Var förväntningarna på Köpenhamnsmötet realistiska?
Onsdag kväll och jag sitter här återigen på mitt hotellrum i Luleå och summerar dagens tankar efter att först ha förberett mig inför morgondagens aktiviteter här uppe. Imorgon eftermiddag bär det tillbaka hemåt igen via Stockholm.
I dag på morgonen blev ju klart att förutsättningarna för Köpenhamnsmötet kring klimathotet nu blivit ganska annorlunda. Köpenhamnsmötet har ju hittills presenterats som det avgörande mötet för att rädda världen ifrån ödesdigra klimatkonsekvenser. Trots Fredrik Reinfeldts och EUs energiska ansträngningar att få igenom ett formellt beslut från Barack Obama så sprack det hela på den komplicerade politiska processen i USA. Enligt min mening skall ingen skugga falla på vare sig Reinfeldt eller Obama, jag är övertygad om att de bägge gjort vad de kunnat. Låt oss ändå hoppas att Köpenhamnsmötet kan bli ett viktigt avstamp för den vidare processen.
Det jag funderar kring nu med facit i hand, är om förhoppningarna inför Köpenhamnsmötet verkligen varit realistiska? Jag har nog egentligen aldrig trott på att de skulle vara möjligt att ena hela världen kring ett sådant ambitiöst program som nu diskuterats. Än är konsekvenserna, lyckligtvis, av klimatförändringarna inte tillräckligt stora och tydliga för alla och än finns det andra problem som är större och då överskuggar miljö- och klimatfrågorna. Samtidigt tycker jag att EU och det svenska ordförandeskapet gjort alldeles rätt i att sätta målet högt för Köpenhamnsmötet – siktar man mot stjärnorna så når ofta i alla fall trädtopparna. Min slutsats blir därför att utan dessa tidigare förhoppningar på Köpenhamnsmötet hade man sannolikt inte kommit så här långt som nu säkert ändå kommer att göra.
Ha en trevlig onsdag kväll och en bra torsdag.
gert
