Destruktiva vägarbeten utifrån ett framkomlighetsperspektiv
Tisdag kväll och jag har precis kommit tillbaka till mitt hotell här i Umeå efter en fantastiskt vacker resa upp till bl a Lycksele. Solen har strålat från en klarblå himmel och temperaturen har legat precis på 20-graders strecket. Vyerna jag fått skåda under bilresan har varit verkligen betagande.
Igår kväll ondgjorde jag mig över hur oerhört illa vägarbetena sköts i vårt land. Nu här i kväll så känns gårdagens inlägg lite mallplacerat. Vägarna jag åkt på idag var i oerhört bedrövligt skick, så oavsett den urusla hanteringen av vägarbetena så hoppas jag att resurser mycket snart avsätts för dessa inlandsvägar.
Igår lovade jag att återkomma idag med ett ännu värre exempel på hur illa jag menar att vägarbeten sköts i vårt land. I det lilla småländska samhället Ekenässjön går en stor genomfartsled. I syfte att öka säkerheten för de boende i samhället (jag utgår nämligen ifrån att det är detta som ligger till grund) pågår sedan i våras en omfattande ombyggnad av vägen genom samhället. I stället för att dra vägen runt samhället i syfte att både öka framkomligheten och öka säkerheten för de boende så lägger man nu istället ned stora resurser på att hastighetsminskande åtgärder som direkt får till följd att framkomligheten på genomfartsleden kommer att försämras. Under tiden som ombyggnadsarbetet pågår så är nu framkomligheten oerhört begränsad genom både trafikljus och tillfälliga omvägar. Jag får en stark känsla av att de ansvariga för arbetet har ställt krav på entreprenören att göra allt som över huvudtaget är möjligt för att detta dels skall ta så lång tid som möjligt och dels även försvåra framkomligheten maximalt under ombyggnadsperioden. Man kan starkt misstänka att de ansvariga hoppas att detta skall leda till att trafiken söker sig andra vägar både på kort och på lång sikt. För egen del så innebär detta att jag förlänger min resväg med två mil i vardera riktningen, hur bra är det ur ett miljöperspektiv?
Det aktuella arbetet har nu pågått sedan åtminstone i maj och vad jag bedömer så kommer det sannolikt att på ytterligare minst en eller flera månader. Utan att vara någon vägingenjör vågar utan tvekan påstå att det aktuella arbetet med lätthet kunde genomföras på betydligt kortare tid än en månad i det fall att ordentligt med personella och tekniska resurser avdelats för arbetet. Nu genomförs arbetet med mycket begränsade resurser och naturligtvis pågår inget arbete utanför ”kontorstid” på vardagar och säkerligen har arbetet legat nere under semestern. Men vad gör väl det när det ordet framkomlighet inte finns på agendan för de ansvariga myndigheterna.
Jag hoppas du så smått börjar förstå att jag är väldigt upprörd över hur de ansvariga tänker och agerar är det gäller framkomligheten på våra vägar. Trafikverket, gamla vägverket, borde ju ha till uppgift att göra allt som är möjligt för att förbättra framkomligheten på våra vägar, inte minst ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Nu har jag en stark känsla av att man mera styrs av en ambition att minska trafiken på våra vägar och i detta perspektiv är det förstås helt logiskt att verka för en sämre framkomlighet.
Jag har för avsikt att besöka riksdagspartiernas valstugor nu i höst för att ta reda på de olika partiernas inställning till styrning av Trafikverket och deras oerhört viktiga arbete med vår infrastruktur.
I morgon hoppas jag får tid att återkomma med några förslag på förändringar av den bedrövliga framkomligheten på våra vägar.
Gert Ohlin
