SUSTAINABLE PERFORMANCE

Tisdag lunch och jag sitter här i Skellefteå på Scandic Hotell och lägger sista handen vid mina förberedelser inför mitt uppdrag här i eftermiddag. Innan jag for hit ned från Luleå noterade jag att hösten så smått börjat avisera sitt antågande. Bilden ovan på björken vid parkeringen där jag ställt min lånebil talar sitt tydliga språk genom de gulnande löven. Tänk så fort ändå sommaren far förbi, man hinner nät och jämt komma igång efter sommarsemestern så står hösten och klappa på dörren. Nu skall jag inte klaga, hösten kan vara en riktigt härlig tid även om vädret ibland kan vara lite trist.

Turerna kring HQ Bank rullar vidare efter gårdagens likvidationsansökan. Det jag med stor tillfredsställelse noterade tidigare i dag på förmiddagen var Ekobrottsmyndighetens beslut att granska ledningens och styrelsens agerande. Stämmer uppgifterna i media kring bankens agerande är det lindrigt sagt en stor skandal och i mina ögon kan inte allt detta ha skett inom lagens råmärken. Ekobrottsmyndighetens initiativ är därför ur ett rättssäkerhetsperspektiv mycket betydelsefullt. Så illa som det verkar ha gått till inom HQ Bank får bara inte en bank agera i ett civiliserat samhälle. Banksektorns förtroende är redan mycket lågt efter den senaste finanskrisen och till detta kommer nu HQ Bank skandalen.

Nej, nu har jag inte tid längre att engagera mig i saker jag inte är involverad i för nu väntar eftermiddagens uppdragsgivare på min entré.

Ha en trevlig tisdag kväll önskar

Gert Ohlin

Måndag morgon och jag skall om några minuter kasta mig iväg mot Jönköping för ett tandläkarbesök för att därefter fara vidare mot Arlanda och Luleå. Den här veckan börjar lika intensivt och trevligt som förra veckan slutade. I lördags var jag med och firade 75-åringen Mora IK och senare idag skall jag fira en 50-åring uppe i Luleå.

I lördags hade jag som sagt det stora nöjet att få vara med och fira Mora IK:s 75-års jubileum i FM Mattsson Arena i Mora. Jubileumsfesten blev lika fantastisk som föreningens 75-åriga historia. Devisen på föreningens jubileumsbok är ”Ingeting är omöjligt” vilket jag tycker är en mycket träffande rubrik på både Mora IK:s imponerande historia och festarrangemanget. Under hela festen var humöret och stämningen på topp och vi gäster bjöds på en underhållning som hade slagit alla tiders tittarrekord om den visats i någon TV-kanal. Kvällen avslutades med dans till mina stora favoriter Lars Kristerz som blev Sveriges bästa dansband 2008. Du förstår säkert att jag sent kommer att glömma denna fantastiska kväll i ishallen i Mora.

Stort tack Mora IK för en fantastisk kväll och lycka till nu under säsongen som jag räknar med avslutas med ett rafflande kvalspel om en plats i Elitserien.

Ha en riktigt bra vecka önskar

Gert Ohlin

Fredag eftermiddag och jag befinner mig på 10 000 meters höjd över Östersjön på väg ned till Arlanda efter några dagar upp i Luleå. Tyvärr fick jag aldrig möjlighet att skriva något inlägg igår på grund av tidsbrist. Även idag är tiden en oerhörd bristvara för mig, därför utnyttjar jag nu några minuter här på SAS-flighten ned till Stockholm.

Jag var redan inne på dagens tema i onsdagens inlägg, nämligen alla löften om reformer och skattesänkningar som duggar så tätt i dessa dagar. Bara på den korta tid som förflutit sedan i onsdags har de bägge blocken gjort utspel i mångmiljardklassen. Nu skall man förstås inte summera de bägge blockens löften, men räcker och blir över om man bara räknar ihop respektive blocks alla vallöften. Jag delar de ekonomers uppfattning som varnar för en alltför optiskt syn på framtiden. Ekonomin i USA är fortfarande allt annan än stabil och här hemma i Europa är det ju skakigt värre runt Medelhavet. Eftersom vi i Sverige är väldigt beroende av vår omvärld så är det enligt min uppfattning en uppenbar risk att vi väljare kommer att bli väldigt besvikna på den kommande regeringen oavsett vem som vinner valet. Redan senare i höst eller början på nästa år kan läget i världsekonomin vara sådant att utrymmet för reformer och skattelättnader är om inte obefintligt så i varje fall oerhört mycket mer begränsat än de nuvarande ekonomiska kalkylerna ger vid handen. Så låt oss inte lyssna för mycket på allt fagert tal om satsningar och skattelättnader, bygg hellre dit val av parti eller block på den bakomliggande ideologiska grunden. Det är min förhoppning att fortsättningen av valrörelsen mer kommer att handla om ideologi än som hittills bara om ”plånboksfrågor”.

