Svinhotet riktigt grisigt
Tisdag eftermiddag och jag sitter här på flyget till Luleå för min första resa till Norrland efter semestern. Förutom att det är lite trångt för armarna, sitter jämte en jättestor man, fungerar det finfint att skriva så här på 10 000 meters höjd.
Dagens lilla betraktelse handlar om den hotande svininfluensan som igår skörda sitt första liv här i Sverige. Jag har verkligen mycket blandande känslor när det gäller all uppståndelse som den nya influensan hittills gett upphov till. Även om man skulle vilja sticka huvudet i sanden och förtränga den kommande pandemin går det bara inte. Så fort man slår på radion eller TVn eller slår upp en tidning så är det bara ett evigt ältande om denna influensa. Vad jag förstått av dagens nyhetsflöde kring influensan så väntas en första topp av insjuknande i nästa och nästnästa vecka. Låt oss verkligen hoppas att denna förutsägelse inte kommer att slå in.
För egen del oroas jag mest för min familj och för hur jag själv skall kunna lösa min arbetssituation om jag blir sängliggande i en vecka. Min kalender för hösten är redan i praktiken fullspäckad och där finns inget som helst utrymme för någon sjukvecka. Hela eländet med svininfluensan tycker jag börjar bli riktigt grisigt.
Nej, nu måste jag börja förbereda mig för landningen uppe på Kallax flygplats och eftermiddagens möten uppe i Luleå.
Med förhoppningar om att svinhotet så småningom kommer att visa sig vara starkt överdrivet.
gert
