SUSTAINABLE PERFORMANCE

Av 2008 återstår nu endast några enstaka dagar och det är hög tid att reflektera över allt som hände under året. Förutom den självklara reflektionen att året började i dur och nu kommer att sluta i moll om vi ser till världsekonomin och konjunkturen, kommer jag snabbt fram till att året innehållit en hel massa överraskningar. Överraskningar i den meningen att väldigt mycket har hänt som varken jag själv eller många med mig kunde tro skulle inträffa. Eller hur skulle du beskriva t ex följande:

• USA röstade fram sin första färgade president
• Börsvärdena nästan halverades under året
• Världens länder är på god väg att enas för att möta klimathotet
• Oljepriset sjönk till under 50 $ fatet
• Våra stolta bilmärken SAAB och Volvo hotas av konkurs
• Dansbandsmusikens återkomst

Jag kan naturligtvis göra listan betydligt längre, men jag tror inte det behövs för att motivera mitt påstående att 2008 blev året då inget visade sig omöjligt. Naturligtvis skulle jag önska mig att vi under 2008 hade fått uppleva betydligt fler positiva ”omöjligheter” och/eller ”omöjligheter” som visade sig var möjliga att lösa. T ex hade det ju varit fantastiskt om följande hade fått sin lösning:

• En slutlig lösning på cancerns gåta
• En bestående fred i mellanöstern
• Ett världsomspännande och kraftfullt program mot fattigdomen
• En långsiktigt hållbar lösning på vårt energibehov utan fortsatta kolidioxidutsläpp

Som sagt, min huvudreflektion så här alldeles i slutet av 2008 blir att en hel massa saker hänt som jag i förväg aldrig kunde tro skulle hända, d v s jag bör akta mig för att i fortsättningen säga att något är omöjligt. Från denna reflektion och lärdom för framtiden har jag nu bestämt mig för ett nyårslöfte till mig själv – nämligen att under hela 2009 leva efter devisen ”allt är möjligt”. Detta har jag i och för sig gjort av och till under mitt liv tidigare och de som känner mig väl tror jag uppfattar mig som klart möjlighetsinriktad. Oavsett detta lovar jag nu mig själv att vara än mer fokuserad på att ”allt är möjligt” under 2009 och förhoppningsvis även under resten av mitt liv.

Vad säger du som läsare, vill du ansluta dig till mitt nyårslöfte du också? Ju fler vi är som lever efter devisen ”allt är möjligt” ju större kraft får vi för att möta de utmaningar som vi står inför.

Med dessa förhoppningsfulla och möjlighetsinriktade tankar vill jag nu tillönska dig ett gott slut på 2008 och ett riktigt gott nytt år fullt av möjligheter!

Gert Ohlin

Den ekonomiska världskrisen rullar vidare och tycks bli värre dag för dag. Optimismen och framtidstron lyser verkligen med sin frånvaro. Alla jag talar med fasar för vad som kommer att hända under första kvartalet 2009. Den känsla jag får är att alla tror att ekonomin kommer att tvärstanna under Q 1 2009. Eftersom som många är tror på att det blir så, så förbereder man sig självfallet för detta sannolika scenario vilket bara i sig garanterar att det blir just så. Med andra ord, vi skapar oss nu en kris som ingen vill ha, men som alla förbereder sig för att den kommer. Det finns en uppenbar risk för att alla oerhört kostsamma stödinsatser som världens regeringar beslutat om, inte på långa vägar kommer att räcka till om vi får ett tvärstopp i världsekonomin på nyåret. Det som nu behövs mer än någonsin är positiva tecken och några tunga personer som uttalar sig om framtiden i realistiska men också försiktigt positiva termer. Våra egna politiker talar just nu mest i termer av ”2009 som ett skitår”. Även om detta kommer att visa sig bli sant, är det inte sådant världen behöver just nu. Vi behöver ledare som visar oss vägen ut ur krisen och som har förmåga att hjälpa oss att återvinna en tro på framtiden. Personligen hoppas jag väldigt mycket på presidentskiftet i USA i början på nästa år och på Obamas installationsstal som ny president.

