Den allvarliga arbetsplatsen
Torsdag kväll och jag har precis kommit hem efter några dagars vistelse uppe i Värmland. På vägen hem i bilen funderade jag en del kring rubriken på dagens blogginlägg. Gårdagens inlägg kring den ”sura” arbetsplatsen ersätts idag med en kort beskrivning av ett annat av arbetsplatsens olika ansikten, nämligen den ”allvarliga” arbetsplatsen.
Åtskilliga gånger under min 28-åriga konsultkarriär har jag besökt arbetsplatser som stämmer väl in med de egenskaper som jag menar präglar arbetsplatser som man kan beteckna som ”allvarliga”. Ofta möter man det ”allvarliga” ansiktet redan i receptionen/entrén genom dess tydliga strikthet utan någon som helst välkomnande atmosfär. Den strikta fysiska miljön på den ”allvarliga” arbetsplatsen betonas ytterligare av medarbetarnas allvarliga och strikta uppsyn. Man får en stark känsla av att kulturen på arbetsplatsen ”belönar” den som kan se mest allvarlig eller strikt ut. Ofta betonas detta ytterligare av den klädkod som råder på arbetsplatsen. I morgon kommer jag att belysa den ”tysta” arbetsplatsen vilken har en del släktdrag med den ”allvarliga” arbetsplatsen, inte minst genom att tonläget mellan medarbetarna ofta är påtagligt lågmält, nästan viskande. På den ”allvarliga” arbetsplatsen glider man ofta fram i korridorerna, här finns varken spring eller något klampande. Det främsta kännetecknet på den ”allvarliga” arbetsplatsen är förstås att leenden, glada miner och skratt i princip aldrig förekommer, detta skulle i så fall strida mot kulturen (vi är här bara för att arbeta, inte för att ha roligt).
Vilka kan då de bakomvarande faktorerna vara till att en arbetsplats får ett allvarligt ansikte? Enligt min erfarenhet tror jag att följande har ett avgörande inflytande på detta:
Ø Verksamhetens art, t ex koncernledningskontor, myndigheters och förvaltningars centrala ledningsfunktioner, på dessa arbetsplatser hanterar man ofta en mängd ”allvarliga” frågor + att medarbetarna ofta har en mycket hög utbildningsnivå.
Ø Osäkert, auktoritärt, eller okänsligt ledarskap som ofta lever i den felaktiga tron att ett strikt och allvarligt internt förhållningssätt är en framgångsfaktor
Ø En företagskultur som motverkar ett öppet och positivt förhållningssätt gentemot varandra
Trevlig torsdag kväll önskar
Gert Ohlin