I helgen kommer jag vara med och fira Mora IK:s 75-års jubileum i Mora, det blir säkert jättetrevligt. Hoppas du också får en trevlig helg!

Gert Ohlin

Onsdag morgon och jag befinner mig som vanligt på resande fot. Idag går färden till Värmland och ikväll blir det ett Norrbottens besök igen.

Temperaturen i valrörelsen stiger för varje dag samtidigt antalet politiska utspel och vallöften ökar lavinartat. Det verkar faktiskt inte finnas någon hejd på vad och hur mycket man lovar oss väljare i dessa dagar. Ekonomiska resurser verkar det helt plötsligt inte råda någon brist på. Jag undrar hur många av våra politiker som inser att de pengar de talar om faktiskt är dina och mina pengar. I vissa stycken tycker jag faktiskt att respekten för alla oss skattebetalare inte är så stor som jag skulle önska. Eftersom det återstår drygt tre veckor till valdagen så oroas jag över vad som kommer att utlovas härnäst.

Hoppas du får en trevlig onsdag!

Gert Ohlin

Tisdag morgon och nattens regn verkar nu har dragit förbi. Det som däremot inte dragit förbi mina tankar är gårdagens nyhet, som i och för sig visade sig vara fyra månader gammal, kring SR:s drogtestreportage. SR:s P3 gjorde i våras ett reportage där man erbjöd Justitieminister Beatrice Ask och hennes företrädare Thomas Bodström att drogtesta sig med anledning av förslaget på frivilliga drogtester i skolan. Justitieministern gick omedelbart med på att drogtesta sig vilket också Thomas Bodström gjorde till att börja med, men efter det att den medföljande sköterskan informerat Bodström om vilka substanser som testet skulle avslöja så ändrade han sig plötsligt, jag undrar varför? Se gärna hela reportaget på

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=3911019 och bedöm själv.

Mina egna funderingar kring detta handlar till att börja med om journalistiken och dess allt tydligare intrång i den personliga integriteten. Hur långt kan man acceptera att journalistiken skall gå. Att begära en drogtest av en politiker är det rimligt? Jag själv vacklar i denna fråga. Vidare så undrar jag förstås varför Bodström helt plötsligt ändrade sig. Det kan naturligtvis vara så att hans ursprungliga medgivande kom lite för spontant och ogenomtänkt. Men som sagt, den som inte har något att dölja och dessutom förespråkat frivilliga drogtester i skolan varför skall han helt plötsligt vägra? Heder i detta sammanhang till Justitieministern Beatrice Ask som utan att blinka gick med på en drogtest.

Till sist över till den pågående valspurten inför valet i september. Nu kommer det nya utspel och vallöften varje dag, jag ställer mig faktiskt frågan om allt det som utlovas nu i valspurten är riktigt genomtänkt. Betänk också att det fortfarande återstår dryga tre veckor till valdagen, hur mycket kommer inte att utlovas innan dess?

Ha en bra tisdag!

Gert Ohlin

Måndag morgon och jag sitter med ett stort leende och ”smeker” min laptop som precis återfått livet efter fredagens drunkningsolycka. Under hela helgen har jag fasat över konsekvenserna av ”min lilla väns” plötsliga död i fredags eftermiddag. Låt mig berätta lite närmare vad som hänt:

