänder igen, blir det som vanligt d v s då har man inte tid med annat än att hålla leveranstider och kvalitet.

Det är därför min förhoppning att någon från IF Metall tar till sig av mina förslag och även ser till att det som fattas i uppgörelsen blir verklighet.

Gert Ohlin