Skadat förtroende tar tid att reparera

Boxholm, tisdag eftermiddag, och jag har avslutat en föreläsning kring det ”Prestationsdrivande ledarskapet”. Innan jag sätter mig i bilen och far vidare tar jag tillfället i akt för att skriva några rader här på bloggen.

 

Juholt-affären som dominerade hela förra veckan har nu gått in i annan och mycket längre fas, nämligen Håkan Juholts arbete med att reparera sitt skadade förtroende. Personligen har mycket lång erfarenhet av att stödja chefer som hamnat i liknande situationer som Håkan Juholt. Denna erfarenhet säger mig att Håkan Juholt har en lång och mycket mödosam resa framför sig. Samtidigt är det förstås så att det inte finns några alternativ när man hamnat i ett sådant läge att omgivningen tappat förtroendet och man samtidigt beslutar sig för att bli vid sin post. Håkan Juholt sa själv igår vid ett av hans möten att det kinesiska tecknet för kris är det samma som för möjlighet. Jag kan garantera att det förhåller sig precis så, han har nu en gyllene möjlighet att komma tillbaka starkare än han någonsin varit.

 

Det finns tre grundläggande saker att tänka på när man vill reparera ett skadat förtroende, dels måste man helt uppriktigt och ärligt lägga korten på bordet och ”erkänna” sina felsteg och dels måste man förändra sitt beteende i linje med de krav som omgivningen ställer. Men för att lyckas krävs en tredje mycket viktig sak, nämligen att omgivningen är beredd att ge personen i fråga en chans. Därför måste man faktiskt ödmjukt be om denna chans, utan en accept från omgivningen är det dömt att misslyckas. Att förändra sitt beteende är alltid väldigt jobbigt och mödosamt + att det tar lång tid att göra detta. På resan mot ett reparerat förtroende kommer man alltid att uppleva flera motgångar, men klarar man att gå vidare från dessa och fortsätta på en konsekvent sätt kommer man alltid att lyckas.

 

Ha en fortsatt fin vecka önskar

 

 

Gert Ohlin


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0