I fredags eftermiddag strax innan jag bestämde mig för att avsluta veckans arbete så hände det som inte får hända. Jag hade precis hällt upp ett stort glas kallt mineralvatten och av någon anledning råkande glaset komma lite snett när jag ställde ned det på skrivbordet en bit från datorn. Glaset som innehöll en halvliter välte med en smäll varefter vattnet forsade ut över hela skrivbordet och framförallt över min laptop. Jag bedömer att minst tre deciliter hamnade på och runt omkring datorn. Hela tangentbordet var dränkt av vatten och jag insåg att nu är det kört. I ren panik glömde jag att stänga av datorn, otroligt nog var det fortfarande igång trots att vattnet forsade ur när jag slet upp den från bordet. Fortfarande i panik rusade jag ut och fick tag i hårtork för att försöka blåsa bort allt vatten och plötsligt hände det – datorn gav upp andan med ett tydligt ”puff” och så var den stendöd. Trots det fortsatte jag min hårtorksbehandling en stund men så slog det mig att jag sannolikt inte var den förste som drabbats av detta. Med hjälp av min frus dator gav jag mig ut på Internet för att söka hjälp och stöd. Efter att ha läst en hel massa tips i samband med ”vatten över datorn” så insåg jag att utsikterna inte var de allra bästa. Det skulle finnas chans att datorn klarade sig men då var det helt centralt att den fick torka upp ordentligt utan batteri och/eller strömmen påslagen. Eftersom vi har haft en del sol har min lilla laptop fått stå i ett söderfönster på högkant hela helgen.

Under helgen har jag som sagt fasat över konsekvenserna, dels har jag slarvat en del med min backup och dels är jag ju 100 % beroende av min laptop i mitt arbete. Natten till idag har jag därför sovit mycket oroligt och när jag för en stund sedan satte i batteriet och strömmen så hade jag minst 250 i blodtryck. Du kan inte ana min glädje när jag hörde att ”min lilla vän” startade upp hur fint som helst. Ibland har man riktig tur, jag tror bestämt att jag köper mig en lott senare idag.

Ha en härlig vecka så hörs vi!

Gert Ohlin

Fredag lunch och jag passar på att skriva några avslutande tankar kring ”väg-temat” som jag ägnat veckans tidigare bloggande åt.

I det fall att du kanske undrar varför jag är så engagerad och irriterad över situationen på våra vägar, så är svaret på detta att vägarna utgör en stor del av min arbetsmiljö. Varje år tillbringar jag omkring 1 200 timmar i bilen och på vägarna, till detta kan du också lägga all tid jag lägger på flyg och på järnväg. Under de senaste 15 till 20 åren har tillbringat minst 1600 timmar på resande fot, så jag vet lite vad jag talar om. När man som jag alltid är på väg till och från olika uppdragsgivare så är tidsfaktorn inte oväsentlig. Naturligtvis är säkerhetsaspekten och i viss mån även bekvämligheten viktiga.

Veckans samtliga inlägg har handlat om min irritation över hur vägbyggnadsarbetena utförs i det här landet. Det jag starkt har ifrågasatt är de oerhört långa byggtiderna vilka medför stora framkomlighetsproblem som både kostar i tid, i onödig miljöpåverkan och även i ökade risker för olyckor. Jag har påstått att Trafikverket och andra inblandade aktörer inte prioriterat framkomlighetsperspektivet. Nu har jag tyvärr ännu inte fått något svar från Trafikverket, men så snart jag får detta kommer jag att kommentera detsamma här på bloggen.

Till sist en liten ögonblicksbildskildring från två utav de vägavsnitt jag nämnt i mina tidigare inlägg och som jag passerade igår eftermiddag på vägen hem till Växjö. Först passerade jag det stora ombyggnadsarbetet på E4:an mellan Stockholm och Södertälje och vad såg jag där? Jo, som så ofta förr endast ett mycket litet fåtal maskiner och personer i arbete trots att klockan bara var runt 15.00. Till absolut huvudsaklig del stod arbetet helt stilla på de flesta av de ombyggnadsställen som är aktuella just nu. Lite längre söder ut på E4:an på gränsen mellan Småland och Östergötland hade man äntligen nu avslutat arbetet på den ena väghalvan samtidigt som man påbörjat arbetet på den andra. Här handlar arbetet om att reparera några ytor var under det går någon form av vägtrumma. När jag passerade här vid 17.00-tiden låg arbetet helt nere, som kanske framgår av den lite suddiga bilden jag tog med min mobil. Precis som under förra helgen är det att förvänta sig mycket stora köer och väntetider vid detta vägarbete när helgtrafiken kommer igång lite senare idag.

