SUSTAINABLE PERFORMANCE

En god 1:a Advent!

Fredag morgon och jag en av mina sällsynta dagar på hemmakontoret framför mig efter en ganska hektisk period med mycket resande och arbete vardag såsom helg. På söndag firar vid Första Advent så därför kommer jag att ta det lugnt hela helgen och njuta av alla ljusen.

Tidigare i veckan har jag kritiserat kyrkan för deras otillräckliga fokus på arbetsmiljön, men nu räcker det med kritik från sida. Till helgen och nu inför julen kommer kyrkorna runt om i landet att få en välbehövlig tillströmning av besökare vilket säkert är till glädje för dem som arbetar inom kyrkan. Låt oss hoppas på en fin Advent för oss alla oavsett om vi går till kyrkan eller inte.

Jag tillönskar dig en riktigt god 1:a Advent!

Gert Ohlin

Onsdag kväll och jag har äntligen fått en stund över för att skriva på bloggen. Jag återknyter till måndagens inlägg kring arbetsmiljön inom kyrkan (de religiösa samfundens arbetsplatser). Men innan dess kan jag konstatera att det inte bara blåser snålt ibland inom kyrkan, vindarna här i på västkusten är inte att leka med heller. En kall isande nordöstvind gör att de få minusgraderna känns som rena polarkylan.

På vägen hit igår åkte jag över det småländska höglandet och där var det verkligen vinter som framgår av bilden ovan. Väglaget var oerhört halkigt och blev själv vittne till två avåkningarna på motorvägen mellan Borås och Göteborg.

Men, nu var det ju arbetsmiljön inom kyrkan som jag skulle fortsätta att kommentera och resonera kring. Du kanske tyckte att jag var alldeles för hård mot kyrkan i måndagens inlägg? Om så är fallet kan jag på sätt och vis förstå det, samtidigt håller jag fast i min uppfattning att kyrkan borde och bör vara ett föredöme när det gäller inte minst den psykosociala arbetsmiljön. Tyvärr är det inte sällan tvärtom idag, d v s alltför många arbetsplatser inom kyrkan har en bedrövlig psykosocial arbetsmiljö (källa: Arbetsmiljöverket). En betydande orsak till detta är att arbetsgivarna inom denna sektor lägger alldeles för lite vikt på arbetsmiljöfrågorna i förhållande till andra sektorer på arbetsmarknaden. Jag har t ex personligen ett flertal gånger sökt kontakt med Ärkebiskopen i syfte att föra en dialog kring Svenska Kyrkans situation och möjligheter att föregå med gott exempel. Men tyvärr har min begäran hittills bara avvisats, men tro inte att jag kommer att ge mig så enkelt. Som medlem i Svenska kyrkan och samtidigt oerhört engagerad i arbetslivsfrågor som jag är, kommer jag att fortsätta mina försök att få till ett samtal kring dessa viktiga frågor.

Trevlig lillördag önskar

Gert Ohlin

Måndag kväll och jag har precis kommit hem efter en tur till västkusten. Väglaget var allt annat än bra, snömodd och ymnigt snöfall under större delen av resan. Tidigt imorgon bitti skall jag ned till Skåne och jag har mina onda aningar att väglaget blir väldigt besvärligt i morgon.

För en stund hörde jag på radion om ännu några fall av sexuella trakasserier inom Svenska Kyrkan. Under de senaste åren har vi ju fått ta del av en mängd sexuella utnyttjande inom Katolska kyrkan runt om i världen. Nu är det här med sexuella trakasserier tyvärr endast toppen på isberget av de arbetsmiljörelaterade problemen inom de religiösa samfunden. Nu skall med en gång sägas att det naturligtvis inte bara är inom den religiösa sfären som den här typen av problem förekommer. Precis som en hög företrädare för Svenska kyrkan sa i går, så förekommer tyvärr liknande problem inom de flesta arbetsplatser. Detta kan jag och mina kollegor inom BAAB skriva under på. MEN, jag tycker det är, lindrigt uttryckt, förfärligt att man inte kan vara ett föredöme inom den religiösa sfären.

Det kristna kärleksbudskapet borde väl ända vara den grundpelare som åtminstone arbetsplatser inom kyrkan skulle förhålla sig till. För egen del tycker jag det är bedrövligt att kyrkan inte lever som den lär! I min värld borde arbetsplatserna inom den Svenska kyrkan och andra samfund lägga oerhört mycket större fokus på att skapa en god arbetsmiljö byggd på det kristna kärleksbudskapet. Min uppfattning är att man tyvärr inte alls har det nödvändiga fokus som detta skulle kräva. Först när man lever som man lär har kyrkan en framtid. Dagens upplysta ungdom kommer definitivt att vända kyrkan ryggen så länge som man bara ”pratar”. Den dagen man kan visa på konkreta exempel på hur vi människor skall bete oss mot varandra i vardagen, får kyrkan kraft bakom orden.

