Först ovett från mig, sedan neddragning med 3 000 medarbetare...
I mitt senaste inlägg gav jag SAS en hel del kritik, tyvärr enligt min uppfattning berättigad sådan, men inte kunde jag väl ana att det skulle blir sådana här konsekvenser – neddragning av verksamheten med 3 000 personer. Ursäkta mitt skämtsamma humör i detta stora allvar, för det är väl för bedrövligt att SAS nu tvingas att kämpa för sin överlevnad. Vad hände förresten med Lufthansas intresse för SAS? Men det är klart, hur intressant kan det vara att köpa ett flygbolag med ett underskott på 6 miljarder och med en dessutom mycket ålderstigen flotta?
Hur kunde det gå så illa? Hur kommer det att gå? Frågorna är många och tyvärr saknar jag själv svaren. Jag har förstås en uppfattning baserad på min erfarenhet som SAS-kund, men jag är inte säker på att den riktigt håller. I korthet har jag den uppfattningen att SAS varit alltför långsamma att reagera på förändringarna inom flygmarknaden. SAS kostnadssits är ohållbar med tanke på konkurrensen och prisutvecklingen. De framflyttade återinvesteringarna gör att SAS nu sitter på en alltför gammal flygplanspark vilket gör att framtidsutsikterna inte är speciellt ljusa för bolaget. Personligen tror jag inte SAS överlever som enskilt bolag mer än maximalt något eller några år till.
Nu i lågkonjunkturstider är det tyvärr många andra företag som kommer att upptäcka att man sitter i samma båt som SAS, d v s man har en kostnadsmassa som alldeles för stor i förhållande till både konkurrenterna och betalningsviljan på marknaden. Så snart efterfrågan sviktar så får man akuta problem. Det är i lågkonjunktur som företagens styrkor prövas och precis som i djungeln överlever bara de starkaste, tufft men tyvärr sant.
Nej, nu måste jag tyvärr sluta det här inlägget och istället dra mitt strå till stacken genom att bege mig till gaten för min SAS-flight.
Gert Ohlin