Nej, nu får det vara nog med mitt klagande för den här gången. Jag vill till sist önska dig en riktigt trevlig och skön augustihelg.

Gert Ohlin

Torsdag kväll och jag har precis kommit hem till Växjö efter mina äventyr i norr. Mina inlägg och synpunkter kring våra vägar har väckt ett stort intresse vilket jag glatt noterat. Igår fick jag t ex en reaktion från vice ordföranden i Riksdagens Trafikutskott. Han menar att de stora satsningar som Alliansen under den senaste mandatperioden fattat beslut om kommer att innebära stora förbättringar av vårt vägnät. Jag välkomnar naturligtvis detta och är mycket glad för att inte bara järnvägsnätet rustas upp. Jag har naturligtvis inget emot att satsningar görs på järnväg, tvärtom borde det säkert göras än i större utsträckning men inte då på bekostnad av vårt mycket eftersatta vägnät.

Du som tagit del av veckans inlägg vet ju att min kritik mer har handlat om på vilket sätt som vägbyggnadsarbetena utförs. Min kritik handlar om att framkomlighetsperspektivet inte beaktats i tillräcklig utsträckning. Arbetena tillåts pågår allt för länge och med alltför små resurser vilket orsakar stora problem för trafiken. I min värld handlar detta om på vilket sätt som Trafikverket upphandlar och styr dessa arbeten. Jag inser förstås att vi inte har obegränsade maskinella och personella resurser i landet, men det vore ur alla aspekter (samhällsekonomiska, transportekonomiska, miljömässiga och säkerhetsmässiga) mycket bättre att koncentrera dessa till en begränsat antal vägavsnitt för att på så sätt färdigställa dessa så snabbt det bara går. Nu ”gräver man sönder” vägarna överallt genom att sprida ut resurserna över hela vägnätet. Genom detta blir byggnadstiden onödigt lång samtidigt som trafikstörningarna blir både många och utdragna i tiden. För mig är det självklart att framkomlighetsperspektivet borde vara överordnat allt annat förutom naturligtvis säkerhetsaspekterna.

Mitt förslag igår kring regionalisering av huvudmannaskapet för vägarna har sin grund i den större förståelse för framkomlighetsperspektivet som jag utgår finns på denna nivå. Även mitt förslag av privatisering av motorvägarna har samma grund. Ett kommersiellt drivet företag kan inte acceptera att framkomligheten begränsas mer än nödvändigt. Aldrig i livet hade ett företag accepterat de årslånga problemen på E4:an mellan Stockholm och Södertälje som vi nu får dras med.

Jag återkommer imorgon med ett sista och avslutande inlägg kring detta tema.

Gert Ohlin

Onsdag kväll och jag har precis igen kommit tillbaka till mitt hotell här i Umeå efter en spännande och innehållsrik arbetsdag. I gårdagens inlägg utlovade jag att återkomma med några förslag på hur man bör lösa de problem som jag pekat på i mina senaste inlägg.

Mitt huvudförslag är flytta över huvudmannaskapet för vägnätet i termer av europavägarna och riksvägarna till landstingen/regionerna samtidigt som ansvaret för det övriga vägnätet helt förs över till kommunerna. Politiker och tjänstemän på den här nivån inser mycket bättre än rikspolitikerna nyttan av ett välfungerande vägnät. Utvecklingen i en region eller i kommun är väldigt beroende av bra kommunikationer och bästa möjliga framkomlighet. För att klara finansieringen av en sådan decentralisering krävs förstås att staten måste avstå motsvarande resurser till regionerna och kommunerna som idag hanteras av Trafikverket.

Utöver mitt huvudförslag menar jag också att vi borde gå över till fler avgiftsfinansierade vägar som drivs och ägs av kommersiella företag, åtminstone när det gäller våra motorvägar. Min egen erfarenhet från bl a Italien säger att dessa vägar håller en betydligt högre standard och inte minst hanteras underhållet utifrån ett framkomlighetsperspektiv. Vägarbeten utförs snabbt och effektivt för att minimera störningarna när det gäller framkomligheten. Skälet till detta är förstås att intäkterna från trafiken annars skulle påverkas om trafiken valde bort de svårframkomliga vägavsnitten. Säkra, bekväma och lättframkomliga vägar är det vi trafikanter efterfrågar. Ju bättre man lyckas tillfredsställa dessa behov ju högre intäkter generas.

