Det blåser snålt inte bara inom kyrkan
Onsdag kväll och jag har äntligen fått en stund över för att skriva på bloggen. Jag återknyter till måndagens inlägg kring arbetsmiljön inom kyrkan (de religiösa samfundens arbetsplatser). Men innan dess kan jag konstatera att det inte bara blåser snålt ibland inom kyrkan, vindarna här i på västkusten är inte att leka med heller. En kall isande nordöstvind gör att de få minusgraderna känns som rena polarkylan.
På vägen hit igår åkte jag över det småländska höglandet och där var det verkligen vinter som framgår av bilden ovan. Väglaget var oerhört halkigt och blev själv vittne till två avåkningarna på motorvägen mellan Borås och Göteborg.
Men, nu var det ju arbetsmiljön inom kyrkan som jag skulle fortsätta att kommentera och resonera kring. Du kanske tyckte att jag var alldeles för hård mot kyrkan i måndagens inlägg? Om så är fallet kan jag på sätt och vis förstå det, samtidigt håller jag fast i min uppfattning att kyrkan borde och bör vara ett föredöme när det gäller inte minst den psykosociala arbetsmiljön. Tyvärr är det inte sällan tvärtom idag, d v s alltför många arbetsplatser inom kyrkan har en bedrövlig psykosocial arbetsmiljö (källa: Arbetsmiljöverket). En betydande orsak till detta är att arbetsgivarna inom denna sektor lägger alldeles för lite vikt på arbetsmiljöfrågorna i förhållande till andra sektorer på arbetsmarknaden. Jag har t ex personligen ett flertal gånger sökt kontakt med Ärkebiskopen i syfte att föra en dialog kring Svenska Kyrkans situation och möjligheter att föregå med gott exempel. Men tyvärr har min begäran hittills bara avvisats, men tro inte att jag kommer att ge mig så enkelt. Som medlem i Svenska kyrkan och samtidigt oerhört engagerad i arbetslivsfrågor som jag är, kommer jag att fortsätta mina försök att få till ett samtal kring dessa viktiga frågor.
Trevlig lillördag önskar
Gert Ohlin