Massmedia har en avgörande betydelse och vore jag en makthavare där skulle jag söka med ljus och lykta efter positiva tecken och sedan trumpeta ut dessa i minst lika stora bokstäver som kristecknen fått hittills. Varje nyhetssändning på radio och TV inleds sedan snart tre månader tillbaka alltid med nya kristecken. Detta måste vi få en ändring på, annars finns det en risk för att vi hamnar i en nedåt gående spiral som det kommer att ta många år att få stopp på. Matas vi hela tiden bara med negativa ekonominyheter så vågar till sist ingen göra något annat än att ligga lågt och riskminimera.

Om ingen annan gör det, får jag väl göra det själv – Jag tror inte alls att det blir så illa, tvärtom, under Q 1 kommer vi att kunna se de första tecknen på att det kommer att vända. Vilket önsketänkande du ägnar sig åt, tänker du säkert. Kalla det vad du vill, men jag är övertygad om grundelementa i världsekonomin inte alls är så dåliga som de beskrivs just nu. Visserligen är USAs ekonomi i botten och stora delar av finansmarknaden lider fortfarande stort av finanskrisen. Men tänk då på den kraft som utvecklingen i bl a Kina, Indien och ett antal andra länder kommer att få på världsekonomin. För bara ett år sedan talade alla om vad utvecklingen i dessa länder kommer att få för effekt på efterfrågan i världen. Finanskrisen har visserligen påverkar denna utveckling också, men enligt min uppfattning bara fått den att stanna upp ett tag. Min övertygelse är att den underliggande kraften som finns i efterfrågan från det ökade välståndet i dessa länder kommer att blomma ut igen mycket snart, förhoppningsvis redan under 2009.

Med dessa positiva ord vill jag tillönska dig en riktigt God Jul. Gott Nytt År kommer att jag återkomma till i nästa vecka.

Gert

Finanskrisen och den nästan avgrundsdjupa lågkonjunkturen fortsätter att prägla vårt arbetsliv. Den senaste veckans arbetsplatsbesök har tyvärr fått mig att bli än mer bekymrad över läget. Pressen på ledningarna både inom det privata som det offentliga är för närvarande oerhört stor. Jag tror aldrig jag under mina snart 40 år som tidigare bankman och nu arbetsplatsutvecklare varit ens i närheten av den dysterhet och pessimism som just nu är rådande. Det som kanske är mest illavarslande är att stämningen är på väg att ta nästan panikartade former.

Det är förvisso illa, men så illa som många tycks tro är jag övertygad om att det inte blir. De flesta regeringar arbetar ju med mer eller mindre omfattande stödpaket och jag är säker på att vi nu närmar oss en botten på eländet. Så snart marknaden kan skönja en botten vet vi av erfarenhet att optimismen börjar knapra in på pessimismen, det blir säkert så även den här gången. Efter snart 40 års nära kontakter med näringsliv och offentlig sektor har jag börjat utveckla en riktigt bra magkänsla. Denna känsla säger mig att vi redan till sommaren 2009 kan börja se ett ljus i tunneln, eller vad tror du?

I dessa pressade tider har jag ett litet, men ändå väsentligt, råd att ge till alla beslutsfattare – ta en kort ”timeout” för eftertanke och kraftsamling. Men vadå ”timeout” tänker du kanske, ”hur skall jag hinna med det?” Jag tänker förstås inte på en ”timeout” typ den som Mona Sahlin hade för några år sedan efter Tobleroneaffären, nej jag tänker endast på en kort ”timeout” på kanske 15 till 60 minuter när det är som mest pressat för dig. Det är just när vi är pressade som det är väsentligt att stanna upp och tänka till lite extra, annars är det lätt hänt att vi fattar överilade beslut. Det finns mycket att lära Basketen där man tillämpar ”timeout” på ett mycket smart sätt. Så snart spelet går i lås eller att spelarna tappar fokus samt inte minst när laget är pressat tar alltid coachen en ”timeout”.

Under denna korta ”timeout” laddas ny energi in i laget samtidigt som man ändra eller korrigera sin strategi. Eftersom detta inte låter sig göras mitt under brinnande spel bryter man spelet och samlar ihop sig för nya tag.