Tycker du som jag hoppas jag att du hjälper mig att torgföra mina synpunkter i ditt nätverk. Jag är nu totalt utled på både vår urusla vägstandard och de enorma framkomlighetsproblem som vägunderhållet ställer till med. Jag som trafikant vägrar att finna mig i att de som sitter på makten över våra vägar inte tycks ha en tanke på vårt självklara behov av rimlig framkomlighet. Miljöaspekten har jag hittills bara berört marginellt, men det vore enormt intressant att få se en beräkning av det helt onödiga koldioxidutsläppet som följer på alla köer och de omvägar trafiken tvingas ta beroende på det oerhört illa planerade vägunderhållet. Tänk bara utsläppen som nu sker vid det omfattande arbetet på E4:an mellan Stockholm och Södertälje. Arbetet har nu nästan pågått i ett år och hur många månader eller år det kommer att fortgå vet jag inte. Men tid kommer det förstås att ta eftersom arbetet i huvudsak bara sker dagtid och på vardagar och med klart begränsade maskinresurser. Förutom den till stora delar onödiga miljöpåverkan på grund av den långa byggtiden så ökar även risken för olyckor då dessa sannolikt starkt hänger samman med tiden för den begränsade framkomligheten. Lägg till detta den försämrade livskvaliteten för alla pendlare som tvingas tillbringa onödigt lång tid i köer och sist men inte minst den samhällsekonomiska påverkan som blir följden av utebliven produktion.

Delegera huvudmannaskapet för vägarna till dem som till fullo inser värdet av ett effektivt vägnät!

Trevlig onsdag kväll önskar

Gert Ohlin

Tisdag kväll och jag har precis kommit tillbaka till mitt hotell här i Umeå efter en fantastiskt vacker resa upp till bl a Lycksele. Solen har strålat från en klarblå himmel och temperaturen har legat precis på 20-graders strecket. Vyerna jag fått skåda under bilresan har varit verkligen betagande.

Igår kväll ondgjorde jag mig över hur oerhört illa vägarbetena sköts i vårt land. Nu här i kväll så känns gårdagens inlägg lite mallplacerat. Vägarna jag åkt på idag var i oerhört bedrövligt skick, så oavsett den urusla hanteringen av vägarbetena så hoppas jag att resurser mycket snart avsätts för dessa inlandsvägar.

Igår lovade jag att återkomma idag med ett ännu värre exempel på hur illa jag menar att vägarbeten sköts i vårt land. I det lilla småländska samhället Ekenässjön går en stor genomfartsled. I syfte att öka säkerheten för de boende i samhället (jag utgår nämligen ifrån att det är detta som ligger till grund) pågår sedan i våras en omfattande ombyggnad av vägen genom samhället. I stället för att dra vägen runt samhället i syfte att både öka framkomligheten och öka säkerheten för de boende så lägger man nu istället ned stora resurser på att hastighetsminskande åtgärder som direkt får till följd att framkomligheten på genomfartsleden kommer att försämras. Under tiden som ombyggnadsarbetet pågår så är nu framkomligheten oerhört begränsad genom både trafikljus och tillfälliga omvägar. Jag får en stark känsla av att de ansvariga för arbetet har ställt krav på entreprenören att göra allt som över huvudtaget är möjligt för att detta dels skall ta så lång tid som möjligt och dels även försvåra framkomligheten maximalt under ombyggnadsperioden. Man kan starkt misstänka att de ansvariga hoppas att detta skall leda till att trafiken söker sig andra vägar både på kort och på lång sikt. För egen del så innebär detta att jag förlänger min resväg med två mil i vardera riktningen, hur bra är det ur ett miljöperspektiv?

Det aktuella arbetet har nu pågått sedan åtminstone i maj och vad jag bedömer så kommer det sannolikt att på ytterligare minst en eller flera månader. Utan att vara någon vägingenjör vågar utan tvekan påstå att det aktuella arbetet med lätthet kunde genomföras på betydligt kortare tid än en månad i det fall att ordentligt med personella och tekniska resurser avdelats för arbetet. Nu genomförs arbetet med mycket begränsade resurser och naturligtvis pågår inget arbete utanför ”kontorstid” på vardagar och säkerligen har arbetet legat nere under semestern. Men vad gör väl det när det ordet framkomlighet inte finns på agendan för de ansvariga myndigheterna.

