Den minst utnyttjade resursen är medarbetarna
Torsdag kväll och jag sitter just nu i kraftigt försenat SAS-plan över östersjön på väg från Luleå ned till Arlanda. Just nu vet inte om jag kommer med mitt flyg ned till Ronneby eftersom det här flyget var så försenat, för både min egen del och SAS del hoppas jag fortfarande på det. Utsikterna är emellertid bara mikroskopiska eftersom vi kommer att landa 5 minuter efter mitt Ronnebyflygs ordinarie avgångstid, möjligen kan jag hoppas på att den starka blåsten nere på Arlanda ställt till med fler förseningar.
Men nog om detta nu, jag kan ändå inte påverka något kring detta. Istället hade jag tänkt fortsätta med mina funderingar kring det här med synen på medarbetarna – är de en kostnad eller är de en resurs? Du som läste gårdagens inlägg vet vad jag står i denna frågeställning och bara för låta detta blir extra tydligt, så kommer här lite fler argument.
I min roll som arbetsplatsutvecklare och organisationskonsult stöter jag nästintill dagligen på exempel där det är uppenbart hur mycket mer en verksamhet skulle kunna få ut av sina medarbetare, bara man hade intresset och kunskapen att skapa förutsättningar för detta. Sambanden som finns mellan de arbetsförutsättningar man ger sina medarbetare och vad dessa presterar är förvånansvärt dåligt kända eller i vart fall beaktade. Rent egoistiskt så borde jag ju jubla över detta eftersom jag lever på just denna okunskap eller illa utnyttjade kunskap, men sett ur ett större perspektiv är det ändå bedrövligt.
Åter till mina flygbekymmer, väl nu på Arlanda visade det sig att flyget till Ronneby också var en hel timma försenat – m a o så kan jag ta mig hem ikväll eller rättare sagt i natt eftersom jag inte räknar med att vara hemma i den egna sängen förrän framåt 01.00. Eftersom det då redan är fredag passar jag på redan nu och önska dig en riktigt skön helg, så hörs vi på måndag igen.
En riktigt trevlig helg önskar
Gert Ohlin
http://www.battrearbetsmiljo.se/boken.php
