Det är ofta alldeles för ensamt på toppen
Onsdag morgon och regnet öser ned utanför fönstret samtidigt som jag lägger sista handen vid mina förberedelser inför resten av veckan som blir på resande fot. Igår hade jag en av dessa sällsynta dagar när jag bara kan ägna mig åt skriv- och kontaktarbete via telefon.
Under ett av gårdagens många samtal talade jag med en högre chef som berättade om hur han hade det. Han beskrev en oerhört pressad situation samtidigt som han kände sig väldigt ensam i sina bekymmer. Hans egen chef förväntade sig bara ”leverans” vilket säkert också var ett uttryck för hur pressad han också var. Något stöd uppifrån berättade han att han inte kunde förvänta sig. När jag frågade om relationen med medarbetarna så upplevde han även att dessa bara ställer krav hela tiden. Han sa till och med ”jag känner mig otillräcklig hela tiden”, vilket naturligtvis måste vara ytterst pressande.
Det är förstås inte första gången jag hört något sådant här från en högre chef. Det är ofta tyvärr alldeles för ensamt i toppen på en organisation. Bara för att man blir en högre chef så försvinner inte behovet av uppmuntran, feedback, stöd och support i arbetet som vi alla har. Enligt min uppfattning ökar detta behov i samma utsträckning som kraven ökar, därför är det extra olyckligt att så många chefer, särskilt högt uppsatta, ofta är så ensamma. Jag är helt övertygad om att de flesta högre chefer i vårt land skulle både må bättre och prestera bättre om de kunde känna sig mindre ensamma där på toppen.
Ibland hör jag en del beska kommentarer kring de grupper och sammanslutningar som många chefer på hög nivå ingår i. För egen del har jag en mycket stor förståelse för vilket behov som dessa grupper och sammanslutningar tillfredställer. Har man inget stöd inom den egna organisationen söker man stöd hos andra i en liknande situation. Många använder sig också av en mentor eller stödperson för att göra livet på toppen lite mindre ensamt. Själv har förmånen att av och till få verka som en sådan stödperson och varje gång jag gör det känner jag vilken nytta jag gör.
Nej, nu måste jag fixa det sista innan jag kastar mig i bilen för resten av veckans äventyr.
Lev väl önskar
gert