Jag hoppas du så smått börjar förstå att jag är väldigt upprörd över hur de ansvariga tänker och agerar är det gäller framkomligheten på våra vägar. Trafikverket, gamla vägverket, borde ju ha till uppgift att göra allt som är möjligt för att förbättra framkomligheten på våra vägar, inte minst ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Nu har jag en stark känsla av att man mera styrs av en ambition att minska trafiken på våra vägar och i detta perspektiv är det förstås helt logiskt att verka för en sämre framkomlighet.

Jag har för avsikt att besöka riksdagspartiernas valstugor nu i höst för att ta reda på de olika partiernas inställning till styrning av Trafikverket och deras oerhört viktiga arbete med vår infrastruktur.

I morgon hoppas jag får tid att återkomma med några förslag på förändringar av den bedrövliga framkomligheten på våra vägar.

Gert Ohlin

Måndag kväll och jag har precis checkat in på mitt hotell här uppe i Umeå. Idag är jag väldigt upprörd över läget ute på våra vägar. Framkomlighet tycks vara ett helt okänt begrepp för dem som ansvarar för våra vägar, eller hur tänker man egentligen. Redan i våras när vägarbetssäsongen satte igång på allvar har jag retat mig på hur underhållet av våra vägar planerats och genomförs. Begreppet framkomlighet verkar i vart fall inte finnas med vare sig när man planerar, upphandlar eller genomför arbeten ute på våra vägar.

För att förtydliga vad jag menar så tänker här redovisa ett dagsfärskt konkret exempel på hur illa vägarbeten genomförs i vårt land. Igår söndag uppstod en nästan milslång kö på E 4:an på gränsen mellan Småland och Östergötland. Enligt Trafikradion tog det mer än 1,5 timme att passera detta vägarbete. Jag såg själv denna enorma kö när jag passerade söderut i går eftermiddag. Men att det uppstår köer i samband med vägarbeten är i och för sig helt normalt och säkert i de flesta fall ofrånkomligt. Ur ett framkomlighetsperspektiv är det naturligtvis därför väsentligt att ett vägarbete utförs så snabbt och effektivt som möjligt. Men vad såg i då igår? Naturligtvis pågick inget arbete, det var ju helg och då arbetar man inte på vägen lika lite som man gör före 07 och efter 16/17 på eftermiddagen. Hade motsvarande vägarbete varit nere i Tyskland eller i Italien hade förstås arbetet pågått för fullt oavsett både dag och tid under den ljusa delen av dygnet, men inte så här hemma i Sverige. Den avstängda delen av vägen är här några kilometer lång, varför kan man undra då det bara handlar om att bygga om två mindre delar av vägen vid några undergångar av något slag?. Idag när jag själv passerade samma vägarbeten var köerna helt acceptabla, men köerna bildades helt säkert igen när eftermiddagstrafiken drog igång. När jag passerade vägarbetet tidigare idag så pågick bara detta vid en utav de två reparationsplatserna som ligger med flera kilometers mellanrum. Det ställe där arbete pågick bemannades men en liten grävare och fem personer – inte undra på att det tar tid. I mina ögon är det här ren skandal. Hade motsvarande underhålls- eller reparationsbehov uppstått på t ex Arlandas landnings- och startbanor hade detta löst på bara några timmar under natten genom en massiv maskin- och personalinsats – flyget kan ju inte stå stilla. Men när det gäller vägtrafiken så får vi stå ut med hur mycket störningar som helst.

Förutom den irritation och följdproblem som kan uppstå för trafikkanterna i samband med köer vid vägarbeten så blir ju både miljöpåverkan och de samhällsekonomiska kostnaderna onödigt stora. Tänk bara på hur oerhört mycket koldioxid som gick upp i atmosfären helt i onödan av alla de tusentals bilar som fick stå i kö i en 1,5 timmar bara igår. Men inte tycks vare sig Trafikverket eller entreprenören bryr sig om det.

I morgon återkommer jag med ett ännu värre exempel på hur illa vägarbeten sköts i Sverige idag.

