Hur länge skall cheferna orka?
Sitter nu på mitt ”stamhotell” här i Luleå och funderar över dagens händelser. Som vanligt har jag förmånen att få träffa en massa trevliga människor häruppe i Norrbotten, definitivt inget undantag i dag heller.
Det jag framförallt bär med mig ifrån dagens samtal är den tuffa situation som väldigt många chefer har idag och som jag varit inne på i tidigare inlägg. Skulle jag återigen ge mig på och sammanfatta situationen för många chefer idag, så präglas vardagen för de flesta av det här:
• Spara och skära ned på allt, planera om och omprioritera
• Fler och fler möten (krismöten) ibland rena möteshysterin
• Otrygga medarbetare som behöver både mer tid och omsorg än tidigare
• Svåra samtal (uppsägningar, negativa beslut etc.)
• Egen otrygghet (vad händer med mig?)
• Se till att verksamheten fungerar trots mindre resurser
• Längre och längre arbetsdagar (ofta > 60/70 tim/v)
• Inga resurser till positiva aktiviteter
När jag tidigare idag presenterade den här listan för en grupp chefer fick jag ett mycket starkt gensvar – ”precis så har vi det”, ”du beskriver ju precis min situation”. Det är ju alltid kul att få gensvar, men det som upptar mina tankar så här på kvällskvisten är vilka konsekvenser den här besynnerliga situationen har för ledarskapet både på kort och på lång sikt. Ledarskapet utsätts alltid för påfrestningar i svåra tider, men det många idag upplever är inte svåra tider, det är exceptionella tider – ja nästan absurda tider.
Tur att jag köpte mig en ny pocketbok på Arlanda för att kunna skingra tankarna senare ikväll, utan den hade säkert nattsömnen fått ge vika för fortsatta funderingar kring den svåra situationen för många av landets alla chefer.
God kväll önskas från Quality Hotell i Luleå
Gert
