SUSTAINABLE PERFORMANCE

Fredag sent på eftermiddagen och det har redan blivit tid att summera veckan som gick. Hoppas du haft en lika inspirerande och positiv vecka som jag har förmånen att nu lägga bakom mig. Men när jag nu sitter här och reflekterar över veckan som gick så gör Vattumannen i mig tappra försök att avleda dessa tankar på att istället titta framåt mot nästa vecka. Du vet väl att vi Vattumän har det lite svårt med både nuet och det som varit, vi lägger istället vår energi på det som ligger framför oss.

Nåväl, nu åter till mina reflektioner över veckan som gick. Min egen vecka kan jag verkligen inte klaga på, tvärtom. Ser jag till vad som hänt i det stora här hemma i Sverige och ute i världen kommer jag faktiskt till samma slutintryck som jag fått av min egen vecka nämligen att vi i princip alltid får skörda det vi sått (”Som man sår får man skörda”). För egen del i den bemärkelsen att t ex väl förbereda möten alltid ger ett bättre resultat än det motsatta d v s illa förbereda möten. Eller varför inte, jag tänker då på det jag skrev i gårdagen inlägg, betydelsen av en väl genomtänkt resplan med ordenliga marginaler för eventuella förseningar och annat som kan dyka upp.

Jag är just nu väldigt inne på det här med ”handling och konsekvens” som du förstår. Det slår mig nu här på seneftermiddagen, och speciellt under veckan som gick, hur tanklösa vi lite till mans ofta kan vara. Det är ju i grunden helt självklart att det vi gör eller det vi väljer att inte göra får konsekvenser d v s som man sår får man skörda. Vad vill jag då komma åt med dessa funderingar, jo betydelsen av att jag, och kanske du också, inte glömmer bort att tänka efter före. Det är naturligtvis inte nödvändigt att göra en komplett konsekvensanalys, men att tänka till lite extra skadar aldrig. En annan sak jag kommer att bära med mig är betydelsen av bra mötesföreberedelser och en klok och realistiskt planering av mina resor.

Hörde tidigare idag på morgonen att sommaren kommer till helgen – vilken nyhet kunde vara bättre att få höra? Jag tillönskar dig därför en fantastiskt bra början på sommaren 2009 och naturligtvis en toppenhelg i alla bemärkelser!

Gert

Torsdag eftermiddag och här sitter jag svettig och eländig på tåget efter en resa med minsta möjliga marginaler. Det är troligen mer tur än skicklighet att jag besegrade alla hinder på vägen.

Det som hänt är följande: mitt flyg från Luleå till Arlanda skulle landa 15.30 enligt tidtabellen och mitt tåg skulle sedan avgå 16.15 från Centralen, med andra ord hade jag en marginal på exakt 45 minuter att förflytta mig från Arlanda till tåget på plattform 12 på Centralen under optimala förutsättningar. Men givetvis hade jag inte räknat med att allt skulle gå utan problem på vägen. Tidigt hade jag fattat ett beslut att inte vänta på mitt bagage eftersom detta normalt tar minst 15 minuter på Arlanda. Istället hade jag bett min yngste son att hämta upp bagaget senare på dagen när han fick tid. Flyget gick från Kallax flygplats nästan på tidtabell och när kaptenen efter en stund basunerade ut att vi skulle landa på Arlanda redan 15.25 jublade jag i min flygplansfortölj - + 5 minuter i förhållande till planen!

