Konstant avlyssnad
Onsdag morgon och jag skall strax ge mig iväg upp till Stockholm för att avsluta veckan i huvudstaden. Innan jag ger mig iväg skall jag bara fortsätta min lilla serie kring mitt uppdrag i Baltikum 1999 – 2000.
I gårdagens inlägg berättade jag om de starka motkrafter som fanns i samband med övergången till EU:s redovisningsprinciper för länderna inom EU. Mot denna bakgrund borde jag och min kollega naturligtvis begripit att vi avlyssnades lite då och då, men ikke så. Det tog oss säkert flera veckor innan vi började misstänka något. Jag kommer fortfarande ihåg den händelse som fick oss att börja misstänka att vi var avlyssnade. Det hela utspelade sig på kaféet på vårt hotell där vi tog en kvällsfika innan vi gick upp på våra hotellrum och arbetade vidare fram till middagen lite senare på kvällen (vi hade oerhört långa arbetsdagar när vi var där, minst 12 timmar varje dag). Jag och min kollega talade förstås svenska med varandra och vi vara alltid måna om att samtala så tyst som möjligt så att ingen kunde höra vad vi talade om, t ex någon svensk turist på besök. Under vårt samtal gav jag uttryck för min besvikelse över att vi aldrig dittills hade fått de underlag vi begärt dagen före när vi lämnade Finansministeriets projektgrupp, jag sa typ ”nu accepterar jag inte det här förhalandet längre, får vi inte del av det vi begärt idag när vi kommer imorgon så ringer jag till Sveriges ambassadör här och säger att vi lämnar vårt uppdrag med omedelbar verkan”. Du förstår säkert nu att vi nästa morgon möttes av ett dukat bord, där fanns allt vi begärt och faktiskt lite till. Min första reaktion var förstås väldigt positiv, sedan kom funderingarna – ”hur kan detta komma sig att vi plötsligt idag får allt vi begärt”? När jag berättade för min kollega vad jag misstänkte höll han direkt med mig och vi beslutade att redan samma kväll testa om vi verkligen var avlyssnade. Den kvällen valde vi att testa detta i hotellets restaurang, jag kommer inte nu ihåg vad vi lade ut för bete men ett är säkert de svalde betet igen. Under den resterande tiden av vårt långa uppdrag utnyttjade vi konsekvent det faktum att vi var avlyssnade vilket fick till följd att vi skrev lappar till varandra när vi diskuterade saker som vi ville hålla för oss själva.
Jag personligen fick ett annat mycket tydligt bevis på att vi var avlyssnade den helgen när min fru kom över till Baltikum för att fira helgen tillsammans med mig. Redan på flyget över från Arlanda började min fru att misstänka att hon var observerad av någon och så snart hon steg av planet så noterade hon den civilklädda livvakten som gick några steg bakom henne in på flygplatsen och vidare ut till taxin in till hotellet i centrum. Eftersom resan var helt privat och ingen mailkorrespondens hade förekommit så var det förstås så att min telefon var avlyssnad hela tiden.
I morgon återkommer jag till vår ständiga bevakning.
Ha nu en riktigt trevlig onsdag kväll önskar
Gert Ohlin