Ha en bra vecka!

Gert Ohlin

Onsdag eftermiddag och jag har precis fått en lucka i schemat eftersom personen jag skulle möta dubbelbokat sig och åkt ifrån stan (Stockolm). Tyvärr händer sådant i de bästa familjer och själv är jag inte felfri heller. Med dagens höga tempo och stora krav på resultat är det lätt hänt att i hastigheten och pressen missa något. För egen del är jag förstås besviken eftersom jag sett fram mot detta möte ganska länge nu, samtidigt fick jag en värdefull lucka som jag nu kan fylla med uppgifter jag ännu inte hunnit med.

Vad är det egentligen som Socialdemokraterna håller på med? Igår tog jag via media del av den debatt som nu börjat kring Socialdemokraternas utnämningsprocess (för det är väl rätta namnet på den process som nu inletts i syfte att vaska fram nästa partiordförande?) Flera av debattörerna pläderade för en helt öppen process likt den som partikollegorna i Storbritannien nyligen avslutat. I en öppen process vet alla vilka som vill kandidera till ordförandeposten samtidigt som de olika kandidaterna driver sina egna ”valkampanjer” inför den kongress som har att utse den nya ordföranden. Vad jag förstår finns det inga oöverstigliga hinder i Socialdemokraternas partistadgar som förhindrar en öppen process, vilket flera av debattörerna framförde igår.

Men blir det då en öppen process? De mesta talar nog för att det blir som förr d v s en helt sluten process där valberedningen vaskar fram en kandidat som sedan väljs med automatik på partikongressen. Det måste väl vara så att partiet hämtat denna modell från Nordkorea eller någon annan kommunistisk dikaturstat? Med tanke på det svidande och katastrofala valnederlaget är det totalt obegripligt att inte en majoritet av partistyrelsen eller förtroenderådet inser att det nu är helt andra tider än i Socialdemokratins barndom. Vilken möjlighet kunde det inte vara att återvinna den politiska dagordningen genom en öppen process inför valet av ny ordförande? När jag lyssnade på de företrädare som förespråkar ”Nordkoreamodellen” så har de i praktiken endast ett reellt argument, nämligen att en öppen process kan komma att splittra partiet eftersom olika kandidater kan driva olika politiska agendor. Med andra ord är det helt överordnat för partiet att hålla ihop och detta görs bäst genom en helt mörklagd och odemokratisk process. Ja, jag säger då det! Vakna upp och inse att vi lever i ett öppet samhälle där medborgarna vill kunna påverka.

Trevlig lillördag önskas från Stockholm

Gert Ohlin

Tisdag eftermiddag och jag har plötsligt fått några minuter över till min blogg. Det jag upprörs över idag var nyheten som kom igår att regeringen dragit ned underhållet på våra järnvägar med 700 miljoner. Trafikverket, som jag i och för sig tidigare kritiserat här på bloggen, tycker jag har agerat föredömligt i och med sin skrivelse till regeringen. Trafikverket har gjort en konsekvensbedömning och kommit fram till att regeringens besparingar kommer att drabba oss resenärer genom än mer otillförlitliga avgångs- och ankomsttider. Hur tänker man på Rosenbad egentligen?

Jag förstår förstås att regeringen måste hålla i pengarna och göra tuffa prioriteringar, men att spara på just det här området där vi redan har ett mer eller mindre stort elände det begriper jag bara inte. Dessutom tycker jag det är osedvanligt lågt att skylla ifrån sig på tidigare regeringar och deras bristande satsningar på järnvägsunderhållet. Ur samhällsekonomisk synvinkel är det ju dessutom rena Eberöds bank att dra ned underhållet. Ett minskat underhåll innebär ju inget annat än att skjuta fram kostnaderna i tiden vilket sannolikt medför stora fördyringar både avseende underhållet i sig och de samhällsekonomiska kostnaderna för förseningarna (produktionsbortfall mm). Alla som jobbar i den kommersiella delen av samhället förstår ju att underhåll av tekniken är nödvändigt. Bristfälligt underhåll leder till driftsstörningar och rent av även till produktionsstopp. En kontinuerligt och genomtänkt underhåll är en förutsättning för en effektiv verksamhet, att dra in på detta görs enbart i rena krislägen och i dessa fall under mycket korta perioder. Det rådande statsfinansiella läget är långt ifrån krisartat vilket gör regeringens beslut än mer obegripligt. Tänk om Regeringen!

Men nu vet ju jag och alla andra tågresenärer vilken som är boven i dramat när tåget kommer för sent nästa gång – tack för det Regeringen!

Ha en fortsatt trevlig vecka!