Vi närmade oss så småningom Arlanda, alldeles för sent med tanke på min tidsplan och 15.25 hade redan passerat. Klockan 15.36 dockade vi bryggan och eftersom jag sett till att sitta på plats 1 C (kom ihåg denna plats om du någon gång skulle hamna i tidsnöd) var jag först ur planet. Nu gällde det verkligen att se hur mycket det fanns kvar av mina gamla (drygt 40 år sedan) terränglöpningstalanger. Jag for som en skållad råtta ut ur planet och uppför uppgången mot terminalen på 10 sekunder blankt. Därefter rusade jag med stora långa terränglöpningssteg genom hela terminalbyggnaden ner mot Arlanda Express terminalen. Eftersom terminal 4 var ganska välbefolkad fick jag springa som en slalomåkare i pisten, det vill säga runda alla hinder i form att passagerare på väg in till eller ut ur sina flyg. Jag vågar inte ens tänka tanken på vad alla dessa stackas människor tänkte när jag flög fram som en furie. På ungefär si så där 48 sekunder blankt var jag vid rulltrapporna ned till Arlanda Express tågen, trots risken för att falla rusade jag även nedför alla trapporna som en galning eftersom jag precis hörde hur tåget kom in på terminalen, här fanns inte en tiondels sekund att förlora. Så här i efterhand vågar jag faktiskt utmana vem helst på att försöka slå mitt rekord ned för trapporna, men gör det i så fall på egen risk! Troligen satte jag åtminstone Europarekord i trapplöpning med mina 7,67 sekunder (tog inte den exakta tiden, men den låg säkert i detta intervall). Nu återstod bara att löpa de sista 20 metrarna fram till sista vagnen i tåget, jag hann precis innanför dörrar och redan efter mindre än 5 sekunder startade tåget.

Väl ombord på tåget uppstod nästa lilla bekymmer, hur skulle min son få ut min väska från Arlandas bagageservice utan tillgång till min bagagetag som jag hade i fickan. Nå, jag ringer direkt till sonen som svarar redan på första signalen, jag berättar i rekordfart om mitt bekymmer och beordrar honom att kasta sig bilen och i rekordfart ta sig ned till Centralen. I en normal trafiksituation tar denna resa cirka 20 minuter d v s samma tid som Arlanda Express tar från Arlanda till Centralen, det borde med andra ord fungerar med lite tur. Arlanda Express anländer 15.58 på Centralen och medan jag rusar ut ur tåget ringer jag sonen som sitter fast i trafiken borta vid Norra bantorget. En snabb titt på klockan och jag inser att jag hinner springa ut på Vasagatan och fortsätta en bit bort mot sonen i bilkön. Halvvägs mellan Centralen och Norra Bantorget, närmare bestämt vid Burger King för dig som känner till Stockholm, möts vi och jag kastar in min bagagetag till sonen och springer sedan tillbaka mot Centralen och plattform 12. Jag kommer upp på plattformen i precis samma ögonblick som tåget kommer in och då var klockan 16.12, med andra ord jag klarade utmaningen med hela 3 minuters marginal. Men så sitter jag här nu svettig och dan och mår som jag förtjänar. Några terränglöpartakter att tala om fanns nämligen inte kvar i kroppen. Åldern och framförallt vikten har tagit ut sin rätt. Samtidigt måste jag erkänna att med tanke på dessa svåra handikapp var det inte så illa ”pinkat” (ursäkta ordvalet om du tillhör den känsliga sorten).

Svettiga hälsningar med hög puls från X 2000 på väg mot Malmö via Alvesta.

Gert

Onsdag kväll och jag sitter här på mitt favorithotell i Luleå och summerar dagen. Precis som vanligt här uppe i norr har dagen varit full av spännande möten med trevliga människor. Tillsammans med min kollega Lars häruppe har vi åkt kors och tvärs från det ena mötet till det andra. Redan ser jag framemot morgondagens möten varav det första blir här på hotellet under frukosten.

