Hemma igen
Fredag morgon och jag är åter hemma i Växjö efter en fantastisk vistelse nere i Toscana. Omställningen till Sverige, Småland och Växjö blir säkert väldigt enkel i år med tanke på det helt fantastiska sommarvädret, det verkar faktiskt som jag lyckats ta med mig stora delar av den Toscanska sommaren hit hem.
Det som alltid slår mig vid hemkomsten är vilka likheter och skillnader som finns mellan de bägge länder Sverige och Italien. Du som ofta läser mina inlägg vet ju att jag är en inbiten Italien vän, trots detta tror jag att jag kan se ganska nyktert på skillnaderna. För att bara ge dig ett litet smakprov på hur jag upplever dessa skillnader och likheter, så kommer här några små betraktelser i all ödmjukhet:
Bättre i Italien
Inställningen till mat, dryck och måltiden är totalt annorlunda jämfört med i Sverige, åtminstone i vardagen (på helgerna är det lite bättre i Sverige). I Sverige äter vi för att bli mätta och värderar ofta en måltid efter hur mätta vi blivit. I Italien är det njutningen som är det viktiga och inte minst gemenskapen med dem man äter tillsammans med. Att äta tillsammans är verkligen ett sätt att umgås i Italien. Utbudet av livsmedel är betydligt större och avsevärt bättre i Italien, särskilt gäller detta frukt, grönt, mejeriprodukter, pålägg (t ex skinka), kött och fisk. Sättet att hantera färska råvaror är betydligt bättre i Italien, t ex måste alla kunder använda plasthandskar när man plockar till sig frukt och grönt och självklart har alla butiksanställda platshandskar på sig.
Inställningen till och nyttjandet av alkohol är också till stora delar helt annorlunda i Italien. Samtidigt skall det dock sägas att man numera börjar få en del problem med ungdomens alkohol vanor, vilket har uppmärksammats i media mycket i sommar. Liksom när det gäller mat så dricker italienaren endast alkohol i njutningssyfte och mycket ofta endast i samband med en måltid. Berusningssyftet som ofta är det avgörande här uppe i Vodkabältet tillhör definitivt undantagen nere i Italien. I sommar har vi vid ett antal tillfällen umgåtts med italienare och det bestående intrycket är man dricker genomsnittligt betydligt mindre än vi svenskar, t ex är det mycket ovanligt att man delar en flaska vin på två personer, oftast är man fyra på en flaska.
Samtalet, dialogen mellan människor är betydligt frimodigare i Italien jämfört med hur det här hemma i Sverige. En italienare älskar att diskutera och är inte det minsta rädd för att ge uttryck för sina åsikter. Som svensk blir man lätt lite orolig när man sitter runt ett bord med italienare som ofta väldigt högljutt och viftande diskuterar med varandra. Vid ett tillfälle i sommar satt vi runt ett bord med italienare, fransmän och greker, som svensk i ett sådant sammanhang känner man sig lätt inbunden och nästintill asocial. Folket i sydeuropa använder verkligen sig av kroppsspråk i sitt kommunicerande, som svensk kände jag mig nästan som stelopererad i hela kroppen trots att jag sannolikt tillhör dem som efter svenska förhållanden viftar ganska mycket med händerna när jag talar.
Bättre i Sverige
Trafiken i Sverige är rena skolexemplet på trafikvett jämfört med i Italien. Framkomligheten och skyltningen är rena himmelriket inte minst utanför storstäderna. Köerna vi har i Stockholm och Göteborg framstår som ganska blygsamma i jämförelse med hur det kan vara i de större städerna i Italien. Parkeringsmöjligheterna här hemma i Sverige är ofantliga om jag jämför med Italien. Hur många timmar jag ägnat åt att leta efter en parkeringsplats i sommar vågar jag inte ens räkna på.
Den svenska byråkratin är ett under av effektivitet och smidighet jämfört med hur det ofta fungerar i Italien. Jag har vid åtskilliga tillfällen tänkt på den svenska Förvaltningslagen och Offentlighetsprincipen och hur oerhört tacksamma vi kan vara över den välfungerande offentliga sektorn.
Lika illa i bägge länderna
Till sist en betraktelse över hur det ser ut på parkeringsplatserna utmed vägarna. I Italien saknas väldigt ofta soptunnor vid parkeringsfickorna vilket gör att skräppet ligger i drivor, en fikapaus vid en parkeringsficka i Italien är i princip otänkbar med tanke på stanken från soporna. Tyvärr verkar det som om de svenska väghållarna varit på studieresa till Italien, för nu börjar det se för äckligt ut även på de svenska parkeringsplatserna. Under hemresan stannade jag vid en större parkeringsplats med flera bord och stolar, men fanns där någon soptunna? I stället låg skräppet i drivor runt borden, vart är vi på väg? Vad tog ”Håll Sverige rent” vägen? Skall vi i Sverige satsa på turism måste vi se till att hålla rent runt våra parkeringsplatser och sevärdheter. Att efterlikna Italien i detta sammanhang är definitivt inget vi skall göra.
Borta bra men hemma bäst är det så man säger? För egen del är jag benägen att säga Italien bra och Sverige bra.
På måndag drar jag igång arbetet för fullt och liksom mitt dagliga bloggande, vi hörs då. Men framtill till dess önskar jag dig en härlig sommarhelg!
gert