Gert Ohlin

Måndag eftermiddag och jag återupptar mitt bloggande efter några dagars uppehåll på grund av för mycket annat att stå i. I förra veckan när jag åkte bil hem ifrån Stockholm retade jag mig igen på ett fenomen som blivit allt vanligare – nämligen de väldigt snålt bemannade bensinstationerna.

Jag kan förstå att bemanningen måste hållas rimlig i förhållande till mängden kunder, därför tar jag för givet att man kan få stå i kö på en station i glesbygden. Men hur resonerar bensinstationsägarna utmed t ex E 4:an? Jag vet inte hur många gånger jag fått stå vänta i en lång kö på att bli betjänad av en enda ensam medarbetare. När jag åkte hem i fredags eftermiddag var kön så lång att jag gav upp och blev utan mitt kaffe. Ur säkerhetssynpunkt är den snåla bemanningen ogenomtänkt för att inte tala om ur servicesynpunkt. Tyvärr är samtliga stationer utmed E 4:an nästa lika dåliga på att bemanna sina stationer.

Vad beror då detta på? Jag har svårt att tro att det handlar om lönsamhetsproblem även om handeln med drivmedel inte ger något vidare bidrag. Jag är rädd för att det mest är en fråga om en kortsiktig vinstmaximering. Det bensinbolag som först lyckas bemanna upp sina stationer till en rimlig servicenivå, kommer definitivt att få mig som kund.

Jag önskar att du får en fin vecka!

Gert Ohlin

Onsdag eftermiddag och jag har precis avslutat dagens uppdrag här uppe i Malmfälten. Nu väntar endast en biltur ned till kusten och Luleå innan jag kan koppla av och samla mig inför morgondagen.

Här uppe är det verkligen vinter eller vad sägs om minus 18 grader och nästan 50 cm snö på backen, hua hua säger en sydlänning som jag. Det riktiga vintermörkret har dock ännu inte kommit hit, vilket ändå är en tröst för en ljusälskare.

Nu skall jag emellertid inte alls klaga över utomhusklimatet, jag som haft det så inspirerande och intressant hela dagen. Som jag sagt flera gånger här på bloggen är jag oerhört priviligerad som har det jobb jag har. Tänk själv vilken förmån det är att varje dag få bidra till att förbättra arbetssituationen från någon/några – vad mer kan man önska sig i arbetsväg?

Nej, nu måste jag kasta mig iväg för att hinna ned till Luleå i tid för att inte gå miste om en bit god mat.

Trevlig lill lördag önskar

Gert Ohlin

Tisdag kväll och jag sitter igen på mitt hotellrum här i Luleå och reflekterar över dagens händelser och händelseutveckling. När jag vaknade i morse hade jag en farhåga kring en fråga att denna skulle kunna ställa till med en hel del problem. Frukostaptiten blev inte riktigt den vanliga då tankarna gick i alltför negativa banor.

När jag nu så här på kvällen summerar dagen, så inser jag att jag bekymrade mig totalt i onödan. Det här med att ta ut bekymmer innan de uppstår försöker jag ständigt att komma ifrån. Jag vet inte hur du har det med det här att ta ut bekymmer och problem innan de uppstått, men försök att inte lägga någon energi på det. Det räcker gott och väl med att hantera de eventuella bekymmer eller problem som är verkliga.

Tyvärr var jag inte riktigt framgångsrik i arbetet med att inte ta ut bekymmer i förtid i morse, i varje fall kan jag konstatera det nu. Visst är känslan alltid lika härlig när saker och ting reder ut sig till det bästa? Med detta i bagaget kommer jag nu om en stund att sätta mig vid matbordet tillsammans med två av mina kollegor. Känner redan nu att det inte är något fel på matlusten J.

Trevlig tisdag kväll önskar

Gert Ohlin

Måndag kväll och jag har precis kommit till mitt favorithotell (Artic hotell) här uppe i Luleå efter att först ha sett LF Basket köra över Sundsvalls Dragons i Basketligan. LF Basket som förra året var Plannja Basket har verkligen ett riktigt starkt lag i år.

Här uppe i norr tycks vintern redan ha etablerat sig men även hemma i Småland var det isigt och kallt när jag lämnade tidigare idag. Imorgon talar ju prognoserna om snöoväder i södra Sverige samtidigt som vi får riktigt kallt här uppe. Vi skriver bara början på november och inte länge sedan det var härligt MC-väder, åtminstone ner i södra delarna av landet, och nu är det redan vitt på marken och isigt i luften vad månde bliva längre fram?

I fredags fick jag aldrig tillfälle att blogga och det finns en uppenbar risk för jag missar detta även nu till veckan beroende på ett mycket späckat schema. Men innan jag avslutar det här lilla inlägget vill jag säga att reaktionerna på förra veckans blogg kring den ”hemska arbetsplatsen” fortsätter att engagera. Till min besvikelse så har det varit alltför många som känt igen sig i min beskrivning av den hemska arbetsplatsen.