Förutom mina egna intryck från dagens möten sitter jag och funderar över det pågående drevet mot LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin. Det verkar som om vissa journalister bestämt sig för att se till att göra situationen ohållbar för Wanja. Självfallet har media en viktig uppgift när det gäller att kritiskt granska våra makthavares förehavande, men nu tycker jag att det gått lite väl långt i fallet Wanja Lundby-Wedin. Det känns som om en grupp journalister inte kunde smälta att Wanja fick sin styrelses fulla förtroende för en tid sedan i samband med AMF-affärerna. Nu söker dessa journalister med ljus och lykta efter fler ”skandaler”. T ex vilka företagsledare och höga chefstjänstemän har inte någon gång tagit med sig sin livskamrat i samband med någon resa och låta vederbörande bo över i samma rum utan att detta betalats eller skattats för? Eftersom jag har ganska god inblick i dessa frågor vågar jag påstå att detta är mer eller mindre kutym inom både näringslivet och stora delar av den offentliga sektorn. Livskamratens och/eller barnets/barnens resor betalas däremot nästan alltid av chefen själv, däremot inte själva övernattningen såvida inte denna medför någon extra kostnad vilket den i normalfallet aldrig gör eftersom pris oftast sätt per rum, i varje fall utomlands. Nu försvarar jag i och för sig inte detta agerande, men att det skulle vara något anmärkningsvärt och/eller allvarligt håller jag inte med om eftersom detta hör till det normala. Dessutom är det lätt förstå att personer som är mycket hemifrån passar på att ta med sig någon familjemedlem på någon enstaka resa om tillfälle ges, särskilt om inte detta belastar arbetsgivaren/uppdragsgivaren ekonomiskt eller på annat sätt. Samtidigt förstår jag att den som aldrig är ute och resor i tjänsten kan reagera på dessa ”förmåner”.  I dag ser jag också att tidningarna tar upp en sju gammal nyhet om att Wanjas man fick ett jobb av LO 2002. Lägger jag ihop allt detta så inser nog fler än jag att nu går verkligen drevet efter Wanja.

Innan jag sluter mina ögon för natten måste jag få skriva av mig ytterligare rader om min avsky över den skandalfokuserade massmedia vi har idag. Vi står inför ett viktigt demokratiskt val om en dryg vecka, och vad gör media? Jo, lägger resurser på att skapa skandalrubriker över företeelser i vårt samhälle som i grund botten bara är struntsaker. Nej, skärpning alla ni som känner er träffade av detta inom mediavärlden!

God natt från ett mycket ljust Luleå trots en gråmulen himmel.

Gert

Tisdag kväll, en hotellreception i centrala Stockholm och här sitter jag och väntar på dagens sista möte. Tidigare i dag morgon hörde jag ett inslag på radion av förre ärkebiskopen K G Hammar kring betydelsen av mötet med andra människor och hur detta påverkar oss. Under resten av resan hit upptill Stockholm satt jag och filosoferade kring detta och strax innan jag parkerade min bil kom jag till samma slutsats d v s det är i mötet med andra människor vi växer.

EU-valet närmar sig, du skall väl rösta?!, och här uppe i Stockholm ser jag för första gången antydningar till att vi står inför ett val. Massor av valstugor och affischer över hela stan gör att det inte går att missa att vi har ett val på gång.

I morgon bitti bär av det norrut till Luleå, inte med bilen utan med flyg. Som vanligt ser jag framemot några spännande dagar med trevliga möten med norrbottningar. Återkommer därifrån nästa gång.

Ha en trevlig kväll, det skall jag!

Gert

Måndag morgon och en hel femdagarsvecka ligger framför oss, vilket känns länge sedan nu i dessa helgtäta vårtider. Hoppas du tog mig på orden och utnyttjade helgen till att besöka vår vackra natur. Själv gjorde jag förstås det och sänder dig här en hälsning från Lunnabacken vid sjön Åsnen strax norr om Urshult. Det är verkligen synd att jag inte kan förmedla den nästan bedövande doften av Liljekonvalj vi möttes av när vi närmaste oss den här kända utsiktsplatsen.

Min egen vecka består som vanligt av en hel del resor kors och tvärs över vårt avlånga land, men idag måndag får jag en hemmadag för administration och förberedelser.

Ett säkert tecken på att vi närmar oss slutet på krisen fick jag information om i fredags när nyheterna talade om att småhustillverkarna börjar anställa personal igen. Låt oss verkligen hoppas att den vår som småhusbranschen nu börjar skönja blir bestående och så småningom går över i sommar. Blir det fart på byggsektorn kommer den att dra med sig andra branscher och då har vi snart bättre tider igen. Jag har i tidigare inlägg varit in på att jag tror att det kommer att vända uppåt igen nästan lika fort som krisen kom över oss, fredagens nyheter gör att jag fortfarande är inne på denna linje.