Trevlig måndag kväll önskar

Gert Ohlin

Onsdag eftermiddag och jag har precis avslutat mitt uppdrag här upp i Luleå som idag inte bara bjudit på en givande dag utan även ett härligt sommarväder.

Utan någon som helst koppling till dagens övningar vill jag kort resonera lite kring det vakuum som nu till stora delar präglar de flesta politiskt styrda verksamheter. Jag noterar nu precis som under tidigare valrörelser att beslutsviljan just nu och sannolikt fram till i början på nästa år kommer att gå på sparlåga i de flesta offentliga skattefinansierade verksamheter. Orsaken är förstås osäkerheten kring vilka som kommer att få majoritet efter valet. Å ena sidan är förstås detta vakuum både naturligt och rimligt, för vem skulle önska en eventuellt avgående regim skulle kunna ställa till det för dem som eventuellt kommer att tillträda efter valet. Å andra sidan innebär förstås detta vakuum inte sällan en tempoförlust när det gäller både drifts- och utvecklingsfrågor. Jag ser i detta sammanhang en stor skillnad mellan olika verksamheter. Verksamheter som leds av kompetenta och starka (med stor integritet) tjänstemän påverkas i betydligt mindre omfattning jämfört med  dem som har det lite sämre beställt med kompetensen och självständigheten i tjänstemannaleden.

Nu hör jag att de ropar upp mitt flyg ned till Stockholm, så nu måste jag sluta.

Trevlig onsdag kväll önskar

Gert Ohlin

Tisdag morgon och jag har precis packat färdigt väskan för höstens första resa. Igår eftermiddag/kväll tog jag på mig stövlarna och åkte ut i skogen för att kolla efter kantareller som jag hört det skall finnas gott om i skogarna. Till min besvikelse konstaterade jag att tillgången på kantareller och svamp över huvudtaget inte var något att skryta med. Efter flera timmars vandring i skogen fick jag nöja mig med en handfull små kantareller – där rök kantarelltoasten!

Oturligt nog glömde jag kvar min mobilkamera i bilen så jag kan tyvärr inte här redovisa några bildbevis på det jag nu kommer att berätta om. För första gången fick jag personligen se resultatet av den exploderande vildsvinsstammen här nere i Småland. Under min vandring genom skogen såg jag hur många ytor som helst som bara hade frästs upp, först kunde jag inte förstå vad det var som hade hänt på marken. Men strax förstod att jag det var vildsvinen som gått fram och bökat i marken. I mina ögon såg det faktiskt ut som om någon gått fram en jordfräs i skogen. Hade det funnits någon svamp där tidigare så var alla tecken på detta nu helt borta då marken var helt uppriven. Nu misstänker jag att vildsvinen är mer intresserade av maskar och rötter och annat som kan finnas i skogsmarken än av svamp och ”mina” kantareller. Under min vandring tänkte jag trots detta inga snälla tankar om vildsvinen samtidigt som jag var på min vakt för att inte komma i närkontakt med några.

Oj, vad tiden går! Nu måste jag avsluta och springa ut till bilen och åka iväg på säsongens första tjänsteresa.

Ha en trevlig tisdag!

Gert Ohlin

Måndag lunch och jag har precis klarat av första förmiddagen efter min långsemester som jag började redan den 2/7. Innan jag åkte ned till Italien hade jag föresatsen att skriva några inlägg här på bloggen lite då och då, men så blev det aldrig. Jag valde istället att helt stänga av allt som hade med vardagen och arbetet att göra. Men från och med nu så kan du räkna med att jag återkommer med lite tankar och funderingar i princip varje vardag.

Den här hösten kommer säkert att präglas av valrörelse och politik. Precis nu när jag kom hem så slog det mig hur stilla och lugnt allt är här hemma i Sverige, inte minst när det gäller det politiska spelet. Under hela sommaren har det stormat värre inom den Italienska politiken, vad som kommer att hända där nere i höst går inte säga, men stormigt blir det. Jag är som du vet en stor Italien vän, men när det gäller politik och demokrati så föredrar jag verkligen Sverige.

Nej, nu måste jag se till att få lite lunch innan jag kastar mig över alla uppgifter som väntar i eftermiddag.

Ha en fortsatt skön och trevlig augusti!

Gert Ohlin