När läget är så pressat som det är just nu är det avgörande att vi kan fatta rätt beslut både på kort och lång sikt. Inte minst med tanke på det långa perspektivet är det väsentligt att vi inte drabbas av panik. Därför, ta för vana att alltid ta en kort ”timeout” innan du och dina kollegor skall ta ett avgörande beslut. Använd gärna ”timeouten” till att fundera på t ex följande:

• Vad håller vi på med egentligen?
• Är det så här illa egentligen?
• Vart tog vår optimism och framtidstro vägen?
• Varför måste vi göra som alla andra?
• Vad händer om vi har lite is magen?
• Vad har vi för mål och vad har vi för strategi?

Gert Ohlin

I veckan har det handlat mycket om kritik mot Polisens sätt att arbeta med kontroll av trafiknykterheten. Bakgrunden till Polisens jakt på ”blås” och ”pinnar” d v s antalet utandningsprov är förstås den styrning av verksamheten som sker inom Polisen. Utgångspunkten för Polisens styrmetoder är den sk ”Balance Scorecard – modellen”. Modellen bygger mycket förenklat på att det vi mäter, det är det som vi gör. Vill man ha ett stort antal utandningsprov så mäter man förstås antalet. Vill man förhindra antalet alkoholrelaterade olyckor så mäter man antalet utandningsprov på tider och ställen där antalet onyktra borde vara som störst.  I grunden anser jag Polisen är på helt rätt väg när man fokuserar på att styra verksamheten. Självklart finns det samband mellan antalet utandningsprov och risken att som onykter åka fast, d v s detta är ett mycket bra trafiksäkerhetsarbete. Det som Polisens naturligtvis missat och gör fel är om den enda styrparametern utgörs av antalet utandningsprov. Som styrmedel blir detta instrument mycket trubbigt vilket också många vittnat om under veckan. Det man naturligtvis måste göra är att lägga till en kvalitativ dimension till den volymparameter som tycks vara det enda styrmedlet. Konkret skulle detta innebära att den aktuella Polisverksamheten skulle belönas mer om utandningsproven togs på tider och platser där antalet rattfyllerister rimligtvis borde vara som störst. Information om detta är jag övertygad om att Polisen har. T ex skulle ett utandningsprov utanför ett nöjesställe på kvällstid belönas med tre gånger så många pinnar som ett utandningsprov en tisdag förmiddag på E4:an.

Gert Ohlin

I tidigare inlägg kring den kraftigt försämrade konjunkturen och recessionen i kölvattnet på finanskrisen har jag varit inne på det svåra att bromsa sig upp för en uppförsbacke och bankernas besynnerliga agerande. I det här inlägget kommer jag att resonera kring vilken betydelse julhandeln kan få i det läge vi nu befinner oss.

Personligen hoppas jag att årets julhandel trots alla orosmoln blir bra. Emellertid verkar det som om många butiker inte riktigt våga tro på detta, redan har skyltarna med rea och specialpriser kommit upp. En bra julhandel innebär att många butiker slipper att gå omkull eftersom julen ofta avgör huruvida året gick ihop eller inte. Förutom det positiva för handeln kan en bra julhandel medverka till att ändra på folks sinnesstämning, vilket det verkligen finns behov utav idag när alla går omkring och oroa sig för hur illa det kan gå. Vi lever alla i ett konsumtionssamhälle som bygger på att vi konsumerar varor och tjänster allt var tygen håller, ju högre konsumtion ju högre tillväxt och välstånd för alla. Nu i finanskrisens fotspår riskerar vi även att konsumtionen stannar av vilket ytterligare försämrar läget. Hörde precis på radion att bilförsäljningen fortsätter att rasa jämfört med samma tid förra året. Den minskande nyregistreringen av bilar beror enligt min uppfattning framförallt på bankernas agerande och den allmänna oron för framtiden. För att konsumera behöver vi en tro på framtiden och när den saknas drar vi åt svångremmarna. Gör vi så även under julhandeln riskerar vi att skjuta oss själva i foten, d v s vi gör krisen än djupare än den annars skulle bli.

Så hjälp mig och handla du också nu i jul så kanske vi tillsammans kan mildra effekterna av finanskrisen.

Gert Ohlin