Ha en riktigt bra vecka!

Gert

Fredag morgon och jag konstaterar att jag ligger lite risigt till när det gäller att få tiden att räcka till allt jag måste få plats inför nästa vecka. Hade jag inte kunnat utnyttja den här klämdagen så hade större delen av helgen blivit ”förstörd” av en massa arbete, vilket hade varit bedrövligt med tanke på hur oerhört vackert det är just nu i vår vackra natur. Den här tiden på året är definitivt den allra vackraste, i varje fall tycker jag det.

I går på Kristi Himmelsfärdsdag eller ”!:a metaredagen” som många också benämner gårdagen med hoppas jag att du liksom jag passade på att njuta av allt som naturen dukat upp åt oss så här års. Förresten, på tal om gårdagen, så blev jag faktiskt väldigt upprörd tidigare i veckan när jag hörde metrologen på en av nyhetssändningarna på SVT säga ”Kristi flygardag” – så gammal och konservativ är jag. Nu har det förstås hänt att även jag använt detta uttryck, men att använda denna benämning på en kristen högtid offentligt i TV tycker jag är att gå för långt. Tänk tanken om vederbörande hade använt en motsvarande nedvärderande benämning på en annan religions högtid, då är jag övertygad om att han och SVT hade anmälts till Diskrimeringsombudsmannen eller åtalats för hets mot folkgrupp.

Nej, nu hinner jag inte formulera fler tankar med tanke på allt som ligger framför mig.

Utnyttja dagen och helgen till att njuta av den härligaste av alla årstider!

Gert

Mora, onsdag eftermiddag och jag skall precis sätta mig i bilen för att åka de dryga 55 milen hem till Växjö efter ett mycket trevligt dygn här uppe. Förutom ett mycket intressant uppdrag för ett i Dalarna välkänt företag har jag haft förmånen att få bo ute hos en god vän på Sollerön i sjön Siljan. Du som ännu inte varit i dessa trakter har något verkligt vackert att se framemot. Ett besök i Dalarna och en resa runt Siljan kan jag varmt rekommendera liksom att besöka Sollerön, särskilt så här i försommartider.

Nu har vi en långhelg framför oss igen och jag hoppas du tar tillfället i akt att njuta av vår vackra natur liksom att ladda batterierna inför återstoden av tiden fram till semestern. Tänk det är bara en sex, sju veckor kvar tills sommarsemestern, tiden bara rusar fram så här års.

Ha en riktigt trevlig helg

Gert

Tisdag lunch och jag befinner mig i Falun och har precis ätit lunch vid en smart placerad vägkrog, närmare bestämt precis vid sidan av en stor rondell. Fisk skall ju som bekant ätas färsk, vilket jag själv naturligtvis också känner till. Trots detta kunde jag inte motstå frestelsen att välja stekt strömming med mos så här mitt i landet långt ifrån kusten. Vilken nitlott jag drog, usch och fy!

Nog om mina lunchbekymmer och nu över till något jag hörde tidigt idag på morgonen på P 1, nämligen en betraktelse om att leva i nuet och vara totalt närvarande i stunden. Vi lever ju faktiskt bara riktigt här och nu, det som hände i går kan vi inte göra något åt och det som händer i morgon vet väldigt lite om. Mitt liv just nu i denna stund kan tyvärr beskrivas som ganska dåligt med tanke på den alltför gamla och sega strömmingen, men förlåt, nu var jag där igen med mina banala lunchbekymmer. Som vattuman har jag ibland väldigt svårt att vara totalt närvarande i stunden, jag är ofta i mina tankar i framtiden – fråga gärna min fru som tyvärr får stå ut med denna svaghet. Men betraktelsen som jag hörde tidigare idag fick mig verkligen att tänka till kring det här med närvaro i stunden. Därför lovar jag så här offentligt att jobba på detta.

Njut av livet här och nu!

