Att bo i ett publikt rum
Torsdag morgon och jag vaknar upp i min ensamma dubbelsäng här på hotellet i Luleå och reflekterar över det här med att bo på hotell. Eftersom jag är en flitig hotellgäst har jag genom åren skaffat mig en hel del erfarenheter av hotellivet. Till exempel har jag nu bott på hotell sedan i tisdags och kommer så att göra till och med måndag i nästa vecka. Du som är en flitig besökare på min blogg kommer säkert ihåg att jag delat med mig av mina erfarenheter kring detta tidigare.
Mina reflektioner idag kring hotellivet bygger därför på mina två tidigare inlägg i veckan, d v s den hotande svininfluensan. Hotellet på bilden, d v s där jag bor just nu har inget att göra med det jag nu kommer att berätta om, tvärtom verkar man vara väldigt medvetna om smittriskerna här. T ex har man flaskor med handsprit lite varstans på hotellet.
I influensatider som vi har idag är det kanske inte så konstigt att jag ibland funderar över riskerna man tar genom att sova och leva i ett publikt rum. Vad vet jag om vilken/vilka som har bott här tidigare och vilken hygien de har iakttaget. Inte heller har riktig koll på vilka städrutiner de har på ett hotell. Jag tror inte jag är den ende som ibland upplever en viss motvilja mot att ta i fjärrkontrollen till TVn, är den verkligen rengjord efter den senaste gästen? Nu tror jag i och för sig inte att influensaviruset eller någon multiresistent bakterie kan överleva hur länge som helst på t ex en fjärrkontroll, men i alla fall känns det inte helt bekvämt. Sedan har vi förstås frukostbuffén och alla möjligheter det finns där för att en smitta kan spridas från den ena gästen till den andra. Hur skall jag våga äta frukost idag?!
Det är nog ganska uppenbart för alla att jag nu börjar längta hem till mitt eget lilla bo, tyvärr får det anstå ytterligare ett antal dagar. Men å andra sidan finns det förstås en hel massa fördelar med att leva hotellivet, tänk bara på all tänkbar service det finns. Inte behöver man bädda sängen, inte städa, inte laga frukost, inte diska efter sig – vilket lyxliv! Trots mina betänkligheter ovan behöver du förstås inte alls tycka synd om mig – det går absolut ingen nöd på mig, tvärtom!
Ha en härlig torsdag och ta det lugnt med ärtsoppan och punschen!
gert
