Tokiga tolkningar
Onsdag lunch och jag har precis kommit ut från dagens andra möte här i Södertäljetrakten. Eftersom jag har god tid innan nästa möte hinner jag skriva ihop några rader till min blogg här på parkeringsplatsen utanför kontorsbyggnaden jag strax skall besöka.
Idag behöver jag skriva av mig en del frustration kopplat till mina inlägg här på min blogg, för nu har det hänt igen. Vad då hänt igen?, tänker du kanske nu. Jo, det som hänt är att jag återigen fått ett irriterat mail från en tillfällig bloggbesökare som tror sig förstå varifrån jag fått min idé till ett specifikt inlägg för någon vecka sedan. Tänk vad en del har förmåga att läsa in både det ena och andra av texten och av det som är mellan raderna. På senare tid har det hänt mig med vid två tillfällen att jag blivit påhoppad med att jag lämnar ut mina uppdragsgivares situation till allmänt beskådande. I bägge dessa fall är det naturligtvis helt tagit ur luften eftersom det inte finns minsta koppling mellan mina närliggande besök och det jag skrivit på min blogg. Jag blir alldeles matt av att någon kan tro att jag är så obeskrivligt dum att jag skulle skriva om en kund på min blogg i negativa eller tvivelaktiga termer. Jag hoppas att du som läser detta inte tvivlar på min förmåga att skilja på vad som är publicerbart och inte, skulle du mot förmodan ändå göra det ber jag dig kontakta mig personligen så får jag försöka att klargöra min bloggfilosofi närmare för dig.
Samtidigt som jag framfört ovanstående så är det förstås på det viset att väldigt många kan känna igen sig i många av mina texter om man så vill. Jag skriver ju väldigt ofta om arbetsplatsrelaterade frågeställningar och på senare tid har jag skrivit mycket om både den offentliga och privata sektorn.
Varken tidigare eller i framtiden kommer jag att avslöja några mindre tilltalande sidor hos mina uppdragsgivare, jag är inte den som sågar av den gren jag sitter på!
Ha nu en bra onsdag så skall jag in nu och försöka sälja mina tjänster till en ny uppdragsgivare.
gert