Ha en riktigt trevlig vecka så hörs vi när tillfälle uppstår!

Gert Ohlin

Torsdag kväll och jag har precis checkat in på ett hotell här i Karlstad eftersom det blir här jag skall arbeta i morgon.

Gårdagens inlägg om den hemska arbetsplatsen har väckt en del intresse och jag tänker särskilt på den person som kritiserade mig för att vara alltför negativ. Visst det är alldeles rätt, det finns en hel massa fantastiskt fina arbetsplatser också. Tidigare i veckan var jag själv i kontakt med en arbetsplats som jag upplevde som väldigt inspirerande. För att förklara detta närmare så lista jag nu allt det positiva och inspirerande jag upplevde där:

• Ett väldigt öppet klimat där inget var för känsligt att framföra
• Ett helt prestigelöst ledarskap som satte dialogen med medarbetarna i centrum
• Delaktighet, påverkansmöjligheter och befogenheter i total balans med ansvaret
• Frihet och möjligheter att styra egen personlig utveckling

Nej, nu får jag faktiskt sluta för nu kommer min kollega snart och då blir ett sent kvällspass med förberedelser inför morgondagens uppdrag.

Trevlig torsdag kväll

Gert Ohlin

Onsdag kväll och jag har precis kommit tillbaka till mitt favorithotell här i Luleå (Artic hotell) som jag gärna gör reklam för igen. Igår blev det en väldigt hektisk dag så jag fick aldrig till något blogginlägg som du kanske noterade.

I kväll vill jag gärna delge dig lite av min vardag som arbetsplatsutvecklare. Tyvärr händer det lite väl ofta att jag blir kontaktad av personer som mår väldigt dåligt på sina arbetsplatser. Nu har jag i och för sig inget emot dessa kontakter, vilka jag ser som en del av mitt yrkesval. Det som däremot föranleder mig att säga ”tyvärr” är bakgrunden till dessa kontakter d v s att det finns så många hemska arbetsplatser. De som kontaktar mig är förstås bara en försvinnande liten bråkdel av alla dem som varje dag tvingas leva med en arbetsdag full av besvärligheter och rena hemskheter. De vanligaste samtalen och mejlen jag får handlar om något eller några av följande problem/hemskheter:

• Orättmätig misstro och/eller misstänkliggörande från närmaste chef
• Negativ särbehandling och ofrivilligt utanförskap i den egna arbetsgruppen
• Ren och skär mobbing från närmaste chef eller kollega/kollegor
• Helt orimliga krav och förväntningar
• Helt orimligt hög arbetsbelastning och stress
• Helt orimlig understimulans vad gäller arbetsuppgifter eller arbetsinnehåll

Listan kan förstås göras längre, men ovanstående är det som de flesta samtal handlar om. Eftersom jag är en ganska utpräglad känslomänniska så kan jag sällan helt skjuta detta ifrån mig. Precis så är det för mig här ikväll.

Jag önskar dig en trevlig lillördagskväll!

Gert Ohlin

Måndag morgon och jag har precis packat väskan för veckans äventyr runt om i vårt avlånga land. Innan jag sätter mig i bilen måste jag reda ut begreppet ”bristfälliga arbetsförutsättningar”. Du läste kanske fredagens inlägg där jag påstod att bristfälliga arbetsförutsättningar kostar samhället mer än 200 miljarder per år. Jag kan med glädje konstatera att det lönade sig att sticka ut hakan med tanke på den respons jag fått. Flera av dem som kontaktat mig har undrat vad jag egentligen menar med ”bristfälliga arbetsförutsättningar”. Här kommer mitt svar i kort version, du som vill ha mera kött på benen är mer än välkommen att kontakta mig för en personlig dialog kring detta.

Med ”bristfälliga arbetsförutsättningar” menar jag följande:

• Hinder och problem som gör det svårt eller omöjliggör att prestera sitt bästa

De vanligaste exemplen på ”bristfälliga arbetsförutsättningar”: *) källa BAABs omfattande arbetsplatsdata

• Små eller inga möjligheter att påverka den egna arbetssituationen
• Dåligt eller inget stöd och support från närmaste chefen
• Överbelastning och understimulans
• Otrygg arbetssituation
• Otydliga mål och krav
• Dålig tillgång på nödvändig information
• Liten eller ingen stimulans i arbetet
• Dåligt eller inget samarbete
• Konflikter och brist på respekt från kollegorna
• Dåliga arbetsverktyg och hjälpmedel

Jag hoppas att listan ovan klargjort vad jag menar med ”bristfälliga arbetsförutsättningar”.

Nej, nu är det hög tid för mig att ge mig iväg norrut mot Stockholm.

Jag önskar dig en riktigt trevlig vecka utan bristfälliga arbetsförutsättningar!

Gert Ohlin