Betraktelser från baksätet
Torsdag morgon och snön yr utanför där jag sitter i baksätet på min taxi. Med tanke på mina årliga dryga 10 000 mil i framsätet på egna bilen känns det riktigt skönt att bara kunna koppla av när min chaufför Hans skickligt rattar sin bil genom snöyran. En annan fördel med att sitta i baksätet är att det är betydligt enklare att hantera e-posten och annat skrivarbete på datorn, sannolikt betydligt säkrare också. En annan tanke som slår mig är hur lätt det är att bedöma och ifrågasätta Hans sätt att köra. Nu kör Hans, vilket måste betonas, mycket skickligt och säkert, men ingen är ju ofelbar. Den där omkörningen av lastbilen för några kilometer sedan, var den verkligen så smart? Förresten, tänker jag nu, kan jag verkligen bedöma detta från min baksätesposition? Troligen kan jag inte det, Hans hade säkerligen aldrig kört om i det fall att han inte hade helt fri sikt. Tänk så lätt det är döma och kritisera andra från en sidoposition!
Även du min vän, tänker jag nu om mig själv, har inte du relativt ofta ägnat dig åt att döma och kritisera företeelser som du bara sett från ”baksätet”? Det lönar sig sällan att ljuga vare sig för sig själv eller för andra, så jag medger utan förbehåll här och nu – visst har jag det! Jämför jag med hur jag var i min ungdom d v s på stenåldern, så är jag trots allt nu betydligt ödmjukare i mitt tyckande. Jag inser oftast att jag har en begränsad kunskap om verkligheten där jag sitter i mitt ”baksäte” och tycker. Inte minst på grund av att jag nu rent bokstavligt befinner i baksätet påminns jag om detta. Väljer därför idag att inte framföra några åsikter alls utan bara fortsätta att njuta av den fortsatta resan upp till Tornedalen.
Gert Ohlin