Gert

Måndag morgon och regnet öser ned utanför fönstret. Med tanke på den nu långvariga torkan är regnet egentligen mer än välbehövligt för alla odlare, samtidigt måste erkännas att jag föredrar att solen skiner. I fredags fick jag tyvärr aldrig tillfälle att formulera något inlägg, lite svårt att skriva samtidigt som man kör vilket jag gjorde under eftermiddagen och en bit in på kvällen.

Den här kortveckan kommer även den att innebära en hel del tid i bilen mellan olika uppdrag och besök. Jag ser framemot en kort men intensiv vecka där jag kommer att möta såväl politiker som företagsledare. Förresten såg du partiledardebatten i går på SVT? Min egen reflektion så här på morgonen efter är att jag undrar vad EU-frågorna tog vägen? Debatten var ju ett inslag i valkampanjen inför det kommande EU-valet.

I går söndag invigdes en fin träbro över en vik i sjön Trummen, en utav de många sjöarna som finns i Växjö. Du som inte bor i Växjö kanske inte tycker detta är något att skriva om, är du däremot Växjöbo så förstår du säkert det stora i denna händelse. Helt plötsligt har vi Växjöbor fått ytterligare en sjö att kunna promenera, cykla eller motionera runt. Teleborgs slott som du ser i bakgrunden på bilden är Växjös egna Törnrosa-slott. Slottet byggdes av greve som morgongåva till sin nyblivna fru precis i början på 1900-talet. Slottet ser äldre ut, men är bara lite drygt 100 år.

Ha en bra vecka!

Gert

Torsdag morgon och här sitter jag på Arlanda och väntar på flyget upp till Luleå. Under resan ut hit med Arlanda Express läste jag om det hittills helt uteblivna stödet till vår bilindustri. Av de utlovade 28 miljarderna till bilindustrin har än så länge inte enda krona betalas ut, samtidigt har tio tusentals personer fått lämna sina arbeten i branschen. När näringsministern med stort buller och brak presenterade mångmiljardstödet väcktes åtminstone hos mig vissa förhoppningar. Men nu framstår detta stöd som antingen bara ett populistiskt utspel eller ett dåligt förankrat och anpassat stöd utifrån behoven i branschen. Hela branschen ropar efter en skrotningspremie som de flesta av EU-länder redan infört, varför inte nu använda dessa outnyttjade pengar till detta i stället. Alternativt kan ju pengarna användas till andra stimulansåtgärder som jag med många menar det finns ett stort behov av. Eftersom utfallet av stödet till bilindustrin hittills blivit noll är det bara att konstatera att stödet var ogenomtänkt och dåligt anpassat till behoven.

En skrotningspremie har en mängd positiva effekter, dels kan den bidra till att mildra krisen inom den svenska bilindustrin, dels kommer den att förnya den svenska bilparken som enligt uppgift tillhör en bland de äldsta i Europa (bilden ovan är dock inte från Sverige utan från mitt favoritland Italien) och dels kommer den att ha stor positiv miljöpåverkan genom att alla gamla bensintörstiga bilar skrotas. Snälla regeringen och näringsministern – lyssna på branschen och lär av era regeringskollegor ute i Europa, särskilt nu när det är ni som skall råda i rodret för EU.

Ha en bra dag du också, för det har jag bestämt mig för att jag själv skall ha idag också.

Gert

Onsdag mitt på dagen och jag sitter på tåget upp till Stockholm. En tågresa i en lugn kupé är en utmärkt plats för reflektion liksom att sitta i skuggan under ett träd på sommaren. Somrarna tillbringar jag sedan drygt femton år i Italien och där söker man alltid skuggan under träden, till och med den gamla medfarna Fiaten på bilden tycks gjort det. Just nu här idag reflekterar jag över de mycket märkliga tider vi upplever för tillfället. Jag kan inte fortfarande slita mig från tanken att mycket handlar om psykologi. Tidigare idag talade jag men en företagare som sa att intresset för företagets produkter är väldigt stort samtidigt är det få som vågar köpa något just nu. Företagaren var övertygad om att så snart man kan se att det ljusnar så kommer efterfrågan att öka dramatiskt, det verkar som om det redan finns ett stort uppdämt behov som bara står där väntar. Med andra ord tror jag att det inte alls är uteslutet att vi får en lika snabb uppgång som nedgången blev.

