Ökad rörlighet på arbetsmarknaden genom rimligare turordningskretsar
Tisdag eftermiddag och jag skall strax gå ombord på mitt flyg tillbaka till Stockholm härifrån Helsingfors. När jag landar på Arlanda om någon timma blir det att springa så fort jag kan till Terminal 4 för att hinna med mitt flyg upp till Luleå.
Idag tänkte jag fortsätta på tråden från igår kring det här med bättre anpassade turordningskretsar (i praktiken mindre omfattande sådana). Istället för att turordningsreglerna skall gälla för en hel organisation, t ex en hel kommunal förvaltning, borde turordningskretsen avgränsas till den fysiska arbetsplatsen. En av väldigt många fördelar med en sådan ordning skulle vara att rörligheten på arbetsmarknaden skulle öka. Idag ger enligt min uppfattning de väldigt omfattande turordningskretsarna en ren inlåsningseffekt genom att övertaliga personer skyfflas runt inom en hel förvaltning. Jag menar faktiskt att det gör alla tillförlorare – medarbetarna, organisationen och dess verksamhet och hela samhället (genom en minskad rörlighet). Enligt de arbetsmarknadsstudier som gjorts finns klara samband med rörligheten och arbetsmarknadens funktion, ju rörliga arbetsmarknad ju bättre fungerar arbetsmarknaden för både arbetssökanden och arbetsgivare.
Det är enligt min uppfattning hög tid för arbetsgivarna och arbetstagarorganisationerna att ta tag i denna fråga, annars menar jag att det politiska systemet bör lagstifta om detta, d v s villkoren som bör gälla för hur en stor turordningskrets skall få vara.
Bilden ovan är som vanligt tagen i Toscana tidigare i sommar.
Trevlig tisdagskväll önskas från Helsinki
Gert Ohlin