Utanför tågfönstret ser jag samtidigt hur enastående vacker vår natur är för tillfället. Man borde liksom skräddaren tar ledigt mellan hägg och syren, eller vad tycker du? Nu har jag ju själv precis varit ledig, så den tanken måste jag slå ifrån mig snabbt. Nu ligger framför mig sju intensiva veckor innan jag ställer kosan mot Bella Italia och kan göra Fiaten på bilden sällskap i skuggan under trädet.

Ha det fortsatt bra i vårsolen!

Gert

Varför fegar regeringen?

Tisdag lunch och semestern börjar redan kännas lite avlägsen trots att jag bara arbetat i en halv dag. Men helt borta ur mitt minne är den förstås inte, jag funderar fortfarande på frågan varför man en gång tiden för länge sedan byggde Stone Henge. När jag var där i förra veckan lyssnade jag på en mycket intressant presentation av försöken att finna svaret på frågan om bakgrunden till Stone Henge. Än i dag är man faktiskt lite osäker på stenformationens egentliga syfte och användning.

Från den historiska fråga till en betydligt mer aktuell sådan, nämligen varför vår regering inte gör mer för att stimulera ekonomin. I går presenterade regeringens eget ekonomiska råd en massa förslag på stimulansåtgärder, bl a en tillfälligt höjd A-kassa. Jag delar helt det ekonomiska rådets bedömning att behovet av stimulansåtgärder är mycket stort just nu. Finansministern avvisade alla tankar på ytterligare stimulansinsatser just nu med hänvisning till det statsfinansiella läget. Det är klart att det ekonomiska läget för staten och statskassan också är mycket ansträngt, men utan ytterligare stimulansåtgärder riskerar vi att läget blir ännu sämre. Detta vet naturligtvis finansministern, så därför begriper jag bara inte varför man ”fegar” så. Denna fråga kanske vi hellre aldrig får något svar på. Jag är övertygad om att när den ekonomiska historien skall skrivas kring vår tid, så blir det säkert fler än jag som inte kan begripa vad det som gör att regeringen inte gör vad den kan för att mildra konsekvenserna av den kraftiga tillbakagången i ekonomin.

Från och med i morgon bitti är jag på resande fot som vanligt runt om i vårt land och jag lovar att återkomma med lite funderingar både från Stockholm och från Norrland.

Ha det gott i vårsolen!

Gert

Ett blåsigt Europa

Måndag eftermiddag och snart är den första arbetsdagen till ända efter min härliga semester på två hjul genom Europa. Under de 11 dagar jag tillsammans med frun körde MC genom Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, England och Wales kunde jag förutom det blåsiga vädret konstatera att krisen verkligen är ett faktum. Alla vi talade med vittnade om de dåliga tiderna och överallt kunde vi se att affärerna krigade med varandra genom det ena rabatterbjudandet värre än det andra. Massor av hus och lägenheter var till salu och skyltarna som talade om detta var lika vanliga som maskrosorna. Ett annat talande bevis för den enorma lågkonjunkturen var fartygen som var uppankrade utanför Englands östkust. Vi såg detta när vi passerade med färjan hem från England mot Esbjerg i Danmark. Det hela kändes faktiskt riktigt kusligt, där låg det ena fartyget efter det andra och bara väntade på bättre tider. Sannolikt hade man ankrat upp på något grund långt ut till havs (ca 1,5 timme från Harwich) för att slippa kostnaderna att ligga i hamn.

Men som sagt, nu är det arbete som gäller för min del. Att vara borta så här utanför den vanliga semesterperioden har sitt pris både för och efter ledigheten. Inte för att jag alls beklaga mig, men nu blir det fullt ös och utnyttjande av varje minut.

Vi hörs!

Gert